Det drar ihop sig

Julgranen får stå där bäst den vill utanför kontorsfönstret och blinka i snålblåsten och fuktkylan.
Jag kommer att gå på marknaderna, smaka, lukta, äta, 32° idag. Älskar värmen och behöver den.
En del jobb förstås, men all tid i världen även för att fira kungens födelsedag den femte december och göra det i Bangkok, på plats vid palatset.

Ananasen kyler. Långt ifrån i smak den vi får färsk från Elfenbenskusten till butiken i Sverige, omogen, hård, lite läskigt bitter. ”Red Spanish”, ”Queen” och ”Abacaxi”.
Den jag köper på marknaden i Thailand är en "Smooth Cayenne". Kommer egentligen från Venezuela via Franska Guyana och Kew Garden där engelsmännen kultiverade den och skickade vidare till Jamaica, Australien, Indien, Malaysia, Sri Lanka och Thailand. Den absolut förnämsta bland ananaser. Så känslig i smak att den måste ätas samma dag den plockas. Se där, förklaringen till att vi inte får den i butiken i vinterlandet. Det var därför DelMonte köpte det hundraåriga thailändska fruktföretaget SAICO. Enda möjligheten att låta omvärlden smaka på den thailändska ananasen är att burka den. DelMonte konserverar idag 35 procent av hela världsproduktionen.
Färsk har "Smooth Cayenne" en frisk syrlighet bakom sötman som gör den osliskig, bara uppfriskande. Saften är klar och ren.

”Sa-pa-rod nung look, krap”, en ananas tack!
Jag får den skuren i bitar i en plastpåse. 15 TBH
Det finns de som inte gillar frukt i maten. I thaimat är ananasen (”Ananas comosus”), sötman.
Den skördas före gryning - jag tänker på alla dessa med nakna fötter som går och skär ananasen innan det blivit ljust. Så får jag höra att det går en kobra/100 kvadrat ananasfält, myt eller sanning, vad vet jag.
Så kommer det att se ut snart - på söndag.

Kokbokspris

Det är är ju några veckor sedan, men jag hade ingen blog då Måltidsakademien utnämnde "Järnspisar, hackekorv och tabberas" till årets bästa historiska måltidslitteratur.

Festligheterna startade med prisutdelning i Grythyttans vackra kyrka där Carl Jan Granqvist är kyrkvärd.
Alla vinnare - hela listan - HÄR! där det framgår att "Järnspisar, hackekorv och tabberas" nominerades tillsammans med fem andra kokböcker till årets bästa alla kategorier.

"Man dör inte av döden"

Det finns saker man inte kan låta bli att föra vidare - speciellt som ämnet är så aktuellt för mig!

Fulaste granen (2)

Tittade ut från mitt skrivarfönster och vinkade till stjärngubben i toppen på granen. Här uppifrån ser den inte så pjåkig ut. Men den är ju inte som barndomens vackra offentliga julgranar som invigdes av kommunens ordförande eller någon kändis, Lasse Löndahl t.ex och där det var invigningstal och applåder.

Fulaste granen

Fulaste granen i landet står utanför mitt kontor som ligger i kommunhuset.
Granfulheten upprepas år efter år. Kommunens ansikte utåt.
Nu är det dags igen, nyss restes den och den är gles som ett såll, ojämn och står lite snett.
När granen står färdig på torget är det egentligen hög tid att börja med pepparkakshuset. Varje år bygger vi en stor riddarborg till första advent. För 15 år sedan var de stora barnen små och fick göra teckningar på vad de ville vi skulle bygga - det blev en borg med tinnar och torn. År efter år har den produktutvecklats. Nu är det sonen som tar över arbetet med att sitta hela natten och bränna sig på sockret. Småungarna går och lägger sig efter själva bakandet och efter en bit julskinka med senap och en lussebulle med varm mjölk - det är också tradition.
Men man lockas liksom inte när granen utanför är så fasansfullt ful. Julful!

Mjuk övergång

Det är inte det lättaste med en mjuk övergång när jag premiärbloggade igår och självklart var tvungen att låta täckelset falla från min senaste bok som jag själv för första gången fick hålla i handen - den kom precis från tryckeriet,doftande, tung, välpackad och det är en pirrande nästan förlamande känsla att öppna boksidorna och höra det lätta knaket från bindningen och se den egna kunskapen och gestaltningen som designade sidor.
Så handlar den så brutalt om döden, den död som den avlivade inte kunde påverka ens med gråt, med böner, med ånger, med självutplåning.

Hur sjutton kommer jag in på mat efter det - dilemma.
Jag tänkte ett tag att gå vägen via små fullmatade råbiffar, som små bakelser, sicklat innanlår med smått, smått, mirepoix av rödbeta, lök och fint hackad kapris, vid boksläppet, men det är för dramatiskt, bloody Mary (?) , nä jag dricker ju inte.

Det var ju det jag tänkte att jag, med vissa undantag, skulle prata mat i Lagers tabberas. Och då kan man ju fråga "varför just tabberas?" och förstå att det kommer från min förra bok "Järnspisar, Hackekorv och Tabberas". Men det har väl flera redan förstått att det är så det håller ihop.

Ett tag framöver kommer jag nog att blanda "mat och mord". Den mördande läsningen i "Dödsboken", jag kallar den själv fortfarande för arbetsnamnet, och den kunskapsmättade "Astridboken" som är arbetsnamnet för "Järnspisar..."

Nya böcker är som barn, som nyfödda bäbisar. Och en sådan till får vi snart i familjen också, alltså på riktigt, en riktig bäbis - så det blir väl barnmatstips kanhända.

Påminner mig om min äldsta tjej som är stor idag och snart 21, när hon fick sin första smakportion, av det som ges efter allt bananskrap och alla grönsakspuréer, hennes första smak av kött.
Hade precis varit ute på årets första morkullejakt och lagade små pastejer av restkött (hur nu det går till att få restkött av den lilla "scolopaxen", men så var det och pastejerna mosade jag och hon smakade och fullkomligt lyste i ögonen.
Så blir det när man bekymrar sig!

Lyssna P1 på fredag

Lagers tabberas är i radio på fredag. P1 Vetandets värld kl 12:10. Då går vi runt på en av de många avrättningsplatser som finns i Sverige och som finns kartlagda i den nya boken.
Det är klart att det här lockar - katastrofer och ond bråd död har alltid lockat oss så länge vi själva inte är utsatta.
Inslaget i Vetandets värld handlar om den historia som aldrig annars berättas och om att 40 % av alla gymnasieelever är för dödsstraffets återinförande i Sverige utan att begripa att den tiden har vi redan prövat med misslyckat resultat, att den tiden redan är förbi. Men hur ska dessa dagens dödsstraffsivrare förstå - de saknar den historiska kunskapen, de saknar sammanhangen. Därför, läs boken och lyssna på Vetandets Värld, fredag i P1 kl 12:10.
Repris 23:40.