I åtta år har vi bilat kanske två gånger i månaden, våra 33.5 mil till norra Hälsingland. Hela tiden bestämmer vi oss för att hitta något hyfsat matställe, men går bet.
En tur tog vi en fantastisk omväg på några mil ner till Bergmans Fisk.
Första gången helt lyckat och det var en vettig idé att inte hetsköra den gången utan värt att ta omvägen. Andra gången blev det en katastrof med en hovmästare som inte hade gått kursen att vara bemötande. Sedan det tillfället håller vi oss borta. Det verkade som om de inte ville ha oss som gäster. Går inte in närmare på händelsen, men vi åkte därifrån utan att äta! och nu hörde jag att i kärnkraftshetsens namn ska ett av de nya kärnkraftsverken anläggas där vid Saltharsfjärden - Norrsundet om borgligheten får sin vilja igenom.
Ute vid E4:an vid avtagsvägen mot Norrsundet ligger ett komiskt Restaställe som kallas Hakkegård (Rasta) uppfört i någon slags vikingastil. Där brukade vi stanna och äta tillsammans med busslaster av folk. Vi har egentligen inte stannat för maten utan mest för att vi då kört lite drygt halvvägs och att det är ett bra rastställe för hunden. För några resor sedan åkte jag själv och drog i mig en pytt som jag ångrade den kommande natten - ja den som har fantasier förstår - inte kul då med torrdass i nattmörkret och kallt som fan!. Stannar aldrig där igen.
Ett annat Rastaställe ligger några mil norrut från Hakkegård i Tönnebro. Ett jätteställe där all mat utom stekt salt sill med löksås smakar likadant.
Sentomsider har vi fastnat för ett ställe som alls inte går under namnet vägkrog. Två senaste hemresorna har vi ätit där, alltså precis tio minuter efter avfärd på hemväg, proppmätta och roade av den goda maten har vi kört direkt hem till Sollentuna.
Parkköket ligger i Färila. Tidigare ett ställe som blandade friskt av thaimat och svensk husmanskost. Nu har nya ägare tagit över.
Parkköket ligger vid idrottsplatsen i genomfartsorten Färila. En ytterst vältrafikerad led mot Sveg, Åre, Östersund och vidare upp till backar och fjäll. i både Sverige och Norge. Här passerar folk med takboxar på bilarna utan att förstå vilken liten oas Parkköket är, stor parkering, trevligt bemötande, bra med plats och alldeles fantastiskt vällagad mat.
Skriver att Färila är en genomfartsort. det är 40 km i timmen genom byn och här finns en hel del som borde attrahera till ett stopp och bensträckning. Delins ICA med egen charktillverkning och försäljning av bland annat Färilakorven - en slags Falukorv som inte uppfyller kraven på namnskyddet men som går åt som smör i solsken (typ sex ton korv i veckan till skogsfolk, skidturister och jägare.) Jag själv föredrar Björks traditionella Falukorv, lite grövre, lite mer rökt, ligger still i pannan utan att skåla sig, en falukorv så som den gamle Melker i Falun en gång kom på att göra den efter modell av bergsmännen från Tyskland som jobbade med att göra charkprodukter av oxköttet som gick åt när hudarna dragits av djuren för att bli rep till korgarna i gruvan.
Björks är en oas av charkuterier. Man blir liksom lite ruinerad för man vill ha det mesta och handlar på sig, inte bara korv. I disken hittar vi bacon som varmrökts och går att ha råa på mackan eller som stekt som en engelsk frukost med deras frysta potatiskakor. Baconet säljs skivad och metervis jämte rimmat sidfläsk. Blodpuddingen är nog en av de bästa som går att få på marknaden. Syltan smälter i munnen och deras amerikafläsk (rimmad sugga) att lägga hårdstekt jämte flottet på en kolbulle är sensationellt bra. Jag skulle kunna lägga ut hela sortimentet som exklusivt och gott som deras leverpastej, deras rökta kött, deras handknådade kroppkakor (utan All spice tack och lov, kryddpeppar) och forbondekorven, en syrlig rökt ganska torr och grov sak som enligt sägen forbönderna hade med sig att själva äta och även försälja på transporterna av varor genom Färila och vidare upp mot Norge. Testa också deras alldeles utmärkta varmkorvar, sjud varma i en snabb buljong med lagerblad, lite rödlök, salt och svartpepparkorn.
Björks i Färila har varit ett familjeföretag sedan 1905, men gick för en tid sedan upp i Gårdssällskapet och blev därmed ännu vassare och med fortsatt lokal familjestyrning. Värt att stanna vid!
I Färila är det gångavstånd mellan Björks och Dellins, tänk att det finns två storproducerande charkuterier på ett så litet ställe.
Däremellan stannar vi gärna på Kakfén. Ett vänligt ställe, kanske vänligast i hela Hälsingland med bakverk som inte ser så värst ut, men som smäller i käften. Bakelser med hemkokt sylt, katalaner som är lite sneda men med en smak man minns hela veckan. Bästa fiket helt enkelt. Och då får man inte glömma semmeltiden. Här serveras semlan, om man vill, med varm mjölk i djup tallrik. Landets bästa semla!!! sett till den traditionella.
Men så ska jag prata om vad det här inlägget egentligen ska handla om: Parkköket.
När det gamla stället, med en blandning av thaimat och svensk husmanskost gick omkull/tröttnade/fick stänga/hade för stora ambitioner???? tog den Färilakock som som långt tidigare drivit gamla Gästgiveriet över, med övertygelsen om att göra matstället lönsamt igen. Anna Näslund driver Parkköket tillsammans med sin bror Michael Särlin och de verkar ha lyckats, först med miljön med sittgrupper, skärmar, kaffehörna med tidningar i den annars bullriga samlingslokalen bredvid Färila IP.
Salladsbordet är innovativt och en resa i smaker med inläggningar och "syrningar", bönor, rotsaker, sötstekt kall vitkål (!) krispig sallad, olika smaksättningar på röror. Roligast var här om dagen då det serverades skolmatssås till den sprödbakade torsken. Självfallet frågade vi vad i hela friden det är och fick det glada svaret att det är exakt den sås som serverades förr till torsk i skolmatsalen på Färila skola och som alla tyckte var så god!
 |
Gör så här, passa på att ta en bensträckare vid Parkköket på väg upp genom landet - förmodligen kommer ingen att ångra sig. Förresten, ta en rejäl bensträckare i Färila och gå runt efter maten.
