Hade jag för tio år sedan sagt att jag saknade en hund skulle jag anklagat mig själv att vara pjoskig! Trodde aldrig att jag skulle bli så fäst vid en krabat som jag blivit. I onsdags kom våra vänner Per och Annliz och tog Assar med sig. Så fantastiskt med hundvakt ända till midsommarafton.
Sätter nyckeln i låset hemma - ingen kommer raskt och glatt och möter mig. Ingen tar omedelbart min plats i soffan när jag reser mig för en vända i köket. Jag hör tassande mitt i natten, men ingen hund är där. Jag har Assars tider i kroppen och planerar min dag efter dessa. Tänk att saknaden kan vara så stor och att jag så knutit an till en så trogen filur.
En annan jag saknar väldigt mycket är Lovisa som drog till NY för ett år sedan och som sitter lite fast i USA i väntan på nya uppehålls och arbetstillstånd. Men med barn är det annorlunda, där är man ju lite förberedd på att de ska stå på egna ben och dra hemifrån. Lovisa gör det med kraft och med den äran. (Jag spricker av stolthet!)
Nu drar vi. Jag ska fira min 70-årsdag på måndag och tanken var från början att detta skulle ske i tysthet. Liksom att dagen bara skulle flyga förbi, men icke sa nicke eller snarare Lovisa som suttit i NY och smitt stora planer för sin pappa. I veckan ringde hon och släppte födelsedagsbomben. Hon har ordnat med en resa för mig och Kicki till Island (stått på min bucket list i 60 år!) allt fixat, flygbiljetter, hotell, hyrbil, allt! Hur fantastiskt är inte det? Överraskningen var nog en av de största jag erfarit. Alla andra har vetat om Lovisas planer sedan februari och jag har inte misstänkt nått. Nu överrumplad, och lycklig. Fattar inte riktigt vad jag gjort för att förtjäna allt detta, så generöst och så otroligt vackert av Lovisa.
1 kommentar:
Vilken underbar överraskning och present! Njut och grattis i förskott!
Skicka en kommentar