Visst är det stress. Kalla mig hypokondrisk, det är okej, men jag tror de flesta är hypokondriska idag, en hypokondri framkallad av den här jäkla pandemin. Att vakna varje morgon och känna efter "är det inte lite trötthet bakom ögonlocken, kanske liiite feber, tjock bakom näsan. Få se nu om jag sväljer, visst smärtar det lite."
Eller andra i familjen - hallå jag känner mig förkyld. "Testing, Testing, Testing" tjo där rök fyra gånger 68 kronor, första gången, andra gången och nu vet i helvete för vilken gång samtidigt som det går rykten om att dessa tester inte är att lita på. Jäkligt förvirrande och till slut så vet man inte riktigt på vilket ben man ska stå.
Så har det varit i snart två år och allt blev tidigt förstärkt av kön till de där sprutorna som man räknade ner tiden till. Allt medan kamrater insjuknade och en och annan lades i respirator och några dog. En jäkla stress alltså. Samtidigt som några i bekantskapskretsen visar sig så pantade att de vägrar vaccinera sig. I A,s skola är 20 lärare hemma och 122 elever. Nu blir det "testing" igen.
Står knappt ut med det här och känner feberångor ur kroppen, tar tempen...36.6; HELVETE!
Detta är terror som framkalla hypokondri hos de allra flesta. Ett tecken på ett fullständigt vacklande samhälle där folk krossas genom den skapade osäkerheten.
Tröstar oss med Assar som bara tar det lugnt. Världens ballaste hund!
Nu ska jag bli som han!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar