torsdag 31 januari 2019

Nattvandring XXV


Stegen blir väldigt små och smärtar upp i mina ”vagina protectis” (Gracilis och skräddarmuskeln).



I julas, eller om det var en helt vanlig dag, fick jag en PT i present av min livskamrat och livsmednjutare tillika sambo och underbaraste människa jag någonsin känt.

Nu i halkan blir stegen små och att luta mig fram för att ge Assar godis när han stannar vi övergångsställen eller annat bra är en ren uppoffring, det gör så jävla ont att jag nästan förgås.
Igår var jag nämligen hos denne PT. Omklädd och klar för ett introducerande samtal och målsättning.

De senaste fyra åren har jag inte gjort mycket annat än att vandrat med hunden och det är ingen motion med en herre som måsta stanna och nosa på varenda kissfläck eller spår varannan meter och stanna för att markera vart tredje. Jo, jag kan kalla mig själv soffpotatis och inse att jag inte trivs alls med mig själv. Märker också hur demonerna växer sig starkare (läs min bok ”Utanför Normen” så förstås uttrycket bättre) vid soffsittande. Är också inne i en period av oövervinnerlig trötthet, men tillåter mig inte att sova (läs boken en gång till!)


PT:n ville se hur jag rör mig och hur jag beter mig med redskap. Mina redskap hittills har ju varit boxarsäck och hopprep. Nu skulle jag göra knäböj. Jag gjorde tio under ett vildsint knäppande och knakande i lederna. Så kommer människan med en stor järnbula på 12 kilo. ”Gör åtta till”, vilket jag gjorde pliktskyldigast och inte utan ansträngning med en del smärta i lårmusklerna.
Hon gick runt mig och inspekterade och efteråt, jag blev rejält andfådd vilket ytterligare understryker nödvändigheten av hela den kommande processen, blev det analys över min kroppskonstitution, vägning, mätning och program.
Börjar måndag.

Men åtta + tio knäböj och jag kan knappt gå, det skär som rakblad i musklerna på framsidan av låren och hela vägen från knänas insidor upp i ljumskarna, fi fan!

Ser ändå fram mot det här, en fantastisk PT, en otroligt bra träningsanläggning och årskort. Nu ska det kroppsliga få tvätta själen…eller hur Assar.

Inga kommentarer: