Edsvik i Sollentuna - En kulturruin

Nu faller allt ihop, som ett korthus. Det vittrar sönder sakta och säkert.

”Edsvik är en viktig byggsten i skapandet av ett gemensamt kulturarv” (citat Edsvik.se)

Allt mitt framförögonen på lokala kulturpolitiker, kulturpåvar, och andra kallade. Det går sönder. Och det är så sorgligt.

Foto K.E.

Konsthallen är på obestånd, vilket kan skyllas bristfällig omvärldsanalys, bristfällig ledning och våldsamt dålig upphandling samt ett försök till anpassning. (tidigare aktörer fick sluta – de var för ”farliga”.)

MC-museet har slagit igen sedan länge – vad hade de där att göra egentligen? En enkel marknadsundersökning hade självfallet givit vid handen att, trots en magnifik form, det inte är tillräckligt intresseskapande.

Brygghusets kaféverksamhet  är stängt. Dyrt oengagerat och öppet när det passade självsänkte den verksamheten.

Edsbacka Krog med två stjärnor i Guide Michelin lämnade in. Ambitioner fanns att fortsätta krogeriet med nya ägare men vinstmarginalerna blev inte tillräckligt stora. Krogen monterades ner ytterligare när en tredje aktör började driva verksamheten med riktade matevenemang som självklart inte lockar publik när kvaliteten är undermålig.

Duvslaget, där Stallbackens vänner regerat under många år har slutat bedriva verksamhet på plats. Tidigare i alla fall med föreläsningar och mindre kulturevenemang – idag ingenting, men föreningen hyr ut stället. Idag ligger kommunen i rättslig konflikt med föreningen. Stallbackens vänner anser att det är deras hus.

Abbes krog – hette den så? Nedlagd. Hade servering av smårätter, inte sällan med låååånga väntetider vid servering och undermåliga rätter, hemsnickrade och ganska tråkiga.

Edsviks Konstskola, drevs också av den kommunen utsett att driva Edsvik som ett konstcentrum. Gick i putten för en tid sedan.

Hemsidan (?) edsvik.se fortsätter locka med både kafé, konstskola, MC-museum som om dessa verksamheter fortfarande var kvar, lockar med luft!

Foto K.E.

Kommunens kulturpolitiker kallar Edsvik för ”Sollentunas pärla” och hurrar för varje utställning som dyker upp oavsett kvalitet, omedvetna om vad det egentligen är som visas. Omedvetna om att hela anläggningen är ett moras. Hurrar för varje arrangemang och står där och säger att ”allt är så fantastiskt” samtidigt som de innerst inne MÅSTE förstå att de står invid en ruin, ett missfoster, något som egentligen inte längre finns. De representerar en kulturpolitik som gått i stöpet för länge sedan.

Nu går rykten om att kommunens kulturpolitiker vill ha en verksamhet genom någon företagare som kan ta ett helhetsgrepp om verksamheten. Ny upphandling ska ske. Med tanke på hur okunnigt alla upphandlingar skett hittills bävar man för resultatet och inser att det inte finns tillräckligt med kunskap, tillräckligt med akademiska betyg, tillräckligt med lånekort på biblioteket för att avgöra vad som behövs, vad som är kvalitet, vad som är viktigt eller kort sagt vad som är kultur.