Kan ha hänt!

Bredvid mig i nya sovrummet (nytt i bemärkelsen sovrum i huset dit vi flyttat, annars är det här sovrummet över 150 år äldre än det förra som byggdes 85) I alla fall, där ligger den för långsamläsning sedan jul, på samma sätt som de tidigare gjort, långsamläsning och återkommande.

Den här är ockra, de tidigare hade samma jordiga färger. Det är färgen som utgör omslaget och anger tonen för innehållet får jag för mig. Här är okragul läsning.

Det är alltså Eva Sjöstrand och Anne Nilsson som kommit med en ytterligare till samlingen hos Malmgrens på Fårö.

Fundersamma berättelser i kortformat, burleska historier utsprättade på boksiderna bara för att och med ett mikrospråk som görs brett och fett, koncentrerat, nitiskt manglat om och om tills orden nästan imploderar och berättelsen består.

Anne Nilssons bilder håller samma koncentrat, ett rafsande, krafsande ristande som når utanför bildens egentliga format, översatta direkt från stocken på det läskande 130 grams Lessbopappret och direkt anknyter, förlänger och berättar de egna bildliga historierna till texterna. Så samspelta i tanken.

Varje korttext avslutar Eva Sjöstrand med orden ”Kan ha hänt” upprepat som ett mantra att ”lita på mig, men tänk”.

Våldsamma kullerbyttor där allt är tillåtet att ge ord.

”Här vann kanske tystnaden mark

kanhända den vintern det var så kallt

att det frös mellan man och hustru”

”Han kokade koskit till krut”

Texter utan annat slut än ”Kan ha hänt”.

/form Christer Jonson

Försök verkligen komma över den här skriften!