Trofé i skogen och dröm av glas

Morfar, trädgårdsmästaren sitter med glasögon, magerlagd till höger om farsan till vänster.

Vi har haft några val idag och jag bestämde. Besöka morsan på Danderyd, gå och simma i Väsby eller ta ett par timmar på vårpromenad. Så långt blev det det sistnämnda vi gjorde och så hem för att äta överblivor, kyckling och grynkorv i gryta med tryffel och vita böner förstärkt av danska ugnsbakade rotsaker skurna i bitar. Gott med dijonsenap.

Vårundersökningen gick upp bakom huset över Edsån i sällskap av en brun kärrhök som skrek och krumbuktade sig. Ingen vadare än, ingen tofsvipa, inga tussilago, men jättevackert väder.

Spanade Asp i ån, men såg inte skymten av de stora fiskarna, däremot och plötsligt fick vi syn på en präktig, men halvrutten bocktrofé i ett träd. Någon har tagit huvudet och hängt upp det i en klyka genom ögat. Stora rosenkransar och fina horn.



Uppe på Antuna är det vackert, speciellt det präktiga magasinet och bakom, mindre präktiga, men i sin nedmontering vackra växthuset. Alla är kopplade till en värmecentral med skorsten för vedeldning. Rutor saknas här och var, någon har lagat med plast, det är inte samma sak och över delar hänger vit presenning, fult.

Nu är nedmonteringen för långt gånget, men hade det inte varit för att jag själv är så upptagen hade jag nog ändå, i mån av bättre tid, frågat om de fick användas och jag sa samtidigt till barnen att det nog egentligen var trädgårdsmästare jag skulle satsat på.



Uppe på vedkullen stod en man bredvid en gåhjälp. Han sorterade ved och lade somt i den egna kassen/vedkorgen och somt i en lår. Han hade kommit till Antuna med arrende redan 1956 och specialisierat sig på hallon, mormorshallon. Han hade över tusen plantor..."men de skulle plockas också, och det var på den tiden de såldes i literboxar, och allt blev nästan moget med en gång, en dag plockade jag 700 liter och då var det knappast någon som vill köpa så jag fick sälja för en och sjutti litern".

Är det Dina växthus, frågade och och det var det. Växhus som flyttats dit från Bollstanäs en gång i tiden. Nu odlade han inte längre i dem, bara lite för husbehov, blommor, lite förgroning, men inget annat.

"Hela den där åkern där nere odlade jag märgärter. Nu finns det knappas att få tag i annat än oidentifierbara smaker på ärter, alla de gamla traditionella sorterna är borta. Sorter man måste bespruta för att de ska ta sig, det är inte roligt längre"

Trofén mitt i skogen

Jag skulle nog vilja ha tid och jag skulle vilja ha ett växthus - växthus för gamla sorter vattenmelon, för sådant som faktiskt odlades förr i Sverige under skydd, gamla hederliga smaker och jag vill ha ett sådant här växthus för görgroning av sådant jag sätter ut.

Som liten var jag med min morfar i hans fuktiga växthus i Skärblacka, doftande av klorofyll, sötaktigt av gurka och metalliskt av tomat. Han odlade persika mot södervägg och fann ett nöje i jorden. Han hette Frans Gustaf Hallendorff och var född den 25 mars 1894 (118 år om en vecka). Han dog när jag var tio år på nyårsaftonen 1962.