Jag har länkat till Austin Bush här bredvid i högerspalten.
Det gör jag för att han är så förförisk bra och bilderna, som jag hamnade på för en tid sedan, är enkla mästerverk.
Det är sådana där matbilder man eftertraktar så hett nu när fotografer och kockar hellre inbillar sig att de gör konst av konsten(maten) istället för att förklara hur den är och då blir resultatet mer att likna vid närbilder av endokrina körtlar från någon obduktionsskål än läckra maträtter. Hurra då för Austin Bush.
Och historien är egentligen bättre än att jag bara en dag fastnade i hans blog och läste och tittade på allt.
Jag gick nämligen vidare till hans hemsida där det förutom underbara bilder fanns ett CV. Under ”språk” såg jag att han både skriver, pratar och läser thai flytande och så stod det att han hanterar svenska något så när.
Vad är det här för något?
Varför? undrar man.
Jo, för att han var utbytesstudent i Sverige under 90-talet och då i Rudbecksskolan !!!
Mitt kontor ligger på gångavstånd från den gymnasieskolan i Sollentuna. Min son går tredje ring där nu.
Alltså – jag sätter mig att skriva till Austin. Av artighet skriver jag simultant på svenska och engelska och får svar på en i det närmaste perfekt svenska.
Nu hoppas jag att vi träffas i Bangkok nästa vecka.
Skräms nu inte av den måttligt roande matlagningen i dagens inlägg från Austin.
När man bara ögnar möts man av tillagning av kobra och ormhuvudsfisk (jag äter själv inte sådant ens i Thailand sedan jag smakade för ”hundra år sedan”), inte heller mudfish som simmar i en lervälling för att må bra och inte heller de syrade sötvattenkrabborna som jag inbillar mig har fått ligga ute i solen alldeles för länge. Det är mat från Isaan, det stora gränsområdet mot Mekong och Laos – ett annars underbart smakrike med örter och frukter och smakkombinationer som är heta, rena och älskliga.
I matjobbet i dagens blog (som públicerats i engelskspråkiga The Nation) har han gästskribenten Hal Lipper och de sätter sig ner och äter alla märkliga och underbara rätter på bland annat Look Tung restaurang. Look Tung är också namnet på den folkliga ”Thaitoppsmusik” som jag alltid har i bilen. Gärna då med ”svenske” Jonas Andersson som kom till Thailand som nioåring och blivit kvar som en av Thailands mest hyllade Look Tungsångare. Lyssna på bitar ur hans nya album "Num Tum Lao Sao Tum Thai", svåröversatt titel, men kan tolkas som en flirt mellan en ung Thaikille och Laotisk flicka och så följer de med varandra och så slutar det som alltid i Look Tung musik med kärlek, lycklig, eller ännu hellre olycklig.
Nej dagens blog handlar om David Thompson på Nahm (Halkin Hotel i London) som är den enda stjärnkocken som har thaiköket som inspirationskälla i sin egen matlagning.
Med risk för att Ni inte kommer tillbaka hit utan fastnar hos Austin så vågar jag ändå uppmana till att go Real Thai!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar