Kohorn, lockar fram ursprunget i landskapet även som nybörjarlåt

 August Lager! Han lyssnade på en låt som Christina Frohm delat här på nätet. Fäbodpsalm med Bengt Jonsson vid hornet, riksspelman.

Hursomhelst var det något i detta som fastnade, liksom klistrade sig in i själen.

När jag fyllde 40 för snart tre decennier sedan fick jag ett kohorn som present. "Ospelbart" tyckte jag. Men det där hornet letade August fatt i och eftersom han får låt i allt som går att blåsa i så självfallet blev det ton även i det ospelbara, så bra att jag kontaktade Bengt Jonsson och frågade stillsamt om det var möjligt att få ett utlåtande om hornet och kanske till och med om August kunde få lite grunder i kohornsspel. Vi hade träffats, Bengt, jag och K i Håvra förra året så helt obekanta var vi inte för varandra och där, den gången stod Bengt Jonsson vid dansbanan och spelade en locklåt så vackert att vi aldrig förr hört något så skönt.

När vi åkte till landet i fredags passerade vi Bollnäs och där i utkanten stod Bengt och väntade. Så snällt gjort att ta emot oss. 

Det visade sig att mitt gamla ospelbara horn inte alls är ospelbart utan rent av fantastiskt, kanske en syster till Bengts eget horn, så bra är det och möjligern tillverkat av en känd kohornsmakare. (undersökning pågår). Sen följde något fantastiskt. Bengt spelade och August försökte härma i tonbildning, i hållning och i allt det vackra som går att frammana ur detta enkla och genuina. Bengt var entusiastiskt över August och August var beundrande över Bengt.

Man pratar ofta om en besatthet vad kohorn anbelangar, när det där stämmer mellan kohornet, tonen, själen och landskapet, det där när ursprunget tar tag i en. Så har det blivit för August som fått i uppgift av Bengt att träna raka, långa toner och leta sig fram till kohornets begränsade mångfald och också öva stötande toner som blir direkta och klara.

Problemet är att nu får grannar stå ut med att August övar - ett kohorn kan locka över en halvmil, kanske ännu längre och någon sordin finns inte att tillgå. Får väl dra ut till Järvafältet för övning.

-Kom gärna förbi när ni åker upp nästa gång, jag delar gärna med mig till August, sa en entusiastisk och ödmjuk spelman innan vi for vidare.

August Lager, sångare, pappersbruksarbetare, fackombud, gammelmorfar

Han hette August Alexander Lager och var min pappas morfar. Har återkommit till honom titt som tätt för fortfarande, många, många år efter sin död, spelar han återkommande minnessprat hos mig. Inte sällan åker vi upp till hans och andra släktingarns grav på Skutskärs kyrkogård, för att se till att hans finns kvar och att det är snyggt och prydligt, vilket det alltid är.

Han var en av de första som vaktade mig som barn. Har film på mig själv när jag går med honom i en park. Han gick med käpp och höll fast mig i sele. På femtiotalet skaffade man fler barn än hundar och barnen gick inte sällan i det som idag skulle betraktats som en hundsele. Fasthållen gick jag utan att protestera "fot" med farfar. Jo jag kallade honom farfar eftersom min riktige farfar inte vill kännas vid min far som föddes "utanför äktenskapet" och var det som på den tiden betraktades som "oäkting". Det är klart att en sådan "stand in" dyker upp till ytan i minnet titt som tätt. Kan höra hans röst om jag blundar och förflyttar mig lätt med dofter från hans kök till Kyrkslätten i Skutskär 1957. Jag är fem år och kaffekannan visslar att kokkaffet är klart. August tar käppen och säger "vänta får ni se" och öppnar dörren till skafferiet och sträcker sig in då tröskeln är hög och tar fram ett fat med kringlor som han ställer på bordet. Det drar kallt från skafferiet. Huset är byggd av de närmaste släktingar och honom själv, såvitt jag förstått och det står kvar där än efter stora vägen.

Från vänster, min farsa Ingemar, min morfar Gustaf, morsan Ewy,
Mormor maria, jag själv och min pappas morfar August Alexander

Min minste son är uppkallad efter gamle August Lager, men har fått ett ytterligare mellannamn som en hyllning till min fäbless för det Lyonesiska köket, Lyon. August Alexander Lyon Lager.

Jag har skrivit en bredare grej om nostalgi i allmänhet och min "farfar" i synnerhet här.

En av mina äldsta och bästa vänner är Tommy Löfgren. Han bodde länge i Sollentuna, men flyttade upp till Västanå, Älvkarleby. Jag har sett hans barn födas och växa upp, vi har följt åt genom åren alltsedan 1962. En av Tommys söner heter Oskar och han går i sin fars fotspår så nära att faderskapet knappt hunnit ur dem. Oskar har en kompis som heter Andreas Press och hans farfar (eller om det var farfarsfar) var kompis med min pappas morfar och bodde granne på Kyrkslätten.

Häromdagen kom Oskar med en bild på FB där August Lagers namn nämns, den är på manskören i Skutskär 1905 och där står han, min pappas morfar, min förste barnvakt, min "farfar" som redan på 50-talet åkte trehjulig handikappmoped,  kokade kok i en kaffepanna med "visseljohanna" och hade "walk in" skafferi (som jag också har idag för övrigt)

Någon annan i släkten som känner igen August? Han var tenor, informerar bildtexten ur arkivet och står i bakre ledet längst till vänster (?), en ung man med hela livet framför sig, en del av 1800-talet hade han redan erfarit, nu stod snart första världskriget för dörren. I mellankrigstiden fick han se sin dotterson, Ingemar, komma till världen, min farsa 1921.

I oäkta släktled

August Alexander Lager född 12/12 1880

Som man vänder på alla stenar så klarnar det. Hmmm, ja det låter ju lustigt.

Min farsa, som är utgången sedan några år tillbaka, han föddes som ”oäkting” dvs står som ”fader okänd” i kyrkboken från november 1921. Nu var jag inne och kollade. Han står också som ”Namnet obekant” och modern, det vill säga min farmor noteras som ogift. Av detta kan jag räkna ut att farmor Gurli ännu inte fyllt 20 när farsan föddes.

Farsan Tage Ingemar Lager född 16/11 1921

Bläddrar vidare. För det som fångat mig under hela uppväxten är att farsan togs om hand av sin morfar och själv uppfattade sig som lillebror till sin mamma. Vem hans farsa var yppades inget om, aldrig till honom, men till morsan långt senare när farmor och morsan kommit på god kant med varandra.

August Alexander Lyon Lager född 29 maj 2007

Jag fick alltså redan på min biologiska farfars namn bara två år innan farsan gick bort och jag satte igång efterforskningar och hittade rätt. Fick dessutom tag på fotografier som jag kunde visa farsgubben. Gubben som smet undan allt ansvar är ju också borta sedan länge och ligger nergrävd på en kyrkogård i Gävle. Han hette Lundin när han levde.

Så tänker jag på min farmors dilemma, se sin förstfödde som medlem i familjen men inte som sin egen.

Sångaren August Alexander i körens bakre led längst till vänster

Nej, det där med ”fostran” och att skilja på vad som är rätt och fel det fick farsan lära sig av August Alexander Lager, den jag själv fick kalla farfar och farsan i sin tur kallade farsan. August Alexander vars förnamn min lille August Alexander fått ärva föddes 1880 den 12 december.

Gick in i kyrkböckerna och hittade honom.

Han är son till änkan Catharina Carlsson född Hjort i Gylle. Under hans namn står o.ä

Kanske förklaringen till hans fördragsamhet när hans dotter kommer hem och är gravid men inte vill uppge gravörens namn.

Så sover August efter en lång dag

Den vackre August i djupaste sömn, även en nattugla måste vila

Han är en liten nattuggla och han älskar kaffe. (det gjorde jag också när jag var fyra, sedan har det bara fortsatt.)

August är alltså bara fyra år. Nu sover han sent omsider.

Trodde jag skulle få några timmar att jobba i kväll, men en "snatterand" höll mig sällskap; Varför då? Hur då? Hur gör man? Vad händer?

Har varit stand in för personal på vårt dagis idag. Fått förmånen att vara med August under halva dagisdagen - började klockan 12 som jourförälder på föräldrakooperativet.

August föreslog att vi skulle så alla fröer i dagisträdgården.

Turligt har jag en papperspåse och en plastpåse. Däruti ligger "våldsamma samlingen", fröer jag hittar under soliga vindstilla dagar om hösten. Fröer från trädgården i en salig blanding.

Jag grävde och lade ut riktningen där barnen skulle så, sedan, med små små händer, sådde de av hjärtans lust.
Solros, bondböna, rosenskära, pumpa, melon, bondböna, ärtor och en massa annat i enastående rader.

Sedan gick vi att rensa grönsakslandet och det behövdes. Barnen gick med ogräs till komposten och byggde en stor hög. I veckan ska vi så rödbetor, morötter, bönor. Då kommer de att vara klara till efter sommarlovet.

Drömmen blev sann, åttaårig skördetröskeförare på Lugnet Antuna.

Ja nu satt han väl inte precis vid datorn eller ratten, men han var med och hans dröm sedan hela livet blev sann. Hemma har jag världens goaste och lyckligaste åttaåring och jag vet att i drömmen fortsätter han köra, hela natten.

Igår och idag har vetet kapats utanför vårt hus, jättelik veteåker som arrenderas och därmed brukas av Sättra Gård och Mats Eriksson. Förra året var det raps (se bilden). Mats Eriksson kör vete efter plöjning till nästa år igen, man kan göra så. Hoppas på lin till nästnästa. En gång för flera år sedan när jag reste förbi Lugnet utan att veta att jag en gång skulle komma att på i statarlängan så var det lin utsått på alla åkrar runt omkring, det var som ett blått hav och gränsen mellan himmel, Edssjön och linåkern flöt samman i objektivt blått.

Upp klättrade August i en New Holland TX63, den mindre av det två jättetröskorna som skördat vetet i två dagar på åkern precis utanför vårt hus. Alltsedan förra året då oljeväxterna tröskades har August längtat efter den dag han skulle kunna äntra bjässen och sätta sig tillrätta bakom perspektivfönstret och åka med.

Jag lovar, idag var det världens lyckligaste unge i August. Han tog Nikonen med sig pch plåtade och plåtade och plåtade, förresten, han var ute redan tidigt i morse och plåtade maskinerna och traktorerna och sädescontainrarna som stor uppställda precis utanför dörren.

Frågar man August vad han vill bli när han blir stor är svaret entydigt, snabbt och rakt: BONDE!

Han skulle egentligen fått åka med i den stora trösken, men precis när han kom hem från skolan hade något fastnat i det komplicerade maskineriet, så det fick bli lilltrösken istället hos Sättra Larssa.

Något hade fastnat i den stora maskinen, driftstopp på flera timmar.

När August var ute med den lilla gula så fick man igång det stora åbäket som visade sig vara en lättmanövrerad hightecmaskin. Jag erbjöds några tag som skulle ge åtta ton säd. Hmmm, kortbyxor på skulle man kunna säga och jag tackade ja. Det blev en resa i modernt lantbruk som styrs av datorer och sunt förnuft.

Ständigt analyseras säden som kommer in i maskinen, fuktighet och hur mycket säd som transporteras in. Resultatet läggs på små GPS-punktre i datorn och självfallet varierar tillväxt och kvalitet över en så stor åker som utanför Lugnet. När sedan åkern ska gödslas vet gödslingsmaskinen exakt var det bör sättas mer gödselgivor efter kvalitet på skörd. Magisk datorteknik, allt för att får ut så mycket som möjligt av arbetet.

Mycket mer finns att orda, De där vändorna jag var ute gav mig en lite modernare syn på det yrke min lillgrabb så bestämt traktar efter. Hemma senare diskuterade vi hur långt man kan nå som bonde, forskare och specialist. Nu är han ännu mer taggad och så har han fått löfte om att åka traktor snart.

Tortilla med massor av fyllning. August kockar på semestern

Börjar förstå mer och mer hur viktigt det är att släppa loss barnets kreativitet i köket. Själv tog jag nog väldigt mycket plats i vårt familjekök i Sollentuna och barndomshemmet. I alla fall tills morsans och farsans tålamod tröt. ibland tröt det fort, väldigt fort, ibland tog det längre tid och bäst var det när jag fick vara ensam hemma och labba.

August slår sina egna vändor i köket och är skitbra på det mesta. "Ja jag ställer inte upp i Sveriges yngsta mästerkock precis", säger han, men lagar djäkligt gott krubb efter eget huvud och anpassar kryddning efter råvaror och smak.

Nu senast var det en fyllt smörstekt tortilla till lunchmat. Balanserad med stekt bacon, salami, grönt och ost, som en liten "förenklad" pizza.

Nu är våra juliveckor till ända. August tar båten med största syrran till fastlandet (en syrra som körde upp idag och klarade lappen på första, GRATTIS LIVA) efter två veckor med kompis, bad, skytte, matlagning, utflykter, sol och spännande grejer.

Ikväll var det sista kvällen med August så vi åt lättrökta strömmingsflundror med färskpotatis
Kristinas jordgubbar till dessert. Nyplockade gubbar från Källunge, Gotland,
Vispad grädde och smulknäck på rostade havregryn

Hörrni, det här är en unge som samtalar. han sitter inte och är oväsentlig, han sällskapar och är djävligt belevad.
Igår överraskade han mig rejält. Jag låg i sängen och tittade på en dokumentär om Egyptens fyra viktigaste kvinnor i historien (Faraoner) då han kom in och tittade mig i ögonen med ett leende och sa: "Ja du, här ska du ligga med en naken kvinna".
Tänkte omedelbart på mig och sambon Kristina och om han ...men tittade upp och såg en naken kvinnoskulptur i trä ovanför huvudet på ett hörnskåp i hyrestorpet.

August har ständigt sådana infall, utfall och "spikulationer", han blir aldrig tråkig, tjatig? JA, men aldrig trist att sitta och prata med, att göra grejer tillsammans med.
Älskade unge, kommer att sakna dig oerhört i 14 dagar.

Vilken härlig spelmansstämma i Hovra och vilka härliga pizzor i Augusts pizzastånd

 Hela helgen uppbokad av spelmansstämman i Hovra, en institution som nu väckts till liv av en ny generation efter ett decennium i dvala. Otroligt välordnat med spel i varje buske, dans på dansbana och i lôo (dansladan) och med konserter som var outstanding eller vad sägs om "Mor Dansar" med ståbas och viola da gamba och sång, Allan Edwalltexter rätt igenom. Och vad sägs om magiska musikanten Ale Möller tillsammans med Erik Rydvall?

Beställningarna togs upp efter ett färgkodsystem för att hålla ordning, allt

arrangerat av K! Som ses var det lång kö och pizzorna hade strykande 

åtgång.

Pizzaliv torsdag, fredag och stor final på lördagen då jag själv fick ledigt och kunde gå på en del konserter tack vare vännen Åke som var mottagare av beställningar och flöde halva natten eller så långt degen räckte. 

För Augusts del var det inte bara att baka ut pizzorna. Napoletanska varianten kräver stora förberedelser med biga (fördeg) som ska jäsa i 17 timmar. 

Varje eftermiddag från onsdag gick degblandarna i köket hemma. Alltså vi bor granne med stämman, bara att springa över täkten med sådant som behövdes. och runga grejer kördes med bilkärra. Bort och bockar lånades ut av Gunnar Ottosson Tack!! 

Pizzadagarna gick åt att blanda fördegen med vatten och maltextrakt och bollas ut och läggas att kalljäsa i portionsburkar i kylen. Sammantaget 150 pizzor.

                     

Snart färdiga pizzabollar att kalljäsa.

August var som en maskin med världens fokus! Allt utan att glömma

det ansvarsfulla och konstfulla hantverket (konsthantverket) för

ett fullgott resultat. Tre olika slags fyllningar, alla som smakbomber

såm bara dansar på tungan. Det finns alltså pizzor och så finns det

Napoletanska Augustpizzor!!!

Något exceptionellt första kvällen var att August stod där och bakade på sin myndighetsdag. Han fyllde 18 och firade med sin favoritsysselsättning. Och mitt i bakat kommer en hel hög initiativtagare och spelmän rusande med ballonger och hattar och ställer sig att sjunga "Ja må han leva" utanför pizzatältet. Trodde August skulle få värsta spelet, men blev så lycklig. GRATTIS FINA POJKEN!

18-årsdagen firades med pizzabakning. Vad han önskade 

i övrigt? En sifon för varmt och kallt skum...

...och det fick han vid morgonuppvaktningen.

Älskade unge. 18 år i helgen och världens 

bästa sällskap i vått och torrt och i medgång och motgång.

Titta på det utmärkta bakbordet, ett konstverk 

signerat faster Karin och som förärades August i födelsedagspresent. 

Kan inte bli bättre

Så här ska en fördeg (biga) se ut för det perfekta napoletanska baket.

Trådigheten skapar perfekt botten och bulliga smakrika kanter.

August har trimmat kunskap och teknik till förfining.

Jäskaret med biga, 21,5 kilo fördeg bara till lördagens 

stämmofinal.Vad ska man säga? Pizzorna på 

Hovrastämman en succe och stämman har satt 

Håvra på kartan igen!!!!

Peter Dahl på Sven Harrys, drabbad av jag vet inte vad!

-->

Peter Dahl och jag vid ett så pass sent tillfälle att
Peters hälsa förhindrar honom att komma till klubben

I morse när jag slog upp kulturdelen på DN sidan tre möttes jag av en målning av Peter Dahl appropos hans utställning på Sven Harrys konstmuseum.

Det hände något. Det är sällan det sker, men jag greps av sådan rörelse att jag var tvungen att ställa mig upp och gå ut på balkongen en stund och andas. Kan väl kanske skyllas på en målarabstistens. Har inte haft en plats för detta slags egna uttrycket på ett långt tag. Men det var nog djupare en så, bilden tog tag i mina rötter, mitt inre och jag förflyttades till en skapandeprocess som är ofattlig och svårbeskriven och med en så stark längtan att tårar bröt fram och känslorna fick tog ett strupgrepp. Det var det som hände.

”August, sa jag. Ska vi åka in till stan trots hettan.”

Min lille Pagge är ju sådan att han mycket hellre åker till stan med mig än till en strand och lägger sig.

”Ja, absolut, sa han”

Eftersom han är långsammast i världen och eftertänksammast i universum missade vi tre pendeltåg innan vi kom iväg.

Peter bygger världar och det gör August också. Där skedde ett möte för August, men ”jag gillar inte alla de där krigsmiljöerna han bygger”. August studerade material och analyserade byggnaders förhållande i storlek till människor och spårtrafik. Lade allt inom sig och bär med sig hem. Målningarna så, jo det är ett målarliv som kanske inte är helt okomplicerat, en ständig strävan att få det där mellan ramen att gå ihop, att fungera på yta och djup, till innehåll och vidare utanför.

Jag har inte haft det där nära förhållandet till Peters bilder men självfallet varit djup imponerad av hans djärvhet och att vara sann.

Så var det då den där bilden som var så stark i DN, ”Min farmors hus”, så laddad i färg och ljus, så stark i sin reducering, så måleriskt vackert, sådan längtan och så mycket tårar. Där hängde den direkt in till höger och levande drabbades jag inte av den så starkt som i morse i DN, men ändå.

Vi träffades i stort sett varje torsdag på KK från 1982 och framåt och åt då middag, lyssnade på föreläsning, diskuterade och spekulerade. Ibland grälade vi så det stod härliga till aldrig dock så att vi inte kunde se varandra i ögonen dagen efter.

Här var det svalt och skönt, längst ner i källaren på Sven Harrys, August tog sig en
svalkande liggstund på en sval skinnbänk.

Jag vill nog säga att den som är det minsta intresserad av den svenska konsthistorien borde slå vägen till Sven Harrys för ytterligare berikning. Den tiden, den bilden, det modet som krävts kommer nog aldrig åter, i alla fall inte då och vete fan nu heller.