Mästerverk på Råkultur

I veckan blev det av som vi tänkt så länge - Lunch på Råkultur. Värt varenda spänn, varenda ansträngning, parkering i stan, biltullar, tidspress, allt - det blev en Råkick!
Både jag och Rodjana imponerades stort av både smak, urval, uppläggningar, idéer. Framförallt fräschören. Delar var något av de mest prisvärda vi kan tänka oss just nu.

Vi började med "Langostines råkultur bakad i misosenap" rysligt läcker med stor sötma och bråddjup.
Det här följdes av Nigiri med sockersaltad torsk och pilgrimsmussla.

Nu var vi så inne i ätandet och smakerna som började studsa att vi tog en stor sushi och en Sashimi Råkultur i urval - så bra att vi tog in ytterligare en Sashimi. makrillen med sälta, det lilla röka stinget och så vitfiskar med sin knappast insmickrande tuffhet i både smak och densitet. Senast jag åt så här bra var på en japansk hotellkrog i Amsterdam som gäst hos japanska sojagurus.

Ostron signerade Kittidej Jindanet

Nu ska jag ha ett allvarligt snack med Kittidej Jindanet, vår thailändske kockvän som alla hänvisar till på Råkultur, både Sayan Isaksson och Frida Ronge, och tala om för honom att det kanske är dags att träda fram och visa kunskapen mer offentligt och under egen signatur. Sist vi träffades åt vi ostron "Extra allt" med smakskugga i Thailand. Nu har han förannonserat att komma till Stockholm i maj.

Bondens matbod - längtans mat

Men de klampar in på mitt område - hemlagad blodpudding, korvkaka, paltbröd, isterband, ostar med smak, överbakat sidfläsk, fet naturproducerad yogurt, ren sylt, inläggningar, You name it!

Så öppnar de butik i Sollentuna Centrum - Sveriges skrytigaste! Och det är Klart att jag är lycklig över det.

Det skulle bli en riktig saluhall var det tänkt - men det blev med den som kärringen som skulle spotta över kyrkan, det hamnade på hakan.

En fiskaffär som jag testat en del, men inte tillräckligt för att att skriva om den seriöst, en seg hummer, upprepade gånger som jag fått undermåliga ostron (bland annat frostskadade).

En köttaffär, som säljer välhängt men ändå en smula omoget kött från Skottland.

En juicebar

En choklad och lösa-nötter butik med chokladfontän.

Det finns anledning att återkomma till den här konstellationen i centrum. Jag tror jag har fog för att säga att förändringarna kommer ganska så snart. Dock inte så att matboden försvinner - den känns helgjuten på plats.

Arlanda och tårta

Vi hade sett framför oss en skön eftermiddag på SATS Arlanda och i deras bubbelpool - men där var det en herr och en damavdelning så vi fick dela upp oss. August var livrädd när det började bubbla och inne hos damernas där födelsedagsbarnet var med mamma och syster fanns det inga bubblor alls, poolen gick inte igång - västgötaklimax med andra ord.

Det blev en halvdan spagetti och lasagne på ett italienska snabbmatställe som middag, sedan åkte vi hem - och det var en okey eftermiddag trots allt, vi var ju tillsammans.

Hemma blev det i alla fall hallonmoussetårta med åtta ljus.

Hipp Hipp Hurra, Alma fyller 8 år

Vad säger man - att man själv inte längre blir en dag äldre, men ungarna växer ifrån en. Idag firar vi Alma som fyller åtta.
I ögonblick påminner mig Rodjana om hur det var den där dagen för åtta år sedan. Vi hade en gammal skitbil (som alltid) och värkarna hade tilltagit och det gick snabbt. Ute var det precis som idag snöstorm (alltså vädret idag är typiskt aprilväder) och liksom alltid i dåligt väder mummlade jag mantrat när jag satte i bilnycklarna: "Hoppas den startar bara". Och det gjorde den den där morgonen den 5 april och när klockan slog två kom Alma, alldeles delfinfärgad och skrikande ur sin plågade moders kropp.
Älskade ungen går redan i tvåan och nu åker vi till Arlanda och slänger oss på SPA för att fira.

Eric Saade och Alma - jag lovade att publicera den här bilden

I väntan på godare - det handlar om sparris

I väntan på "di svenske" fick jag italienska häromdagen, hyfsat bra, men inte mer, bättre än vinterns glåmiga som handeln mot alla odds tydligen lyckas lura på folk trots att de är småruttna där gummisnodden klämt åt. Annars brukar vi välja de thailändska. Och där kan man verkligen tala om "tunn som en sparris", men de är bra och har spänst och duger i sallader och snabba grytor (skriver snabba grytor om det som i folkmun heter "wok" - i thailändskt urkök något tämmeligen okänt matlagningsbegrepp, wok är nämligen en kinesisk matlagningsmetod).

Nu längtar vi till den gotländska gröna primören, men först har jag ängssyran från landet och den första späda rabarbern som redan är "knölig". I dikesrenen mot söder vid sidan av köksträdgården är nässlorna redan lillaskiftande så snart är det dags.

Påskpuss till Freija

Nu börjar det bli nåt - tänker man om lilla Freijson som bara varit en liten spädis sedan hon kom till jorden den 19 januari och inte gjort mycket annat än bara brytt sig om att klara livhanken genom att sova och äta.
Igår var lilla barnbarnet hemma hos farfar första gången - Nu plötsligt en bastant liten unge med en helt egen vilja och mezzosopranröst - det slog mig att när man håller andras ungar så är de andras ungar, men med Freija är det annorlunda, som att man hörde ihop - som att det ändå finns ett osynligt kitt. Och min lille August sneglade misstänkt på mig när jag gick runt med Freija i famnen.

Påskalamm med linser

Vi gjorde lammet som gryta av framdelskött - en gryta blir sällan bra på bild, allrahelst inte om den kokad med ben. Men smaken är ganska så fantastiskt, combon lamm och linser suverän - inget annat än lite tomat, salt och massor av vitpeppar och vitlök - det liksom räcker, eller som man uttryckte det på gamla klassiska Hemse hotell under Nisse Sundbergs tid "man ska inte trams med lamm" och han om någon visste!

Glömde jag nåt - jo själva lilla tramset, lammgrytan långkokades i svagdricka!!!!!