Lurad, lurad, lurad - TV kör matforum

Jag var i butiken idag och tänkte som vanligt att nu går jag in där, hämtar en kundvagn och för att bli lurad.
För visst är det så, butiken försöker lura mig på allt.
Från upplägget av varorna i butiken, tiden, rörelsen, aktiviteten, uppmärksamheten i rummet. Det är taktiskt och genomforskat.
Just nu pågår en debatt på kulturkanalen: Storforum maten.
Agneta Dreber är där från livsmedelsföretagen och hon understryker att de varor som finns i affärerna är godkända och därför bra.
Värsta grodan från henne var på en propos om en etikett som sa "Med god smak av mandel", men där fanns ingen mandel i.
-Nä, just det, men etiketten ljuger inte, innehållet smakar ju mandel - alltså "med god smak av mandel".
Det är så sorgligt deprimerande argument att man ger upp.
Men det spelar ingen roll, förresten, för jag fick tag i några billiga grejer idag i affären.
Ingenting jag kan använda i mitt eget kök, men billigt och godkänt och därför helt okey. De var billiga för att något geni hos producenten hittat ett parti råvaror som kanske inte var av lika hög kvalitet som den vara som ligger på fina dyra hyllan, men ändå, nu var det billigt och det är klart att det får avgöra.
Det är inte så gott kanske, men billigt, jag fick två för en.
Skitbra!
Och så kände jag att det som förlorades i råvarusmak kompenserades genom smakförstärkare - helt Okey. Man blev bara lite törstig och tillsatsen är ju godkänd så varför inte, billigt är huvudsaken.
Marit Paulsen pratar om hur vi en gång levde i en kemisk yra och vad det anbelangar har vi kommit en bit.
Va bra - vi slipper delar av kemin i maten och det som är kvar av kemi är ändå godkänt och det väger upp en sämre råvara med sämre smak för tillsatserna får till och med det dåliga att smaka bättre.
Hej och hå.
Nä, maten handlar jag inte längre i sådana här lurendrejeributiker som ICA och Konsum, inte det jag ska äta. Det blev dasspapper, diskmedel och blöjor idag.

Klotterkonst och skadegörelse

Förmodligen såg inte pappa och mamma den lille pojken när han var liten. Han gjorde allt för att bli synlig, men lyckades föga.
Så växte han upp och strävade under hela uppväxten efter att bli sedd. Men ingen såg.
En dag förstod han att han kunde bli konstnär, men hade missuppfattat det hela, konstnär är man för att det finns en inneboende drift att förmedla, att synliggöra annat än sig själv, att se vad som är möjligt.
Den lille osedda pojken hittade på att förstöra en tunnelbanevagn samtidigt som hans tilltag filmades. Då skulle han bli sedd och visst blev han det. Så nu kan han vara nöjd.
Det var bara att det hela var ett examensarbete på Konstfack. Wow!
Efter fyra års studier så var det det här som kom ut, detta var resultatet, Jesus.
Det han trodde skulle bli en hyllad examen, tilltaget han kallar konstnärligt, blir inget annat än en djup suck från många och ilska från ännu fler.
Det var just det här som fick mig att, efter elva års högskolestudier, hoppa av en allt konstigare inställning och allt märkligare uttryck. Färg som rinner åt obestämt håll, fläckar som är satta utan tanke, budskap som inte formulerats, riktningar som inte definierats är bara viftningar och betydelselösa gester.

Middag idag igen

Som jag tidigare skrivit har vi en bra entrecoteleverantör. Från denne hade vi kvar en bit (som vanligt) i kylen. Den fick lufta några timmar och bli rumsvarm innan den stektes i skivor och fick sällskap av strimlade sockerärtor, strimlad savoykål och egenodlad rödlök som stuvades med ostronsås.


Stekt basmatiris med överbliven lax, ärter, majs, paprika (jo en sådan där fryst grönröra från just frysen). Allt steks och stuvas med pojkesoja och lite fisksås, enkelt, gott och jag inbillar mig att det är nyttigt också.

Brödraskapet och bondbönsvälling

Brödraskapet, August och Gaston, sönerna.

Soppan från senast - den doftande härliga bondbönsvällingen.

Thailändsk köttsoppa...nåja?

Ofta produktutvecklar vi hemma i köket. Och när vi har rikligt med överblifvor hemma åker det ofta ner i någon thaimat för så gör vi i Thailand. Stekt kött brukar bli till en underbart het jam ngua eller en svensk lappskojs som i Sverige.
Nu hade vi "ostekt" entrecote hemma - det har vi för det mesta, riktigt bra som fått "hemmahänga" på ben några dagar för att mogna på riktigt och inte i sitt eget livvatten som blir resultatet när köttet vackas. Vi hittar köttet i en riktigt juste turkisk butik på en granngata där vi bor och till ett pris som verkligen är välkomnande, under hundringen kilot.
Fiskbuljong, pojkesoja, kinesisk "blytung" soja, nudlar, torkad och rostad krossad chili,fisksås, sticklök och fint skivad hastigt stekt entrecote. Det är förförande gott.

Och igår var det en begåvad gäst i kylskåpet, det vill säga jag själv, som råkade komma åt avstängningsknappen för frysen och åkte sedan till jobbet. Resultatet blev en massa matlagande. "Djävla Electrolux", skulle man kunna skylla ifrån sig med att säga. Hur fan kan man placera avstängningsknappen så att varje gång man ställer ett paket mjölk på ovanhyllan så kommer man åt knappen?
I alla fall så är det bondbönssoppa på gång. Den här gången på skalade bondbönor, egenodlad silverlök som svettats i smör och bränts av med några matskedar Sambuca! och fått koka sönder med lagerblad och bittelite stjärnanis och några vitlöksklyftor. Mixas slätt och blankas av med smör. Precis före servering vänds rikligt med vispad grädde ner á la Ninon (champagnen hör dock inte till dessa grova goda bönor.)

Kan jag ta av korven?

Rodjana är helt såld på de riktigt lagrade och torkade franska korvarna. De bland andra som jag släpade hem från Lyon häromveckan.
Ïgår fick jag en försynt fråga:
-Kan jag ta av korven?
Men vad i...det är ju bara att äta, det är de till för, svarade jag självklart.
Då förstod jag. Den korv som åsyftades var en lagrad och långtidstorkad, mognad fläskkorv och den var vackad. Nu låter det nästan som självmord, men vacken är en bra förpackning. På saluhallen i Lyon ger de den servicen väl medvetna om att det kommer delikatessnördar från hela världen och som har en lång resa hem. Och jag hade så mycket korv redan att jag ville förlänga hållbarheten på den här med en eller några veckor.
Därför låg den där oåtkomlig och blankpackad.



För Rodjana var det en helt korrekt fråga; Kan jag ta av korven? Allts ta den ur vackpacket.
Hon befriade den och hängde den ovanför diskbänken med de övriga.
Och vilken smak, fett siden, torrt damm, nötig mandel och med dragning åt malmedel.
Se där, så ska en riktig korv smaka, Herredjävlar!

Jordbruksminister Erlandsson i Meny från Lyon

Tabberaset och Erlandsson i Meny i P1

Så blev det alltså snabbt dags för den intervjdu jag gjorde med jordbruksministern i Lyon och för Meny i Sveriges Radio P1.
Jordbruksministern vill sätta Sverige som världsgastronomins nummer 1 och har i sin vision att fördubbla svensk livsmedelsexport till 80 miljarder på tre år.
Lyssna på intervjun och möt också Sveriges handelsminister Eva Björling i inslaget.
Gå in på SR:s hemsida.-Klicka på P1 och sedan på Meny. Fram till torsdag ligger inslaget i det senast sända programmet, efter det finns inslaget i arkivet.
Mer om Erlandssonintervjun tidigare i bloggen här.