Ordlös Onsdag

Fler ordlösa onsdagar hos Nejma

Färsk vitkål i thailändsk tappning

Det finns inget som smakar så färskt som färsk vitkål, eller snarare den mjällare spetskålen, nu som italiensk primör om förvåren. Mzan riktigt känner vad som är i görningen, speciellt som att forsythian gulnar nere på gården och rabarberna sticker upp lagom till att bli täckta m,ed en hink för att bli glasaktiga att blandas med vanilj och jordgubbe.
Lisa ger en italiensk variant. Här en thailändsk i berättad form:
Ett litet knutet spetshuvud strimlas efter att stocken tagits bort. Plocka ostronskivling i lika stor mängd som kål, riv i remsor.
Fräs i upphettad olja. Ringla ostronsås över och mata anrättningen med några skedar salta sojabönor, blanda och servera med stavar av långsamt vitlöksstekt riktigt härligt fett sidfläsk och en nam prig bun.

En enkel lunch på torkade räkor och aubergin

Visst finns det auberginer i Thailand!
En enkel lunch idag var stekt aubergin, stekt gul lök, hastigt friterade större torkade räkor, torkad friterad chili, färskskuren chili och lime och fisksås. Skuren gurka och vitkål till.

Privat dancer-mänsklig nedmontering i Bangkok

Tidigt tog jag ett beslut att inte ens befolka nöjeskvarteren Patpong, Soi Cowboy och Nana Plaza.
Senast i Bangkok bodde jag dock på Nana hotel för att det är centralt och det är billigt och för att de har enormt bra frukost. Deras padthai går heller inte av för hackor.
Jag tog det där beslutet för att jag inte ens vill vara möjliggörare. Det är ett högst eget samvetsrenande beslut och betyder egentligen inte ett skvatt för hur det ser ut eller fortsätter vara.



Utanför hotellentrén varje kväll stod klasar med sminkade, pudrade unga kvinnor i högklackat och med alla attribut som kan tänkas, villiga att bli min för 200 kronor. Villigt kött.

Jag skriver det här för att det är sant och för att det är en sida av Thailand som alla thairesenärer måste mbli medvetna om att den finns. Det gör inte Thailand sämre.

Läste i natt "Private Dancer" av Stephen Leather. Romanen om det stora horeriet. Romanen om mänsklig nedmontering.
Pete - engelsmannen, jobbar som journalist i Bangkok och skriver infoböcker om landet för ett stort förlag.
Han bor precis i närheten av där jag brukar bo i Bangkok, ett ställe dit män, faranger (utlänningar), kan ta flickorna från nöjeskvarteret för någon timme, betala för sig och går därifrån.
En barflicka, en som dansar på baren kan gå fem-sex gånger varje kväll till ett sådant hotell, med olika män. Varje man betalar baren där flickan jobbar och köper ut henne för stunden. Så pågår det natt efter natt, vecka efter vecka, år efter år.
Flickorna som rekryteras till barerna kommer från landet, ofta redan där förnedrade och avskalade det som vi andra kan ha som skydd - vår oåtkomlighet.

Romanens huvudperson är alltså Pete som träffar Joy. En 20 årig flicka från Sisaket på gränsen till Kambodja.
Hon är redan driven i det hon är där för att göra - lugga så många som möjligt av besökarna på pengar och låta dem utnyttja hennes unga vackra kropp bara de betalar.
Lögnen om den stora kärleken finns där alltid, "love You too much, only You".
Pete lockas att försörja Joy. Det är hans stora kärlek i livet inbillar han sig. Med sex, löften om trohet och om att sluta sälja sig till andra betalar han henne "tjänstemannalön".
Hon är i själva verket gift med en thaiman, hon slutar aldrig gå med andra och hennes oskuld togs av hennes pappa redan när hon var tolv hemma i byn. Hon är Petes mardröm.
Pete blir så upptagen av sin kärlek som han till och med själv ifrågasätter: "Hon är inte som de andra, hon har till och med tatuerat in mitt namn på skuldran, varför vill jag ha henne så mycket?".
För att snärja henne och bli säker låser han in henne till slut och det hela slutar i en katastrof.

Det här är inte en bok som underblåser någon fördom, den belyser verkligheten som den ser ut, med människor som behandlas som handelsvaror, som köps och säljs, som vallas som boskap, som ägs och som utnyttjas. Det handlar inte om kärlek eller sex - det är en bok om makt, om kolonialism, om rasism, om knark, alkohol och kulturkrock.

Läs boken ISBN 9-789-4927-5

Somtam en vanlig söndag

Jag ser att jag skrivit "spaltmeter" om den här thailändska fantastiska salladen. Ursprungsråvaran ska vara papaya, "malako", men morot, kålrot och gurka går om inte lika bra så i alla fall mycket bra.
I det glåmiga vädret som råder just nu här i Stockholm gör en het somtam underverk både på fysiken pch det psykiska, hettan kommer från insidan.
Pröva att göra en somtam själv Du som inte smakat. Det är annorlunda, salt, "fiskigt", starkt, men också så smakrikt att hela munhålan blir upptagen.
För en tid sedan skrev jag ett inlägg:"Kåt på Thai!". Där kan man lätt vandra vidare bland en hel rad somtamlänkar.

Barnkalas med köttgryta och plättar

Det blir ju ett presentbord som till en 50 åring när alla ungar kommer till kalas. Alma plockar upp en jättefin rosa klänning och säger att hon "klär" i rosa.

Trött på att göra evinnerliga tårtor beslutade vi oss för att använda plättlaggen till barnkalaset. Plättar med sylt och grädde till alla barnen!
Alma fyllde sex förra veckan och bjöd in kompisar till lunch idag.
Jag brynte och satte tre kilo högrev i en järngryta med vin vid midnatt igår och den fick gå i knappt 100 grader i ugnen till i morse. Brynt lök, kokt purjo, kokta morötter och kokt selleri tillsattes efter att spadet tagits om hand och reducerats till en tredjedel. Serverades med ris, "smalt" i munnen.
Kul som sjuttsingen och festen tog liksom aldrig slut. Lovisa följde med kompisar hem och sover över och denna bloggs välbekanta vänner Janne och Gittans barnbarn Nestor sover över hos Alma. August somnade med "morsan" tämmeligen utmattad alldeles nyss och nu får jag ta hand om de goda resterna efter att ha varit på 35 årskalas på eftermiddagskvisten.
Det är nämligen så at för 35 år sedan var jag med om att bilda ett lokalt politiskt parti. Det skedde efter att vi frågat etablerade politiker vem man skulle rösta på om man ville ha kvar stora grönytor, bevara snarare än att riva bort, låta människor komma i första rummet före trafiken, låta kommuninnevånarna få insyn ni politiska beslut och därmed skapa utrymme för en verklig demokrati.
"Då får ni nog starta ett eget parti", blev svaret och då gjorde vi det!
Ett halvår senare hade vi fått fem mandat i fullmäktige. Året efter hade vi åtta och "Sollentunapartiet" sitter i fullmäktige än efter att ha uträttat en hel del under 35 år.

Norskt på bordet - fiskepudding igen, mot morgonsimmad torsk

När jag läser det jag skrivit inser jag att jag farit iväg om Norge och minnena därifrån och glömt helt den goda panerade och skivstekta fiskepudding som vi åt till middag idag. Kul för Lovisa hade sin kompis hemma och hon gillar till och med något så udda som norsk fiskepudding. Serverades idag med tryffelmos (!) sås på spenat och grädde och en majonäs med räkor.


Det är min böjelse för det norska som ger sig tillkänna igen. Ändå är de 30 år sedan jag flyttade hem.
Om man tänker på Norge, helt spräckligt av fjordar som skär sönder landet från väster till öster, höga åsar, fjäll och berg. Vägar som slingrar sig så att en mil fågelvägen blir tio till lands, då kan man kanske förstå varför det varit så svårt att få fram råvaror värdiga ett folk.
Jag vet när man reser efter fjällsidorna och långt åt helvete från all befolkning ligger en gård som förvisso prodcerar det allra bästa sætersmör, men som inte nått ut med det.
Fisk är lättare at köra fram till flygplatser eller hamnar istället för att transportera vägvägen till de egna byarna inåt land. När jag bodde i Oslo var det ibland svårt att hitta färsk fisk i affären.
Då fick vi istället utnyttja de kontakter vi hade och kunde ringa till Tromsø för beställning.
På så sätt fick vi morgonsimmad torsk till Fornebue liggande på is och som vi kunde koka till kvälls och servera med ringerikepotatis och med romsäckarna kokta bredvid och levern som fet sås.
Det var en underbar spis de där rødvinskvällarna vi hade med torsk som en riktig "skreimölje".
En riktig mölje är det naturligtvis inte för en sådan har inget med fisk att göra alls utan är en gammal folklig rätt baserad på märgbensflott och spad där det doppas flatbrød i som sedan äts. Alltså en norsk variant på "dopp i grytan".
Ibland längtar jag verkligen "hem" till Norge igen. Det var en högst viktig och stor del av mitt liv som jag fick förmånen att leva och bo där och ibland undrar jag vart alla tog vägen sedan och vad de gör idag, vilka som fortfarande lever.