Lagers tabberas i Radio

Lyssna i morgon FREDAG - om nya boken "Döden i skogen"
Vetandets värld vandrar runt med mig på en avrättningsplats.
Sveriges Radio P1 kl 12:10 repris 23:40

Simply the bäst!

Jag har länkat till Austin Bush här bredvid i högerspalten.
Det gör jag för att han är så förförisk bra och bilderna, som jag hamnade på för en tid sedan, är enkla mästerverk.
Det är sådana där matbilder man eftertraktar så hett nu när fotografer och kockar hellre inbillar sig att de gör konst av konsten(maten) istället för att förklara hur den är och då blir resultatet mer att likna vid närbilder av endokrina körtlar från någon obduktionsskål än läckra maträtter. Hurra då för Austin Bush.
Och historien är egentligen bättre än att jag bara en dag fastnade i hans blog och läste och tittade på allt.
Jag gick nämligen vidare till hans hemsida där det förutom underbara bilder fanns ett CV. Under ”språk” såg jag att han både skriver, pratar och läser thai flytande och så stod det att han hanterar svenska något så när.
Vad är det här för något?
Varför? undrar man.
Jo, för att han var utbytesstudent i Sverige under 90-talet och då i Rudbecksskolan !!!
Mitt kontor ligger på gångavstånd från den gymnasieskolan i Sollentuna. Min son går tredje ring där nu.
Alltså – jag sätter mig att skriva till Austin. Av artighet skriver jag simultant på svenska och engelska och får svar på en i det närmaste perfekt svenska.
Nu hoppas jag att vi träffas i Bangkok nästa vecka.

Skräms nu inte av den måttligt roande matlagningen i dagens inlägg från Austin.
När man bara ögnar möts man av tillagning av kobra och ormhuvudsfisk (jag äter själv inte sådant ens i Thailand sedan jag smakade för ”hundra år sedan”), inte heller mudfish som simmar i en lervälling för att må bra och inte heller de syrade sötvattenkrabborna som jag inbillar mig har fått ligga ute i solen alldeles för länge. Det är mat från Isaan, det stora gränsområdet mot Mekong och Laos – ett annars underbart smakrike med örter och frukter och smakkombinationer som är heta, rena och älskliga.

I matjobbet i dagens blog (som públicerats i engelskspråkiga The Nation) har han gästskribenten Hal Lipper och de sätter sig ner och äter alla märkliga och underbara rätter på bland annat Look Tung restaurang. Look Tung är också namnet på den folkliga ”Thaitoppsmusik” som jag alltid har i bilen. Gärna då med ”svenske” Jonas Andersson som kom till Thailand som nioåring och blivit kvar som en av Thailands mest hyllade Look Tungsångare. Lyssna på bitar ur hans nya album "Num Tum Lao Sao Tum Thai", svåröversatt titel, men kan tolkas som en flirt mellan en ung Thaikille och Laotisk flicka och så följer de med varandra och så slutar det som alltid i Look Tung musik med kärlek, lycklig, eller ännu hellre olycklig.
Nej dagens blog handlar om David Thompson på Nahm (Halkin Hotel i London) som är den enda stjärnkocken som har thaiköket som inspirationskälla i sin egen matlagning.
Med risk för att Ni inte kommer tillbaka hit utan fastnar hos Austin så vågar jag ändå uppmana till att go Real Thai!

Det drar ihop sig

Julgranen får stå där bäst den vill utanför kontorsfönstret och blinka i snålblåsten och fuktkylan.
Jag kommer att gå på marknaderna, smaka, lukta, äta, 32° idag. Älskar värmen och behöver den.
En del jobb förstås, men all tid i världen även för att fira kungens födelsedag den femte december och göra det i Bangkok, på plats vid palatset.

Ananasen kyler. Långt ifrån i smak den vi får färsk från Elfenbenskusten till butiken i Sverige, omogen, hård, lite läskigt bitter. ”Red Spanish”, ”Queen” och ”Abacaxi”.
Den jag köper på marknaden i Thailand är en "Smooth Cayenne". Kommer egentligen från Venezuela via Franska Guyana och Kew Garden där engelsmännen kultiverade den och skickade vidare till Jamaica, Australien, Indien, Malaysia, Sri Lanka och Thailand. Den absolut förnämsta bland ananaser. Så känslig i smak att den måste ätas samma dag den plockas. Se där, förklaringen till att vi inte får den i butiken i vinterlandet. Det var därför DelMonte köpte det hundraåriga thailändska fruktföretaget SAICO. Enda möjligheten att låta omvärlden smaka på den thailändska ananasen är att burka den. DelMonte konserverar idag 35 procent av hela världsproduktionen.
Färsk har "Smooth Cayenne" en frisk syrlighet bakom sötman som gör den osliskig, bara uppfriskande. Saften är klar och ren.

”Sa-pa-rod nung look, krap”, en ananas tack!
Jag får den skuren i bitar i en plastpåse. 15 TBH
Det finns de som inte gillar frukt i maten. I thaimat är ananasen (”Ananas comosus”), sötman.
Den skördas före gryning - jag tänker på alla dessa med nakna fötter som går och skär ananasen innan det blivit ljust. Så får jag höra att det går en kobra/100 kvadrat ananasfält, myt eller sanning, vad vet jag.
Så kommer det att se ut snart - på söndag.

Kokbokspris

Det är är ju några veckor sedan, men jag hade ingen blog då Måltidsakademien utnämnde "Järnspisar, hackekorv och tabberas" till årets bästa historiska måltidslitteratur.

Festligheterna startade med prisutdelning i Grythyttans vackra kyrka där Carl Jan Granqvist är kyrkvärd.
Alla vinnare - hela listan - HÄR! där det framgår att "Järnspisar, hackekorv och tabberas" nominerades tillsammans med fem andra kokböcker till årets bästa alla kategorier.

"Man dör inte av döden"

Det finns saker man inte kan låta bli att föra vidare - speciellt som ämnet är så aktuellt för mig!

Fulaste granen (2)

Tittade ut från mitt skrivarfönster och vinkade till stjärngubben i toppen på granen. Här uppifrån ser den inte så pjåkig ut. Men den är ju inte som barndomens vackra offentliga julgranar som invigdes av kommunens ordförande eller någon kändis, Lasse Löndahl t.ex och där det var invigningstal och applåder.

Fulaste granen

Fulaste granen i landet står utanför mitt kontor som ligger i kommunhuset.
Granfulheten upprepas år efter år. Kommunens ansikte utåt.
Nu är det dags igen, nyss restes den och den är gles som ett såll, ojämn och står lite snett.
När granen står färdig på torget är det egentligen hög tid att börja med pepparkakshuset. Varje år bygger vi en stor riddarborg till första advent. För 15 år sedan var de stora barnen små och fick göra teckningar på vad de ville vi skulle bygga - det blev en borg med tinnar och torn. År efter år har den produktutvecklats. Nu är det sonen som tar över arbetet med att sitta hela natten och bränna sig på sockret. Småungarna går och lägger sig efter själva bakandet och efter en bit julskinka med senap och en lussebulle med varm mjölk - det är också tradition.
Men man lockas liksom inte när granen utanför är så fasansfullt ful. Julful!