En bok om Anne Nilsson av Eva Sjöstrand, en konstbok i alla väderstreck!

Att täcka in ett konstnärsliv. Inte det enklaste. Kan ju lätt bli hit och dit och splittrat. Men här förstår ni binds ett spretande konstnärsliv ihop och presenteras genom alldeles utmärkta bilder, både ur själva konstnärslivet som fotografier och som konstbilder ur samma liv. Dessutom berättat genom smått poetiska texter signerade Eva Sjöstrand. Ett nytt idogt samarbete som dessa två skapat. Så bra! En fortsättning på ett arbete de fört många år och som resulterat i en rad tidigare böcker med texter och träsnitt/illustrationer. Kan det bli bättre, nej knappast. 

 

                                                            

Jag har haft förmånen att följa både Anne Nilsson och Eva Sjöstrand genom decennier och jag har alltid tyckt att Annes konstnärsskap varit för blygsamt i förhållande till dess uttryck. Bilder som är gjorda lite i skymundan, bortanför bruset som om att jobbet skulle vara betydelselöst, vilket det naturligtvis inte är.  Stramt hållna målningar, skulpturer och grafik, sylvasst och eftertänksamt. Man blir liksom lite glad över att allt sammanställts och det där med att grotta ner sig i förhållandet mellan konsten och konstnären är skitkul och skapar naturligtvis ytterligare förstånd, inte bara för att texterna "förklarar" bilderna (de står upp för sig själva) utan för att texten är formad som ett slags vänporträtt och är en berättelse om personen, bildskaparen och människan bakom. 

När boken ramlade in med posten började jag läsa omgående tills jag upptäckte att jag halvlåg där i soffan fortfarande med ytterkläder och skor på när jag bläddrat och läst till sista sidan. Det säger ju en del om lockelsen och också nyfikenheten, fördenskull också om njutningen och lusten. 

Reproduktionerna i boken är sååå bra.  Skrev jag "blygsamt" i början av den här texten? Nej det här är ingen blygsam bok. Tvärt emot. Det är precis en sådan bok man vill läsa om en konstnär. Grattis!

 

Snösmocka, vad är väl det mot en afton med studenter eller Strindberg på Åmells?

Affischen från snösmockenatten i Lund

Det ar den 21 februari 2007. När vi promenerade upp till AF i Lund var det sånt där väder att man fick känslan av krokus och att magnolian snart slår ut i Botan. så var det Studentafton och ett långt härligt program om Astrid Lindgren vilket går att läsa mer om från tiden då det begav sig  här.

Avslutades sent om natten med traditionell pytt i panna med bea. Om detta skriver jag om tre år senare i bloggen då jag var Mannerström side-kick också det på en studentafton i Lund (kul tid).

När gänget slevat i sig den märkliga kombon så fick vi tid över att titta ut genom fönstret och så snösmockan. Vad vi inte visste var att hela Skåne var inlindat i ett vitt töcken, bilar låg som legobitar på ett barnrumsgolv. Inget funkade, tåg och flyg var inställt och vi lurade på om vi över huvud skulle kunna ta oss till hotellet. Jo, speciella snötåliga bilar var framkörda och i sakta mak rullade vi genom ett tyst och öde Lund den korta biten ner till hotellet och där blev vi sittandes. Inget flyg dagen efter, inte förrän sent nästa kväll. Det gav oss tid att äta frukost, lunch och middag tillsammans och det enda vi ägnade oss åt var samtal, helt fantastiskt. Här var snösmockan oss behjälplig till att mötas på riktigt, inte bara larva oss från scenen.

                     

Nu pratas det idag om att snösmockan ska komma över oss här där jag sitter i Svealand, Kalmartrakten är tydligen redan översnöat och Skåne fick sitt ordentligt igår. Alltid samma sak i början av snösäsongen.

I veckan som var så kändes vädret som att krokusen skulle börja blomma och då promenerade jag runt på stans gallerier, mest till Åmells för att titta genom svensk konsthistoria och där hängde den, en Strindberg med våren inkapslad, blommande äppelträd. 

Skitfin! Fem millar för den som har så mycket på sin Swish. Glad över att fått se den. Hasta genast iväg och titta.

Västerbottensdagar på Grand

Tabberaset i sällskap med fantastiska Ella Nilsson

Sikrom med mandelpotatis

Har ni varit där någon gång, på Grand Hôtels Västerbottensveckor? "Sista chansen" säger Ella Nilsson som "rattat" veckorna där 35 gånger. Den 21 januari börjar det igen på Grand, för 36e gången. Där samlar hon fantastiska producenter av mat till ett och samma ställe, alla från Västerbotten och då handlar det inte bara om Västerbottensost (trodde ni det?).

En stor buffé med Västerbottniska specialiteter dukas upp, allt tillagas av Grands brigad. Igår fick vi, några utvalda vara med och provsmaka något av det nya som dukas fram bland allt det andra. Smältande bra charkuterier, en lagrad ost från Svedjan ***. Först ut var sikrom  för "vi kan ju inte duka fram löjrom, den är ju från Norrbotten." Trevligt med stenhårda gränser och sikrommen med mandelpotatis var en riktigt god kombo.

Vem har sagt att vi måste utomlands för goda charkvaror,

på Grands Västerbottensveckor kommer motsatsen att bevisas

Jag hade förmånen att få sitta bredvid Per Hellström som tillsammans med Johanna driver Svedjans ost i Kåge utanför Skellefteå och som tagit fram en njutning de kallat "Tarsmyran." En ost som lagrats och som fått ett umamidjup som riktigt tar tag i en. Den låg bredvid bitar av Västerbottensost som självfallet är en helt annan typ av ost men som samtidigt bollar fint med varandra.

Potatis ja...Per berättade om släktingar i norr som odlat potatis genom generationer, "mandelpotatisen var till dem själva, rundpotatisen var till grisarna!"

Kaffeost, också den från Svedjans 35 kor

Ella Nilsson och Västerbottensveckorna avslutas den 8 februari, bokningen är öppen redan nu. Upplev Västerbotten på plats i Stockholm. 

 

Gröt hos Sebastien Boudet

"Rågen vajade manshög" 

Använt av diktare som Tegner (Frithjofs saga), Strindberg  /Hemsöborna) och andra.

Finnråg, svedjeråg som växer i tuvor första året och sedan tar fart med flera strån per korn och växer manshög. Sås glest för att få plats och näring att förmedlas (sju korn på ett kalvskinn) och i askan efter svedjebruket för att kornet ska få en skjuts med den första näringen. 

 Det var något vackert hos Sebastien Boudet, ursprunglig, och tryggt. Igår var vi hemma hos honom för en grötkväll och vilken middag det blev.

Förstå att blanda ärtor och olika slag av spannmål, sådant med historia och från jordar med naturlig näring, toppad med rostad pumpa, med lite hemgjord kimchi, tegelost och linderögris. Spannmålen var huvudaktör. Varje tugga blev en upplevelse, inte som vid den vanliga frukostgröten på havre med "förkokta" valsade havregryn som har samma textur från den ena kanten till den andra av tallriken. Grötmiddagen igår var en sensation i textur och smaker, hetta från chilli, sälta av havssalt från blötläggningen, bollande smaker från olika spannmål, hela blötlagda ärtor som tuggmotstånd och tegelosten som små umamitillskott.

Han släppte för en tid sedan sin grötbok "Den nya gröten" som egentligen inte är ny, gröten alltså utan har rötter i det vi kallar det historiska Sverige. "Ny" i  begreppet sammanställning, smak, idé. Men här finns allt från ett Sverige före den industrialiserade maten, ett Sverige där jorden var oförgiftad och naturlig när maten bestod av ärtor (för bara 50 år sedan fanns ett femtiotal olika ärtor på marknaden), bönor och spannmål.

Generöst bjöd Sebastien inte bara på gröt och naturvin utan också på sig själv som bagare, som kock, som entreprenör för ett hållbart matsystem. 

"Gröt är revolution i en skål"

Talk show i morgon lördag

 

Cicci Renström Suurna och jag själv om mina bilders tillblivelse, om 35 års solitärt krafsande, om rädsla och om mod. Missa inte det.

Kl  14:00

Galleri Cupido Svartmangatan 27, Gamla stan

Vernissage 11 oktober 12-16

 

Svartmangatan 27 i Gamla Stan

Hängning av mina senaste fem års bilder från Hovra, Island och Grez sur Loing. 

Första utställningen på 35 år!

Välkommen

Vilken härlig spelmansstämma i Hovra och vilka härliga pizzor i Augusts pizzastånd

 Hela helgen uppbokad av spelmansstämman i Hovra, en institution som nu väckts till liv av en ny generation efter ett decennium i dvala. Otroligt välordnat med spel i varje buske, dans på dansbana och i lôo (dansladan) och med konserter som var outstanding eller vad sägs om "Mor Dansar" med ståbas och viola da gamba och sång, Allan Edwalltexter rätt igenom. Och vad sägs om magiska musikanten Ale Möller tillsammans med Erik Rydvall?

Beställningarna togs upp efter ett färgkodsystem för att hålla ordning, allt

arrangerat av K! Som ses var det lång kö och pizzorna hade strykande 

åtgång.

Pizzaliv torsdag, fredag och stor final på lördagen då jag själv fick ledigt och kunde gå på en del konserter tack vare vännen Åke som var mottagare av beställningar och flöde halva natten eller så långt degen räckte. 

För Augusts del var det inte bara att baka ut pizzorna. Napoletanska varianten kräver stora förberedelser med biga (fördeg) som ska jäsa i 17 timmar. 

Varje eftermiddag från onsdag gick degblandarna i köket hemma. Alltså vi bor granne med stämman, bara att springa över täkten med sådant som behövdes. och runga grejer kördes med bilkärra. Bort och bockar lånades ut av Gunnar Ottosson Tack!! 

Pizzadagarna gick åt att blanda fördegen med vatten och maltextrakt och bollas ut och läggas att kalljäsa i portionsburkar i kylen. Sammantaget 150 pizzor.

                     

Snart färdiga pizzabollar att kalljäsa.

August var som en maskin med världens fokus! Allt utan att glömma

det ansvarsfulla och konstfulla hantverket (konsthantverket) för

ett fullgott resultat. Tre olika slags fyllningar, alla som smakbomber

såm bara dansar på tungan. Det finns alltså pizzor och så finns det

Napoletanska Augustpizzor!!!

Något exceptionellt första kvällen var att August stod där och bakade på sin myndighetsdag. Han fyllde 18 och firade med sin favoritsysselsättning. Och mitt i bakat kommer en hel hög initiativtagare och spelmän rusande med ballonger och hattar och ställer sig att sjunga "Ja må han leva" utanför pizzatältet. Trodde August skulle få värsta spelet, men blev så lycklig. GRATTIS FINA POJKEN!

18-årsdagen firades med pizzabakning. Vad han önskade 

i övrigt? En sifon för varmt och kallt skum...

...och det fick han vid morgonuppvaktningen.

Älskade unge. 18 år i helgen och världens 

bästa sällskap i vått och torrt och i medgång och motgång.

Titta på det utmärkta bakbordet, ett konstverk 

signerat faster Karin och som förärades August i födelsedagspresent. 

Kan inte bli bättre

Så här ska en fördeg (biga) se ut för det perfekta napoletanska baket.

Trådigheten skapar perfekt botten och bulliga smakrika kanter.

August har trimmat kunskap och teknik till förfining.

Jäskaret med biga, 21,5 kilo fördeg bara till lördagens 

stämmofinal.Vad ska man säga? Pizzorna på 

Hovrastämman en succe och stämman har satt 

Håvra på kartan igen!!!!