Igår
morse i TV4s morgonsoffa pratades om ”en vit jul”. Inte i mening att Anders
slaskar och julen braskar utan i avsikt att få beroende att hålla sig borta
från brännvinet.
En
kvinna, tydligen psykolog, uttalade sig och menade att det bästa vore att prata
med den tilltänkte suputen i hans/hennes spritfria tillstånd och förklara
önskemålen för att på så sätt nå fram.
Programledaren
försökte trevande att man skulle be föremålet för diskussionen att sluta dricka
framför barnen så snart han eller hon kände sig personlighetsförändrad.
Det
är i och för sig bra att frågan lyfts även om jag inte har någon som helst
förväntan att vare sig samtal i spritfritt tillstånd eller förslaget om att
sluta vid personlighetsförändring skulle ge något resultat, alls.
Jag
ska plocka ner saken i detalj (been there, done that!):
För
det första står det helt utan tvivel att den som inte kan hantera sitt drickande
och utan att den närstående känner obehag eller till och med vill uttrycka önskemål om en
förändring. Då handlar det om alkoholism, inget annat. En människa som måste ta
en vit jul för att omgivningen ska må bra är en beroendemänniska och kretsen
runt om honom är medberoende. Skulle kunna sätta punkt slut här och önska en god jul, men jag vill
tillfoga några detaljer.
En
vit jul, en vit dag i veckan, en vit vecka i månaden och en vit månad per år –
En alkoholist av värsta sorten. En tidsinställd bomb som omgivningen tassar för
och som man aldrig vet när den ska brisera – i spritfria tillståndet
(abstinens) eller i alkoholtillstånd (fyllegrejer).
En
alkoholist blir personlighetsförändrad från första glaset och från första
glaset är det inga förmaningar, böner, tårar, barn, som hjälper – det är alkoholen
som bestämmer. En alkoholist dricker första glaset och mår bra. Sakta stiger
promillehalten och det känns avslappnat och skönt, alla problem sjunker undan,
demonerna sticker på semester, ångesten lägger sig. Och det är klart att det
är en fantastisk medicin. Men så tänker man – ja jag skriver "man" - (been
there, done that!), så tänker man att om jag mår så här bra på det jag druckit
så kan jag ju må ännu bättre. Den
stiger över den där promillehalten som får en sjuk alkoholist att må som alla
andra. Bomben kan brisera när som helst, eller den här gången kanske det ändå
blir dårhus eller för den skulle bårhus. Jo, den som dricker har för länge
sedan själv förstått problemet och han lider av omgivningen och att inte kunna
bli den där alla önskar att han ska bli . det vill säga en normalt drickande
människa. Han lider så inihelvete av att inte kunna låta brännvinet/ölen/vinet
stå oöppnat. För en eller annan är lidandet så svårt att enda utvägen är
självmord, en av alkoholismens största dödsorsaker.
Nykterheten
är som ett stort avgrundsdjupt hål. Han eller hon tror att utan alkoholen och alla
rutiner runt den står döden för dörren. Samtidigt vet drinkaren att om han
eller hon fortsätter så rasar allt till slut, men eftersom det är alkoholen som
nu bestämmer så skiter vederbörande fullständigt i den vetskapen, fullständigt!
Vad
ska då de medberoende säga? Alltså det räcker inte långt med förmaningar eller
visad oro, det räcker inte med ”du kan väl ändå låta bli att dricka över jul…för
barnens skull”. Nä, det funkar inte så, inte ens tårar och bedjanden. Kan ju
låta rått och är det också. Och skulle det, mot alla under visa sig att han eller
hon inte drack en droppe under julafton så visst, hur kul är den människan med
nävar så knogarna vitnar.
Ta
ett steg tillbaka – ta ett rejält kliv
undan och säg, jag älskar dig, men inte när du dricker. Jag och barnen vill
inte vara med dig då och visa att det faktiskt är så. Njaä, är det svårt –
visst, det bara understryker hur jävligt det här är och att den som står vid
sidan av är så starkt medberoende, maktlös, att hon eller han börjar bli lika sjuk i sitt
medberoende som den som dricker i sitt alkoholberoende.
Hopplöst
alltså?
Nä,
det är inte hopplöst, men det är en jävla lång uppförsbacke där alla behöver
hjälp. Det är få som klarar av att bli nykter på egen hand. Spritfri är kanske
okej, någon dag eller två, en vecka, en månad, men nykter – det är något helt
annat – då har man ett fullt fungerande liv.
Alltså,
sök hjälp, skit i om det är jul eller inte, ge inga uppskov, hjälp nu,
behandlingshem, Anonyma Alkoholister, ALANON – det fungerar och det finns inga
genvägar och det går inte att skjuta upp.
God jul
i alla fall...!
