Ett försök till en cliffhanger - det handlar om det godaste knäckebrödet

Snart kommer det här brödet att finnas närmare Dig än Du anar, i alla fall om jag får klartecken från några kollegor som egentligen bara behöver uttrycka sitt gillande.

Brödet bakas till en del av vindmjöl.

Den 20 augusti inleder jag allt som behövs för att kunna sälja brödet i september under en speciell dag och sedan fortsättningsvis.

Nu säger jag inte mer än att brödet har en tuff krispighet, påtaglig sädsmak och en tydligt härlig beska och syra, ett snart sagt perfekt knäckebröd.

...Jo, en sak till, brödet bakas av en av våra mest namnkunniga bagare som också signerat brödkakorna...ja inte i själva brödet utan på förpackningen...äsch, ni förstår nog?

Fadern bättrade sig på 24 timmar och serverades anka confit alldeles nyss

Trots en hastigt tilltagande förkylning. Ni vet; onormal trötthet, dimma över pannloben, rinnande näsa, nysningar, käkspänningar, huvudvärk, magproblem, tungrotssmärta, svalgirritation, sveda bakom ögonlocken, upplevd feber, ännu mer huvudvärk, ipren och alvedonlängtan som kombo.

Så där känns det och att då få till en ankconfit till middag är väl lite av bragd, eller hur?

Egentligen börjar äventyret med en ankconfit redan kvällen innan. Ankan styckas i bröst utan ben, vingar och lår med ben och skrovet hugget i bitar. Skrovet får koka länge i en skyla vatten, smälta ur sig allt fett vilket silas från. Köttiga bitarna gnids med salt och får rimma under natten plastat i kylen.

Hetta upp fettet och lägg ner sköljda ankbitar och låt så confitera, koka i sitt eget fett, tills köttet släpper fint från benen. Ta upp och rosta hastigt under grillen i ugnen. Fördela gärna köttet som på bilden och servera med pommes och fettet som sås eller som vi som kör LCHF med en grönsallad. Säg ankconfit, det räcker!

Mer om confitering här

Fruktsallad till middag i brist på en ansvarstagande middagslagande far

"Men du kan inte ligga här och sova, vi måste laga middag"

Jag var så himla trött efter 50 mil i stadstrafiken, trött eller snarare loj.
Hemma låg massor av frukt, bananer, apelsin, persikor, päron, kiwi.



Lovisa tvättade, skalade och skar. Det blev en alldeles förträfflig fruktsallad som mättade och tyvärr också fruktsockersockrade oss till sömns.

Mellanrummet, 86 år, men inte särskilt stort

Farsan är på sitt 91a och August på sitt sjätte. 

Idag var hemma hos farfar på hemmet. August riktigt längtade efter att trixa med fingrarna så som farfar försökt lära honom - nu kan han. Så ställde de upp för parbild.

I morgon ska vi tillbaka med rödvin och varma mazariner!

Inget är heligt, saftspäckade vinbär i fruktomaten! Eller vinbär och potatis från landet

Har aldrig sett så saftfyllda röda vinbär och med en enorm sötma, kanske djävlighetens djävlighet vad sommarvädret anbelangar plågat bärbuskarna till stordåd?

Så plockade vi av en av våra vinbärsbuskar igår, klasar. 

Bästa, eller snarare bekvämaste, sättet att ta vara på skörden är att låta bären ligga till sig ett tag så eventuella insekter kryper upp till ytan och kan plockas bort och sedan bara köra i råsaftscentrifugen. Vill man kan man koka eftersaft på fnaset som blir över - jag gör det inte. Råsaften paketerar vi i kvartsflaskor av plast och fryser in direkt. Sedan, bara att tillsätta socker om nödvändigt och späda med vatten, kanske värmas och drickas medan vinterns snöstormar rykler utanför husknuten.

Javisst ja, en potatisbild också, blandpotatis av två sorter. Amerikansk rosenpotatis vars historia jag tecknat här i diverse inlägg och Leksands vit som är en svensk originalpotatis från Ahlströmers dagar och som jag bland annat skriver om i boken Frantzén Lindeberg.

Igår avsteg från LCHF med dessa mandelmassekonsistensiga och välsmakande potatissorterna. Skördepremiär!

Inblickande utblick, "Dagens outfit" om man lyckas träffa rätt i spegeln

Jag lovade efter andra gången att inte återkomma med fler "outfits", men provocerad av hela bloggvärlden gjorde jag ytterligare ett försök efter det första som fick hur många besökare som helst och det andra som var lite grinigare.

Tredje gången gillt missade jag spegeln och det enda som syns är en skräddarsydd skjorta med lin i varp och bomull i inslag.

Andra som bloggar om lite mat hit och outfits dit, mest outfits bortiväg hittar du här:
New Orleans
Fractions
Modellen
Juristen
Rostat mode

Forstättning på tryckt fläsk, tramsat med ända in i oändligheten

Fläsket brinner...nä, inte riktigt, snarare brinner jag för fläsket och då gärna fläsk från grisens framdel. De dallrigt sköna feta läggarna med limmig smak har vi nutit av i flera dagar med grovkornig hemgjord senap och lite av buljongen som sås. Tryckkokarkokt fallet köttet bara sönder, man skulle kunna säga att köttstycket filéar sig självt och kroppen tar emot det mäktiga utan större ansträngning.

Njutningen kan alltid varieras, i stort sett i det oändliga. Som att gå till Sydostasien eller kina med detta köttstycke och få det som Paa Loo Moo till exempel kryddat med bland annat kanel. Ett närmare eget recept finns här!

I veckan som var åt vi urbenad fläsklägg med tryfferad vitkål. Och lite senare var det bara jag och Lovisa hemma och då festade vi på kokt baconinlindad lägg som rostades i ugn och fick riven västerbottenost över sig och som sedan serverades med kokt lök och mungböneglasnudlar.