Hembygdsvänner, sakletare, auktions och loppisexperter, folklorister och konstvetare, agrarhistoriker och bönder - kolla bilden; Vad är detta?

Min kusin ställde frågan på sin facebooksite nyligen utan att få ett vettigt svar. Jag själv har inget självklart svar, en ria kanske, en slags tork. Någon som har en aning och som har sett föremålet förr?

Äntligen ett smakbrott, fläsk med grönpeppar - bra LCHF

Det blir lite trist i längden, denna LCHFs fundamentalistiska väg och det smakar ganska lika - fettet försöker så gott det kan att bära smaken från proteinerna, men lika tycks lösa lika och smakerna blir lite ointressanta - plötsligt sitter man där och bedömer mättnadskänslan istället för smaken (är det så kebab och pizzaälskarna känner det jämt?).

I veckan kom jag hem och Rodjana hade tagit hand om en grisnacke som låg vackad i kylen. Skurit den i skivor och helt enkelt stekt i smör. Så krossade hon lite färsk grönpeppar, den där vi köper på stängel på Thai Fong i Märsta. Upp med köttet på tallrik, i med grönpepparen, rör runt två tre varv och så vispa ner rejält med grädde så att all smak ur pannan löser sig. Låt koka ihop hastigt och sila över köttet.

Det lilla, i min för tillfället starkt begränsade smakpalett blev plötsligt oändligt stort. Ett stycke smaklig glädje mitt i protein och fett-träsket.

Mormorshallon, tåliga och söta

De var det som skulle vara förutsättningen för hallonhäcken på dagis, montessoriförskolan Myggan. Hallon mot nordanvinden och hallon som skulle vara söta som socker, lossna lätt från sina fästen när de mognat, vara röda, svällande, saftiga och sköna - lagom fär småungarna att mumsa på eftervart och så pass rikligt att det räcker till att lära ungarna safta och sylta, för det ska banne mig ingå i all slags undervisning.

Slog mig att jag ska ordna en konserveringskurs i höst, gammaldags konservering för jag minns morsans viktoriaplommon som smakade på ett sätt när man plockade dem från trädet eller ännu bättre som översötat fallfrukt. Så kokades de i sockerlag till fantastisk dessert med vispad grädda (uttryckt "grädda" från 1700-talets kokböcker)och då smakade de annorlunda. Så kokade morsan in dem som konserv och de där vintriga konserverna som öppnades med ett snäpp genom att man drog i gummipackningens lilla flärp smakade på sitt sätt - alldeles fantastiskt bra. Jag ska återkomma till det här för jag tror nämligen att just den där smakförändringen genom de olika processerna och genom lagring, mognad kommer att bli nästa stora trendgrej, ett slags tillbaka till realiteterna, tillbaka till självhushållningens smaker.

I helgen var jag i meditativ ensamhet på kooperativet, det vill säga förskolan, och grävde 20 hål för dessa härliga mormorshallon, tåliga till zon fem så nog ska de klara när nordan sätter i utan att bli utfrätta av köld. Större fara är nog lekande barn innan de förstått huru ljufveliga smaker sommarn kommer att ge.

Planterade också ett persikoträd bara för att det är mysigt för ungarna att se och i ett skyddat läge där jag tänker spaljera upp det. Fruktämnena är dock borttagna inför året då den späda plantan knappast skulle orka bära frukt utan att "bryta ihop", men till nästa år, då så kan barnen se de små ludna frukterna svälla, precis som jag själv kunde göra hemma hos in mofar som var bruksträdårdsmästare i Skärblacka, Gustaf Hallendorff, och hade persikor spaljerade vid entrén till sin trädgårdsmästarbostad.

Ruladerna från igår lämnade utan reflektion

Oxruladerna från i fredags på Edsbacka Wärdshus

Jag tänkte att jag inte bara kan lämna en bild som den från i fredags utan att gå vidare lite i ämnet rulader. Fläskrulader, kalvrulader, oxrulader. Alla är favoriter (sicket dumt begrepp förresten "favoriter") Fördelen med det här att banka ut och rulla är att man kan fylla ruladerna med en massa jox. Malda moröter och morotsstavar är en idé, plommon och äpplen till fläsket, ansjovis till kalvruladerna. Fantasin är vid sidan av klassikerna den enda begränsningen.

Det här med fläskrulader är en av klassikerna. Jag bläddrade i min egen bok "Järnspisar Hackekorv och Tabberas" och botaniserade en del bland recepten - fan den är bra den boken! (kul att skiva sådär om sina egna alster)

Fläskrulader med katrinplommon och äpplen

Det här behöver Du:
1 kg benfri grisbog utan svål
salt
peppar
mald ingefära
Till fyllningen:
2 gröna syrliga äpplen
8 katrinplommon
Till stekningen:
2 msk smör
5 dl buljong (tärning i nödfall)
Till såsen:
skyn och buljongen från stekningen
1 msk vetemjöl
1 dl grädde
salt, peppar, socker'

Så här gör Du:
Torka av köttet väl och skär det i 10 jämna skivor med en vass kniv. Bulta köttskivorna tunna så att de går lätt att
rulla. Lägg gärna köttet mellan plastfolie och bulta med en brödkavel eller en liten kastrull.

Strö över salt, vitpeppar och ingefära, och gnid in blandningen i köttet.
Skala äpplena och kärna ur. Skär i 10 klyftor. Kärna ur katrinplommonen och skölj i ljummet vatten.
Lägg en äppelklyfta och ett katrinplommon på varje köttskiva och rulla ihop till en rulad. Se till att skivan ligger
ordentligt omlott så att fyllningen inte trillar ur vid stekningen. Fäst en tandpetare som »lås«.

Hetta upp en stekgryta eller en djup stekpanna. Lägg i 1 msk smör och låt det fräsa färdigt innan ruladerna läggs
i för att brynas väl runt om. Bryn ruladerna i omgångar om inte alla får plats samtidigt.
Koka upp buljongen med resten av smöret. Lägg de brynta ruladerna i en stekgryta eller i en ugnsfast form. Häll
över den kokande buljongen. Ställ i ugn i 200 grader eller låt småkoka på spisen i 45 minuter eller tills ruladerna
är genomstekta och möra.

Plocka upp köttet, ta bort tandpetaren och lägg i ett djupt serveringsfat. Sila stekskyn och häll i en kastrull. Låt
koka upp. Vispa samman mjölet med litet vatten och vispa ner redningen i såsen. Låt koka försiktigt och under
vispning i 7 minuter. Späd med grädden och låt såsen få ytterligare ett uppkok.
Häll såsen över fläskruladerna. Servera med potatis, kokta grönsaker och pressgurka.

Fredag på Wärdshuset

Ja jag vet, det är skittråkig matbloggning just nu på de här sidorna. Allt är fettets fel!

Lite lustigare blev det i fredags då vi som vanligt åt lunch på Edsbacka Wärdshus och där den bemötande köksmästaren Pontus st'ällde sig att göra en skummig gräddsås speciellt till mina oxrulader. Tack för det.

Makalös fest för Arne Ljungqvist

Arne, solbränd, vital, skämtsam, klok - ledaren, legenden och föremålet för min bok "Dopingjägaren"

Den som missat att jag skrivit en biografi över idrottsledaroraklet, professorn och antidopingjägare Arne Ljungqvist blev påminda häromdagen när vi festade om från lunch i sällskap av världens idrottsledarelit inom alla möjliga organisationer. Först var vi på Nordic Sea Wiew där högtidstalen avlöste varandra likt rätterna på buffén och i vimlet skymtade en idrottselit sällan skådad.

Så var det extra roligt för mig att alla de där gamlingarna som jag skriver om i boken plötsligt fick ett ansikte. Några kände jag naturligtvis till sedan förr - en av dem var en idol alla kategorier som jag nu äntligen fick ta i hand, Stickan Pettersson höjdhopparen, legenden.

Jag skulle kunna göra en hel lång lista av alla de där namnen som vi känner igen, namedropping över alla jag tog i hand (och alla kände naturligtvis till mig som författare av boken) men det räcker med att säga att "alla var där" och lä'gligt nog kom den engelska översättningen av min bok ut i Sverige samma dag, släpptes i England för över en månad sedan. Tillfället fick också min kinesiska översättare och kinesiska agent från folkrepublikens regering att vara på plats vilket naturligtvis var väldigt roligt.

Lasse Lundberg, research för boken och kompis sedan småskolan!

Jag var där i sällskap av Lasse Lundberg, research för boken. Man kan fråga sig varför man har en sådan vid sin sida när man skriver - oumbärlig skulle jag vilja säga då jag egentligen bara hade väldigt ytliga kunskaper om idrott, idrottsorgansiation och så vidare. Lasse kan allt och delade med sig och han hade den djupa kontakten med föremålet för uppmärksamheten Arne Ljungqvist som hör och häpna firade sin 80 årsdag. jag vet att han idag åkte till WADA i Montreal och att han till helgen ska vara i Monaco - snacka om fysik.

Förrätten, sparris med tvärnöskinka som chips

Bordssällskapet var Svenska boxningsförbundets ordförande Patrick Wheeler och boxningsförbundets läkare Gunnar Ekman

Efter det officiella firandet var vi en mindre grupp som samlats på kajplats 16 för att bli båtade ut med SS Stockholm mot Waxholm och under tiden åt vi en fantastisk middag, sparris med tvärnöskinka, torsk med skirt smör och pepparrot och så långt skrek det fett och protein för min del, desserten var en samling söta chokladmousser varför jag till mångas avund fick en stor tallrik färska bär med "såar av grädda" (som Kajsa Varg skulle uttryckt det hela).

Alltså, en fantastisk tillställning, en fantastisk dag och fantastiska möten med lika fantastiska människor man inte trodde fanns i verkligheten

Doreen Månsson invigde historisk örtagård

Doreen Månsson klipper band och inviger örtagården på Hersby hembygdsgård, sedan bjöds örtasup, det vill säga Hersbys egen nyktra dekokt från örtagårdslandet.

Vad är en hembygdsgård utan en örtagård? Det är klart att det ska finnas en sådan när man har hus från 1600-talet och speciellt då bakom Rotsundastugan som byggdes 1803 och som sedan en tid tillbaka redan har tre mäktiga humlestörar och våldsamt växande spansk körvel vid husknuten.

Anne-Berit Lavold har gjorts till ansvarig och är initiativtagare till den lilla örtagården som idag inte ens saknar kvanne och än mindre åbrodd, den sistnämnda ingick i kyrkbuketten av doftande örter man hade med sig under de långa mässorna dit man tvingades av någtn slags prästerligt hot och kyrkans moral. Buketten hade två funktioner, dels hjälpte den genom sin doft att hålla folk vakna under den långa predikan och dels höll den undan den fruktansvärda odören av lik som begravts i kryptan under kyrkgolvet.

En allt igenom gräslig örtagårdsgubbe med hatt

Det var naturligtvis inte bara för kyrkbuketten som det hölls med örtagård utan också för den goda smakens skull, som kryddning i långkoken, grytorna som bestod av både kött och sod allt i ett, men också för bot då man fortfarande förr kom ihåg till vad olika örter kunde användas.

Häromdagen åt jag en rasande äventyrligt skön middag på Fäviken späckad med vilda örter och bland annat hästhov, eller som modernt folk kallar den; tussilago. Förr hette den det mindre insmickrande "hosthäva" från vilket hästhov är hämtat och omgjort. Hosthäva säger dock en del om dess medicinska avsikt och sådana avsikter fanns med de flesta tämjda och vilda örter förr så länge folkminnet räckte - nu hade vi svenskar dock genom diverse prästers försorg olaten att ha ihjäl dem som visste mer, hugga huvudet av dem och elda upp skrottarna. Mycket kunskap gick förlorad, sådan som inte ens dagens kvacksalvare kommit i kapp.

Anne-Berit Lavold, initiativtagare till Örtagården på Hersby

Den som klippte invigningsbandet till örtagården var ingen mindre än Sollentuna Hembygdsförenings styrelsemedlem, tillika programledaren för bland annat trädgårdsprogrammet "Trädgårdstoppen", Doreen Månsson som lägligt kunde meddela att på fädernet i hennes familj fanns kunskapen vi tagit ihjäl fortfarande levande, men då från en annan plats på jorden. Det är alltså dags för oss att ta hjälp utifrån för att själva reparera kunskapen om vår egen passerade tid och nutid.

Invigning med musik är självklart på Hembygdsföreningen som nu är begåvat med ett eget husband av Sollentunas många duktiga spelemän. I bild Heine Henriksson på dragspel och Bengt Matsson på fiol - Hersby spelmän

Kom gärna och besök kryddlandet, jo så kallar vi mer modernt det som förr benämndes örtagård. Den finns på Hersby Hembygdsgård,ungefär 400 meter norr om Sollentuna Centrum, en vacker oas och passa då också på att fråga efter den lilla örtagårdsfolder som Anne-Berit Lavold skrivit och illustrerat åt Hembygdsföreningen och som beskriver örterna på Hersby.