"Guldkranarna" har ramlat av Sollentuna Centrum

Det här skulle bli ett köpcentrum som skulle vara "lite förmer". Här fanns det inte plats för mer folkliga aktiviteter utöver HM.

Två mordbränder mot ett kafé, en brandbomb mot en restaurang - 82000 liter sprinklervatten ut i det bländande nya centrumet med golv av något djungelträ. Man undrar, vågar man handla där?

Så stod jag vid kassan på HM igår och lade upp ett paket strumpor till min dotter, samtidigt får jag syn på en tröja till August som hängde där bredvid kassan bara för att jag skulle få syn på den och köpa den av impuls - det där är ju taktiskt uträknat och jag skiter i om jag går på sådant om det är bra grejer.

Jag frågade biträdet i kassan om tröjan finns i storlek 90-130 (tror jag att det är).
-Titta efter själv, de hänger ju där, fick jag som svar belamrad med en unge i handen, en tung datorväska på axeln och en fiollåda med noter under armen.

Jag sa att det blir lite svårt att se efter själv, jag har inga händer kvar. NB tröjorna hängde 40 centimeter ifrån fröken i kassan. Samtidigt tog människan strumporna och pep in priset i kassan.
Du jag behöver hjälp, jag vill ha den där tröjan, försökte jag.
Då svarar hon, Du får ropa på någon annan.
-Men hallå, det är mig Du håller på med nu, det är mina strumpor du piper in i maskinen. Jag vill ha en tröja också, försökte jag.
-Du får ropa på någon annan, vidhöll den konstiga bakom disken.

Det blev inte det där inställsamma, servicemedvetna, lite lyxigare centret. Sollentuna centrum är ett moras.

Beppino Occelli - Gudarnas ost inlindad i tobaksblad

Jag bokstavligt talat snubblade över den i veckan som var - visst hade jag hört om osten, bara hört och läst om den långlagrade Beppino Occellis tvåårslagrade tobaksbladsinlindade gudomligt smakande ost.

Hade jag bara känt doften av den och kanske fått ägna en titt åt denna ostbit som ger "or" ett ansikte hade jag förmodligen bara tänkt att den hade fått gå för länge och nu kunde säljas för 14 kronor biten som "fågelost". Så smakade jag den och den lyfte i munnen, den var mild, aromatisk och fyllde hela munhålan med smak och i varje andetag växte smaken för att bli fullständigt intagande för alla sinnen, texturen, doften, smaken - en gudarnas ost som jag bara var tvungen att köpa.

Den låg oansenligt i fiskaffärens ostdisk, Br. Axelssons fisk, i Sollentuna Centrum - aldrig hade jag väntat mig att hitta en sådan fullkomligt magisk smak i denna förort - men där låg den och jag frågade om den, men fick komma tillbaka idag på morgonen och prata med en nyvaknad butikschef i telefon.

Valcasotto är hembyn och fabriken, som ägs av ostmästaren Beppino, heter Borgo dei Formaggi. denna fullständiga smakbom tillverkas av get, ko och fårmjölk.

Priset då - jo tack, jag betalade 850 kronor kilot - värd vartenda öre. En billig ost om man ser till smaken. Jag tror jag tar mig en bit nu där jag sitter bara för jag vill ha njutningen, upplevelsen i det ögonblick jag laddar upp detta skrivna...så ja, nu är det gjort - mästerlig smak.

Höstmarknad - ta med äpplen - Hersby Hembygdsgård

(Klicka på affischen för att öppna den i större format)


Det känns lite definitivt. Hösten är över oss och just den här morgonen känns det i luften att den stora omvälvningen är över oss: kallt, hög luft, kristallklart. Det är dags att börja tänka på den övervintrande trädgården. Jag har massor kvar att gräva och riva och kompostera och hämta fröer från till nästa år och potatis att vittja och julbordspotatis att täcka, kanske ett växthus att bygga.

Idag inleder vi också hösten på allvar inom Sollentuna Hembygdsförening och med en Höstmarknad på Hersby Hembygdsgård. Som vanligt i samarbete med Sollentuna Trädgårdsgille som kommer dit med en äppelutställning och sina kunskaper i pomologi varför den som känner sig hågad kan ta med sig egna okända äpplen för bedömning och artbestämning.

Hembygdsföreningen arrangerar också höstmarknaden i sällskap av Sollentuna Slöjdgille som är våra hyresgäster i Västra Hersby. Varje höstmarknad, sedan lång tid tillbaka ser jag till att förse familjen med vintersockor just från slöjdföreningen - handstickade ullsockor av högsta kvalitet - passa på - till julmarknaden är det ofta för sent. Slöjdgillet serverar också kaffet under dagen.

Öppet mellan 12 och 15 - jag kommer själv att vara på plats under dagen och bland annat lyssna på Magnus Sjöholm som kommer för att berätta om byggnadsvård. Han är "arkeologisk timmerman" vilket inte betyder att han är urgammal utan att han med härledning av märken i en ursprunglig bräda kan ta fram verktyg som densamma är tillverkad av och på så sätt hitta tillbaka till arbetsmetoder och i förlängningen till människan som hållit i verktyget en gång och därmed nå kontakt med hela samhället som verkade på plats, hushåll, ekonomi, social status, hälsa och så vidare. Han har tidigare jobbat med bland annat Birka och Eketorps fornborg.

Bra rutet om tillbakasträvarna

Tongångarna känns otäckt nog igen. Det gör mig och många andra iskalla inombords (Entartete Kunst.

Man behöver bara ögna sig genom Sverigedemokraternas partiprogram för att bli riktigt mörkrädd. För den som inte läst så ska bland annat konsten inte framträda provocerande, vi ska värna om vår gamla svenska kultur och den som kriticerar Sverige ska utvisas. Kan tyckas löjeväckande och skrattretande 2010, men sådana tankar har tidigare skapat fullständigt kaos i världen med oinformerade människomassor som lockats med.

Jag sitter som ordförande i Sollentuna Hembygdsförening, ett litet aktivt kulturfäste som säkert skulle gillas fullt ut av Sverigedemokraterna om det inte varit så att vi även bryr oss om dagens hembygd, den hembygd som just nu byggs och skapas.

Det nya Sollentuna är också hembygd och för så många fler olika slags människor än för 50 år sedan

Så här förklarar jag i en ledare i föreningens tidning omedelbart efter att jag blivit vald till ordförande:

"Idag bor det 63 347 personer i Sollentuna. Sedan förra mätningen är det 393 fler. Många kommer från kulturer och länder helt olikt Sverige – så hittar en del till Hembygdsföreningens Hersby – ser de gamla redskapen och känner igen sig, bakugnen i Rotsundastugan, skomakarens verkstad i stenhuset, tröskvandringen, fähuset.

Där uppstår ett möte – där fungerar den gamla Hembygdsföreningen som ett av samhällets kanske viktigaste integrationsinstrument – igenkänningen, mötet, förståelsen, samtalet."

Idag fick jag ett mail från Sveriges Hembygdsförbunds generalsekreterare Jan Nordwall. Han skriver så här:

Sveriges Hembygdsförbund, SHF, organiserar den svenska hembygdsrörelsens 1 950 hembygdsföreningar och 26 regionala förbund. Rörelsen omfattar ca 430 000 medlemmar varav omkring 40 000 människor beräknas vara aktiva medlemmar.

SHF har noterat att Sverigedemokraterna vill satsa stora resurser på arbetet med det svenska kulturarvet, däribland hembygdsföreningarna, och minska stödet till kulturyttringar som enligt partiets synsätt syftar till att provocera och chockera.

SHF förespråkar ett starkt stöd för arbetet med att ”främja ett levande kulturarv som bevaras, används och utvecklas” (statliga kulturpolitiska målet). Mot bakgrund av Sverigedemokraternas väl kända invandrarkritiska inställning vill vi dock påtala följande:

SHF:s värdegrund är att hembygdsrörelsen är öppen för alla människor oavsett bakgrund.
Vi gläds åt det mångkulturella samhället och ser intresset för kulturarvet som en förenande faktor, en resurs för integration och utveckling. Den nära femtedel svenska medborgare som har utländsk bakgrund har en självklar rätt att i Sverige få utöva sin kultur och vårda sitt kulturella arv. SHF ser här inget hot mot det som vanligen uppfattas som traditionellt svenska kulturyttringar. I ett mångkulturellt, generöst och öppet samhälle finns plats för alla. Hembygdsrörelsens omsorg och intresse är lokalsamhället, byn, kvarteret eller förorten, där vi bor – oavsett om vi är muslimer från Iran, kristna från Etiopien eller ateister från Nybro.

Det är också SHF:s övertygelse att ett levande kulturliv förutsätter ett kraftfullt offentligt stöd och att kulturutövare och kulturproducenter tillåts verka på armlängds avstånd från politiker. Det är vår uppfattning att ökad politikerstyrning av kulturformer i förlängningen utgör ett hot mot grundläggande medborgerliga fri- och rättigheter.

Anklever Anglais på Edsbacka Bistro - blev det också verkligen!

Bistrons kalvlever vid ett tidigare tillfälle


Alltså - ibland blir det bara så efter principen "säger Du snöripa...".

Vi hade kört färdigt för dagen och var på väg hem med vår fiolspelande dotter efter att ha kollat av våra odlingar och sett en skog av solrosor därstädes och påmints om hur dj-a mycket grävande det blir. Då säger Rodjana - precis som vi far förbi Edsbacka Bistro "Kalvlever Anglais" mmm.

Första tanken blev att slå på en tvärnit, men vi hade en dotter till att hämta hem påminde vi oss, en som satt vid farfars mac och gjorde läxor. En massa tvärringande vidtog, Bistron bord - dotter ut och in i bilen så for vi till Bistron och parkerade på min egen plats (den är inte min egen, men vi kallar den så) bara för att konstatera att vi inte hade en spänn på oss än mindre kontokort.

Det här ovan har inget med anglais att göra dock lever - det är Rodjanas tunga, heta thailändska leversoppa. Det låter bara endokriniskt och inte gott, men är förföriskt. Mer om leversoppan här

Hem igen tog det bara ett ögonblick innan vi var tillbaka. Familjemiddag en helt vanlig sketen onsdag och med utmärkt smältande Kalvlever Anglais.

Vi kom på när vi satt där att vi faktiskt firade att lägenheten är såld (igår) och huset köpt (i förrgår) så nu går flyttlasset den sjätte december. Man börjar redan se vad som kan slängas. Men som sagt det här fick bli vårt första firande.

Träffa Leif Mannerström - studentafton i lund blir "husmansafton"

Den sista september kommer Leif Mannerström att sätta sig inför lundastudenterna. Det är studentafton - enligt statuterna ett oberoende forum för debatt och samtal som förekommet sedan 1905.

Denna dag, eller snarare afton, kommer jag att sitta på scenen tillsammans med Leif som hans moderator och jag vet av det jag sett av Leif vid våra möten hittills att aftonen kommer att bli mycket underhållande. Leif är en berättare och dessutom en kunnig sådan som kan hålla en poäng genom en längre historia och sedan släppa den i det timade rätta ögonblicket.

Den här kvällen blir en memoarkväll - samlade bitar som tidigare spritts i mängder av böcker. Lita på att det blir läckergomarnas afton med verbala gastronomiska krumsprång, han är bra på det Leif Mannerström som väl smakar allt mellan tryffel, lutfisk och surströmming.

Välkommen till njutningen - Frantzén Lindeberg

Visst jag är part i målet då jag är involverad i ”firman”, men nu har jag varit på Frantzén Lindeberg på skördefest vid två tillfällen – tidigt med Rodjana och så sent som i torsdags med en matskribentvän. Skördefest som höstmeny även om det är outtalat.

När jag någon gång efter första stjärnan satt i matsalen med en av landets kanske mest dolda och samtidigt viktigaste gastronomiska rådgivare och upptäckte att han satt och rördes till tårar av smakerna och matlagningskonsten tänkte jag – "det kan inte bli bättre än så här". Idag förstår jag att det kunde det visst det

Det blev mer renodlat, rakare och mindre insmickrande lustifikt. De egna trädgårdarna är ett lyckoskott med urval av det allra bästa varför man kan föräras en liten sked dillspäckad palsternackspuré med sprödbakat kycklingskinn.

Då har den lilla skeden föregåtts av en ärtspäckad liten rökt killing som omedelbart för tankarna till raderna av Agnes von Krusenstierna som jag behagar citera på F/L hemsida:

”Angela trängde sig in i ärtsnåret, fick duschar över sig av vattendroppar, som vilat på bladen, och stoppade en handfull ärter i munnen. De voro söta och kalla och knastrade lustigt, när hon tuggade dem. Luften var så frisk dessa morgnar. En syrlig doft från daggbestänkta blommor och fuktig mylla fyllde den.”



Just så var min barndom i ett ögonblick och så upptäckte vi att vi delade den vid bordet.

Palsternacksgröten och ärtsmaken med getkilling och torkad getmjölk ingår i det som kallas ”prolog” där också en av mina tidigare favoriter ingår nu reducerad maximalt till en liten sked puré på potatislök från Råshult med råriven lakrits. I flera serveringar njuter vi havskräftor, gravad torsk, vispad anklever med körsbärsmacaron etc.

I prologen ingår också en liten blodplätt med löjrom från Kalix toppad med brynt smörpulver, surklöverrova och ett litet mos på nashipäron och kalvbacon.

Jag var med och träffade George Blanc när han höll hov och gästspel på Edsbacka. Dit tog han sin mammas, eller var det mormors, potatisplätt – det här är en blodspäckad variant som introducerar hösten på bordet med väldig intensitet och samtidigt oerhört klassiskt. (lärde mig också koka piggvar av George Blanc där i köket på Edsbacka i en buljong med socker och som han lärt sig av en gammal kvinna på Grönland)

Surdegen står och jäser i en låda vid bordet under prologen, pizzadeg säger min bordsgäst – det visar sig vara ytterligare en produktutveckling från salig insomnade bageriet på andra sidan gatan, det vill säga mästerbagaren Daniel Lindeberg, speciellt i kombination med det handkärnade saltbemängda smöret från Patrik Bring på Vallmobackens mejeri.

Den mörade biffen kommer på en platta, skrapad med riven anklever och med strimlor av kallrökt ål och lök, en smaksymfoni i färger från den venetianske målaren Vittore Carpaccio (1495).

Pilgrimsmusslan serverades tidigare med höaska och bränd brödpudding, färskpressad blomkålsmjölk, brynt smör, tobakshonung och karamelliserad blomkålspure och som jag skrev redan då ”fick Gud att skratta av välbehag”. Nu kom den i sitt eget skal simmande i smält jungfrusmör och kryddad med äggkräm och tryffel kompletterad i en andra servering med en tartar på mussla där romsäcken emulgerar och kompletteras med blommor och mera tryffel – i det musselskalet serveras en skvätt kammdashibuljong med yuzu och lime – !!!

Senast vi var där fick vi en marulk – idag var dagens bästa fisk en odlad torsk tillagad under exakt temperatur, bättre än så här blir det inte!, och bestruken med grisfett.

F/Ls fattiga riddare som tidigt fick Cecilia Hagen att i en kolumn utropa att det här var den rätt hon ville beställa som sin sista i livet om det var möjligt, framkallar fortfarande rörelse.

Så blev det sådant där härligt 80 tal som bjöds på krogar som Operakällaren, Edsbacka, Paul och Norbert, Ulriksdal, Teatergrillen, Stallis och Riche – en liten ”uppfriskare” som då var en sensation och som varierades i det oändliga – en liten italiensk isglass från begynnelsen, en granité. På F/L äppelfylld i smak med klassiska grurkörtsblommor och knapriga djungelgurkor och små stick av fänkålspollen.



Kalven är ”sjukt bra” skulle man uttrycka sig lite modernt, en Côte de Veau från Normandie som först fått marinera i vassle och sedan grillats i kökets nya grill och över björkkol. Den serveras med smörstekta toppmurklor, härligt besk endive. En rasande smaksymfoni med allt av texturer och med ett kalvkött med sämskskinnskänsla. Obcsent bra på gränsen till kinky.

Fördesserten med ugnsbakad blåbärsglass är barnsligt lekfull med små geléiga honungsbomber och sprakiga maränger. Den följs av en tydlig vuxendessert där glassen kryddats med lagerblad – tar det som en personlig hyllning! Och med äppeljuice och syrade palsternackschips.



Efter denna flera timmar långa smakresa landar vi i en epilog – en rulltårta.

-Jag som aldrig gillat rulltårta! Kommenterar min gäst.

En körsbärsmarmelad, en tomatmarmelad kompletterar med chokladjord.

Vi sammanfattar att det inte längre behöver vara insmickrande. Att det är skönt att slippa mat som scenkonst, det blir opera i alla fall. Det känns oförskämt att upprepa – ”det kan inte bli bättre än så här” för jag vet att jag kommer att bli överraskad igen – vintermenyn står för dörren.