Tokiga skogsbönder har inte lärt sig av historien

Nu är skogsbönderna på krigsstigen mot bärplockare igen - det är inte första gången.

Senast protesterna var som värst, var vid sekelskiftet mellan 1800 och 1900-tal, då liksom nu var statsmakten också involverad och ville skatta bort skogens röda guld.
På den tiden plockades 10 000 ton lingon för export till Tyskland. Lingonen omsatte massor av pengar och det var lönsamt att vara lingonplockare. 1908 ville skogsbönderna med statens hjälp inskränka lingonplockeriet, men staten gick till slut på folkets hävdvunna rätt till bären. Detta trots att 3000 småbönder demonstrerade för att ta lingonen från folket.

Det skulle ta till för 15 år sedan att rätten till lingonen skrevs in i grundlagen 2 kap. 18 § regeringsformen - äldre än så är nämligen inte denna allemansrätt. Trots det beläggs själva plockeriet med statsskatt! (Thailändska plockare) och trots det ropar historielösa skogsbönder på bärplockningsförbud...igen - så sanslöst dumt.

Tjejfest på Hersby Hembygdsgård

Lovisa fyllde 10 i december - hur kul är det att fylla år då, mellan första och andra advent. Hon beslutade själv att hålla på kalaset till sommaren och den är nu. Sagt och gjort föreslog hon en utefest och jag föreslog inbjudande Hersby hembygdsgård i Sollentuna - är själv en teämligen ny ordförande för de omkring 1300 anhängarna till hembygdsföreningen och en sannerligen arbetande och "devoted" styrelse. Så fick det bli.



Rodjana ångade kaoniew och stekte grillspett på kyckling. Så packade vi gurka och morötter i stavar, kakor, vindruvor i små plastburkar. Sålunda portionsförpackat fick vi vår vär Yilmas som har enhel kedja med thaikrogar att ha vänligen att komma förbi med ett gäng genomskinliga plastbagar - en bag till varje tjej som kommer på kalaset. Lysande enkelt och inte mindre inbjudande gott för det.



På Hersby regerar föreningens värdinna och värd Tullemor och Torsten. De servade självuppoffrande med långbord med duk. Utan dem hade hembygdsgården inte varit vad den är idag med alla sina välbevarade föremål och möblerade hus. Senare ställde de upp och berättade för de 15 tjejerna om hembygdsgården och dess innehåll.



För att få tjejerna att röra på benen efter middagen ordnade jag en liten kombinerad frågesport typ; det finns två klockar på Hersby, den ena en vällingklocka, spring iväg och hitta den andra. Först att hämta en rövkrok vinner. Hitta humlestören. Stallet är ett hus byggt av vedklampar, var då? Det finns en visthusbod poå Hersby och så ett annat mörkt och kallt ställe där man förvarade mat, vad är det och ligger var då? Vid varje "station" fanns det tillf'älle att berätta om husens historia och tiden de är hämtade från.

Lyckat tycker i alla fall jag som pappa och tjejerna verkade mätta och nöjda och kunskapssprängda.

Svenska flaggan gul och blå - Alma spelade fela i Edsbergsparken

Så tvingades man till en söndag med massor av olika engagemang. Svenska Kyrkan hade hyrt Hersby Hembygdsgård för nationaldagsmässa och direkt efter öppnade Hersby alla sina hus för allmänheten. Samtidigt spelade Alma i en liten behändig fiolgrupp sammansat av fiolläraren Christina Frohm på Sollentuna Kulturskola. Och det är väl lite märkligt med dessa småungar som spelar att det låter inte surt!


Alla sju ungarna i gruppen hade fått förbereda ett antal låtar. Alla låtar i olika färger och så snart en var inövad utantill så fick de ett litet sidenband att fästa på snäckan. Alla sju hade band som tofsar. Så spelade de i Edsbergsparken lite här och var som klassistk buskspel, uppskattat om det inte var för att konkurrerande firmor slog på stort elektroniskt från två olika scener emellanåt. Snacka om att de här utmaningarna gör det roligt att spela. Hemma är hon Alma gift med sin lilla violin och det går framåt så smått. Kravlöst och lekfullt.

Vila vid denna källa vid Klasro

...i all undervisning bör iagttagas Sagtmod och Lämpa, ej utan högsta nödtvång Kroppsstraff nyttjas.

Så står det i Sollentunas första skolreglemente vid Sollentunas första skola - den vid källan i Klasro.
Att anlägga en skola vid ett vattenhål var särskilt smart, alla visste var platsen låg. Källan var känd sedan hästarna vid Gustav Vasas liktåg vattnades där.

Långt senare skriver Almquist om Klasro skola och källan i ett litet stycke han kallar Didrik Abrahamssons äventyr.

Mellan åren 1803 och 1881 är det här sollentunas enda skola, men sista året har skolhuset tjänat ut. Då hålls skola i Edsbacka krog och så byggs det som idag kallas Sofielundsskolan, men som ett tag hette Turebergsskolan och idag är Vittra.


De som idag bor i skolhuset, som nu är kommunens hus och hyser ett förträffligt skolmuseum på bottenplanet, är rikspelmannen och musikläraren Christina Frohm och hennes man Bengt Pernholm. Tillsammans håller de inbjudande öppna hus för familjer att komma till den gamla skollärarträdgården, titta på den tidsenliga kålgården och framförallt leva skolliv så som det levdes för 150 år sedan.

Kaffetår och kakor i köket efteråt spär bara på intrycken, köket är nämligen så gott som original från 1700 talet och Vips så är vi i Almquists tid och kan inte låta bli att titta till den berömda källan.


Källan vid Klasro

Ett tag var källan sinad, när spåren för Arlanda Express byggdes skars källådern av och brunnen blev tom. Idag är tillrinningen lika bra som förr - gammal åder söker alltid sin källa (är det något som sagts, eller?).

Med det vill jag säga att "håll ögonen öppna för nästa öppet hus" och läs mer om skolmuseet här

Treåring på tvåhjuling, August fyllde år

Så har man en treåring hemma då, med allt var det innebär av nästan ständiga leenden åt hans upptåg och kommentarer.

Igår fyllde han år. En årsdag som vi firade stort eftersom hand födelsedag i år sammanföll med Buddhas Vesak, det vill säga Buddhas Födelse, Upplysning och Död.

Vi gjorde kuvert med pengagåvor i och åkte till Viharan i Jakobsberg där massor av människor hade samlats för att fira. Några satt i retreat och mediterade medan andra förberedde en riktig festmåltid först för munkarna, fyra från Sri Lanka och en från Burma - sedan fick alla andra äta från gående bord.



Det är alltid en sådan varm vänlig inbjudande stämning på detta Sri Lankesiska buddhistiska tempel. Maten är alltid Sri Lankesisk och utan att snegla mot de tidigare ockupanterna England. Starkt, syrligt, salt, och uteslutande fisk och grönsaker.

Kan själv!

August hyllades med välsignelse av Bhante Siri Dhammaratana, prior på templet och ficki sitta bredvid honom under en kort ceremoni. Det var en stor kontrast mot morgonens uppsluppna och lite smålustiga firande på sängkanten. August väcktes med stort paket, nybakade våfflor och varm mjölk. Efter att vi sånghyllat vände han sig jättegrinigt om och viftade med armen och sa: Gå, Gå - jag vill sova, Efter en kort paus med välling så vaknade han till samma glada normala August och fick en knallblå cykel - en riktig tvåhjuling.

Efter tempelturen kom vännerna över för tårta och kaffe och med brandbil i paketet.

Stor kille, tre år, snart börjar han gymnasiet!! Tiden går så förbannat fort.

Raritet i blomsterlandet

År efter år dyker den upp, och jag anar att många botanister gärna skulle vilja veta var. Jag hittade den häromdagen i skymningen så att blixten blev mig behjälplig. Någon som vågar sig på en gissning vad det är för blomma?

Internationell mat på internationellt dagis

Här, på Malmvägen, ligger vårt internationella dagis som alls inte har tillnamnet Internationell, men som är det ändå - poch här har det firats internationell matdag länge.

Nästa år är det 25 år sedan det första gången hölls Internationell matdag i Sollentuna - en tradition som sedan en tid också firas på förskolan Terassen. Idén var en driftig barnskötares på ett annat, men närbeläget dagis. Att låta föräldrarna, som kommer från alla världens hörn, laga en middag och ta med sig och bjuda alla på.

Anledningen till att vi fortfarande i livet befolkar ett dagis 'är naturligtvis August som för övrigt fyller tre år på lördag (Vesak, också Buddhas födelsedag). August var trött efter att ha lekt hela dagen så¨det där med internationell mat roade honom föga...

Ett tag degenererades bordet från att ha varit dignande i flera olika plan till att några föräldrar bara tog med sig två falskor fanta och en påse chips - inte så kul.
Sakta men säkert håller det på att bli et riktigt bord igen med maträtter från familjernas hemländer och egna kök och här kunde man i år bara förbluffas över pirogtraditionen från Estland, Chile, Afrika, Turkiet och alla smakade de olika. Eftersom majoriteten familjer är muslimer handlade jag 3 kilo utmärkt halalhögrev i vår lilla köttbutik på gatan och kokade en kalops efter alla konstens regler.

..han blev rent av petig och det är inte likt honom - det är hans andra internationella matdag så han är bara i början och vänjer sig med åren.

De allra flesta hade nog förväntat sig thailändsk hetta och överflöd, men Rodjana stod på jobbspisen hela dagen så uppdraget blev mitt och då blev det kalops som den serverades som väkomstkalops i Saltkråkan då familjen Melkersson flyttade in. (minns Ni?)