Sparris - men först nästa år

Härom dagen anlade jag drömlandet i trädgården - tre plantor sparris från Bosse Rappnes Ulriksdal som tidigare hette Jacobsdal efter byggaren Jacob de la Gardie, pappa till Drottning Kristinas bäste vän och möjlige broder Magnus Gabriel de la Gardie - jo det där låter komplicerat och är det också speciellt som ingen historiker ens reflekterat över att Gustaf II Adolfs stora kärlek hette Ebba Brahe, gift med Jacob och mamma till Magnus Gabriel.

Så ja, en utläggning appropos att jag köpte sparrisplantor därstädes och nu lag dem på 60 centimeters djup på rotås i fräst och myllad jord. Först täckt med sex centimeter och sedan ska det hela täckas mer under hela sommaren, ända tills sparrisen tvingats upp till stora plymer.

Nästa år skördar vi lite och året därpå fullt ut.

Bästa entrecoten någonsin

Allt detta snack om marmorerat och härstammning och avel och köttrasdjur. Nys vad gäIler det mesta av kött som går att få tag i i Sverige. Kötthanteringen är en katastrof. I och för sig en sanning jag fick till livs tidigt genom bland andra Håkan Fällman och jag skrev om honom och hans kött i "Järnspisar, hackekorv och tabberas" - långt innan han själv fick mod att torgföra sin utmärkta kunskap och välgrundade köttkritik.

Idag är jag överförtjust!
Rodjana ringde på väg hem från jobbet och föreslog en entrecotestock. Visst, jag förberedde nyskördade rostade jordärdsskockor till. Köttet kom hem - en dröm av marmorering och doft, dessutom perfekt stektempererat. Salt och peppar bara, inget mer, sedan ner i grillpannan, hett, bara ett ögonblick på var sida - man förstår bara genom att titta exteriört på köttet för att begripa hur det måste hanteras, ljuvligt med en rik köttsmak, en enorm fettarom och så mört att det skulle kunnat ätas med sked.

Då frågar man sig hur det här köttet hittat till vårt bord? - det säger jag inte, för om det blir högtryck i vår lilla köttbod, där för övrigt kilopriset för detta "800 kronor/kilokött" ligger på 105 kronor så förfelas snart meningen med att över huvud taget blogga om mat. Med andra ord, hitta fram själv, låt smak och öga visa vägen.

Jag vill mena att jag ätit kött i de flesta världsdelar och under snart 45 år på egen hand, jag har besökt välrenomerade köttkrogar och jag har träffat de mest fantastiska matkreatörer man kan träffa - jag har aldrig, ALDRIG!, fått en så bra köttbit som alldeles nyss, smältande läckert med den bredaste smakvidd man kan tänka sig.

Frågan inställer sig naturligtvis, är det lönt att jaga vidare eller ska man bara återkomma till köttboden med detta underkött?

Skånsk äggakaka på Dalby Gästis

Äggakakan på Dalby Gästis

Familjen är stor - äggakaka från Skåne är dess krona om Skåningarna får bestämma och efter dagens utflykt med Brorsan och hans hustru, min dotter och jag själv, till Dalby Gästis vet i katten om Skåningarna inte har rätt om, sin historiska landskapsrätt.

Alma är med på lilla Skåneresan i helgen och satte sig på Dalby Gästis trapp.

För i familjen finns ugnspannkaka från Mellansverige och saffranspannkaka från Gotland, kalvdans - jo den går också in i familjen, äggosten från Bohuslän, ostkakan från Småland. Så går det på tvärs också på så sätt att det finns både ugnspannkakor, ostpuddingar, kalvdanser och äggakakor i fler landskap än i de man mest förknippar rätterna till och då serveras de med landskapstypisk sylt. I Hälsingland exempelvis serveras en ostkaka utan ägg och som serveras med saftsås, i Bohuslän serveras äggakakan med hallonsylt vilket torde få en skåning att rynka på näsan (mig med) och utropa att självklarheten till äggakakan är rårörda lingon även om lingon med hör till norra Skåne och så med en rejäl hög med rimmat, lättrökt stekt fläsk.

Jag har föreslagit det förr och gör det igen - ställen som Dalby Gästis måste få kulturstöd - överlevnaden är ett måste och ska vara undantagen marknaden - den goda smaken och smakminnet till gagn, men å andra sidan är ju jag för momsfritt och skattefritt på all matproduktion och all matförsäljning också.

Så åt vi den idag på Dalby Gästis som 1666 fick den Svenska Kungen Karl XI tillstånd att utskänka svenska såväl som främmande hetsige drycker och till detta servera mat - man kan tänka att en och annan äggakaka valsats ut i matsalen sedan dess. Idag vadr den perfekt, stunnsig i motståndet och ändå krämigt sammahållen och serverad med ett alldeles utmärkt fläsk och som vi nu några timmar senare förstår med en tämmeligen sälta,.

Vad säger man efter en sådan lunch, Tack och lov för att dessa smått slitna, men envisa näringsställen håller ut och står för en kulturgärning som borde få statens kulturunderstöd.

Hurra hurra vad gott.

Bokvåren grönare här än hemma, Vitsippeängarna och bokgrönskan är skirt bedövande och inne i botan i Lund blommar mangolian

Skitiga kundkorgar kan ge matförgiftning

Det jag skrev om redan den 16 augsti 2008 om korgsnusket har nu fått ett bredare genomslag när Expressen tar upp det med saftiga rubriker. Det är klart som korvspad att snusket måste stoppas. Finns det något vidrigare än greppa en kundkorg som är alldeles tallig av smuts och kladdig i botten? Där ska jag lägga mina varor.

Vad är detta i mitt gamla potatisland?

För två veckor sedan dök den här upp, kraftig, flikiga blad, verkar inte ge sig och med gamla vissnade fjorårsblad runt omkring - någon som vet vad det kan vara?

Odlingsdags - jorden är klar!

Ramslöken breder ut sig och blir så vacker - underbar i sås och sallad.

Det var i lördags - jag gick upp till trädgården. Vintern har varit den djävligaste - tänkte att i år blir det nog sent. Optimistiske grannen har redan sått allt utom bönor. En annan granne satte palsternackor i täckta sängar redan i mars - han måtte ha skottat först.

Sen vet jag att framemot i juli är jag i kapp - så pass att den svarta jorden idag blivit till en snart sagt ogenomtränglig djungel av allehanda växter.

Tittar i gamla bloginlägg när jag satte potatis tidigare år och det var faktiskt vid den här tiden - så det är dags.
Grävde upp ett land som fått ligga kvar med kålrötter över vintern och har pelletkalkat hela trädgården. Hoppas jordlopporna hålls stången och grobladen lyser med frånvaro.

Mitt uppe i allt återkommer ett erbjudande jag inte trott på - jag har blivit med jordfärs, en stor, pondusfrustande gammal STIGA, knappt använd - djuproterande. Kvällarna den här veckan är vikta för jordfräsakrobatik. Det första jag ska göra är att fräsa upp MIN stig i MIN trädgård som grannkärringen med hundarna och hushållsavfallskomposten (råttkomposten) använder till sig av för att gena. (trädgårdar tätt är som torktumlarludd i tvättstugor).

Den har blommat flera veckor nu. Krafsade fram den ur snön, julrosen.

Får jag ner potatisen nu och det är tidig sort så hoppas jag kanske i den varmaste av jordar ha småpotatis till midsommar, men det vete fan förresten och spelar roll.
Istället har jag fokus på att få mina kronärtskocksbäbisar att slå pålrot i större krukor. Hämta färsk hästskit till mullbänken där först majsen ska sås och därifrån utplanteras och senare pumpor och gurkor framodlas före utplantering på list för att sedan hysa vattenmeloner.

Nygrävd odlingssäng, upphöjd för värme och dränering, välgödslad och klar för sådd.

I veckan sår jag svartrot, persiljerot, haverrot och palsternackor. Under glas sår jag annat. Visst ja gul lök också och potatislök. Peletterat hönsgödsel som tillägg över allt. Snart också bondbönor i dungar.
Rödbetorna får jag så på lite oländig lerjord där ärtorna misslyckades förra året.

Den c-vitaminspäckade, vackra och goda ängssyran kan plockas och njutas i såsen till stekta fisken.

Smörgåsbord - Äntligen i Sollentuna

Vi krönte helgen bland annat med ett samlat familjebesök på Edsbacka Wärdshus och för att äta smörgåsbord - detta har jag längtat efter länge, att det ska finnas ett smörgåsbord att inta på nära håll. Alternativet tidigare har varit Ulriksdals lååånga och berömda smörgåsbord. Så berömt och så långt blir aldrig det på Edsbacka - men naggande gott är det och värt en omväg/utflykt.

Det är ett bantat smörgåsbord på Edsbacka Wärdshus med allt det viktigaste och lite till. Champinjoner Nobis till exempel, hårdkokta ägg med gubbröra, en utmärkt lax och små råbiffar.

Nils Molinder md sitt smörgåsbord på nyinvigda Edsbacka Wärdshus

Det kanske mest rörande är hyllningen till Tore Wretman som tycks gå i arv på Edsbacka, här representerad av den slags inkokta lax som Tore ville ha serverad på sin födelsedag. Och ännu mer rörande är att den serveras med ett utmärkt skarpsåsalternativ - en majonäs med sanslöst härlig ättika som skjuter genom den i övrigt feta röran och spetsar laxen perfekt. Men det är klart att en äkta skarpsås hade gjort mig ännu lyckligare.

Så här har jag lagat den:

Inkokt lax Tore Wretman
1 kg lax av mittbiten skuren i 3x3 cm kuber med skinn

Till kokspadet:
2 1/2 liter vatten
1 gul lök
1 medelstor morot
½ dl rödvinsvinäger
3 tsk salt
5 vitpepparkorn
6 hela kryddnejlikor
1 lagerblad
8 dillstjälkar

1.Koka lagen med alla ingredienser i tio minuter.
2.Lägg i laxkuberna och sätt på locket på kastrullen
3.Ta bortkastrullen från plattan och låt svalna.
4.Garnera med en klick rom på varje laxbit
5.Servera med skarpsås.

Skarpsås
1 gula från ett hårdkokt ägg, passerad genom en fin sil
1 rå äggula
1 krm salt
1 krm strösocker
kajennpeppar
1 ½ msk osötad senap
1 msk vinäger
1 dl gräddfil
2/4 dl grädde

1.Se till att alla ingredienser håller samma temperatur, enklast är att lägga allt i kylen några timmar före anrättning.
2.Blanda den kokta och råa äggulan med salt, kajennpeppar, socker, senap, gräddfil och vinäger.
3.Vispa grädden till skum och vänd ner med en spatel.
4.Håll såsen kall.