Skamligt mot Astrid Lindgrens minne

Man kan säga vad man vill om Astrid Lindgrens minnescentrum i Vimmerby. Det är lysande museipedagogik.
Utställningen är en ren och skär underbar hyllning till Astrid Lindgren där hennes storhet speglas ur ett berättarperspektiv - ett livsverk, ett unikt dokument.
Vi reste dit på vår väg från Skåne. Körde dessa ändlösa små höstvägar genom vackra Småland.
Tanken var att vi skulle hinna se utställningen och sedan smaka på Astrid Lindgrens värld i restaurangen.
När jag skrev min bok "Järnspisar, hackekorv och tabberas" var det exakt det som var tanken - läsa om Astrid Lindgrens värld och sedan kunna smaka på den, vilket är ekvivalent med att smaka sig genom flera hundra år av svensk tradition och kosthållning.


Därför måste det kännas genant (eller inte alls beroende på vett) att inte servera en enda rätt som har med Astrid Lindgren att göra - snarare sådant hon själv föraktade; halvfabrikat, snabbmat, med billiga råvaror och till ett pris som ger största möjliga vinst.
-Jag frågade; Man hade förväntat sig lite småländska specialiteter här om någonstans.
"Nej, tyvärr", var det korta svaret från herren bakom köksdisken.
Industrilagad Västerbottenspaj, burkad gulasch, "statoilmackor" , Nej tyvärr sa vi och drömde om rökta Näskorvar, emils hackekorv, isterband, tabberasets sylta, körsbärssaft, småländska ostkakor av olika tillverkning.
Det är skamligt att inte ens på en plats som denna som är så nära kult man kan komma (Astrids födelsehem Näs) kan förstå sambanden till en fullständig upplevelse.
Nu åkte vi vidare mot Norrköping och tänkte: Vad som helst utom McDonalds och så blev det. Följden? Jo att vi fick oss ytterligare en tankeställare.

Alltså - Sverige i skvalpande ekonomiskt bakvatten

Nu förstår jag hur Balter känt sig - reflekterade inte så mycket över priserna i Danmark när vi var där - betalade med kort och...så kollade jag saldot igår - kommer ihåg när jag köpte en låda kolchostillverkade fiskdrag i Riga för 20 år sedan och hade inte så lite pengar utan fick betala med sedel och låta udda vara jämt.

Detta är vad som serverades - OBS mackorna är inte smørrebrød utan mer att likna med det färdigbredda folk handlar på Statoil eller Pessbyrån:

2 små flaskor söt juice
1 flaska ordinärt vatten
1 smörgås med industriskuren lax
1 smörgås med ett överstekt och därmed torrt kycklingsbröst i syntetcurrysås
1 smörgås med rostbiff
1 liten sallad
2 kaffe
= 634 SEK

Måltidsresan - det kan nog bli något av det här!

Var i Halmstad i veckan och agerade inspiratör åt omsorgsfolk - människor som sliter för att våra äldre ska få en värdig kosthållning istället för den smakförnedring man ser på så många håll - på "Matresan" som är landsomfattande seminarier arrangerade av Sveriges Kommuner och Landsting.
Ska hemtjänsten hjälpa till med matlagning ges på många håll sju minuter i ekonomiskt utrymme till detta - statistiskt sett använder medelsvensson totalt 15 minuter av sin dygnstid åt matlagning så siffporna kanske inte är upprörande på så sätt, men åt helvete i alla fall.
Jag kommer att återkomma med mer om det här inom kort - bland annat genom en krönika som jag skrev för tidskriften "Äldre i centrum" och som är publicerad i oktobertidningen.
Mitt halvtimmeslånga inspirationsprat handla om smaken och minnet - att den som inte alls minns längre börjar minnas av smak - liksom skiner upp, som av smultron.

Introduktion till Louisiana

Alma och Lovisa, mitt inne i en av skulpturerna/installationerna/rummen på Louisiana.

Jag har släpat alla mina "ungar" till utställningar och konstmuseer. De stora barnen mindes till en början mina utflykter med en framkallad vämjelse, men har nog insett att jag givit dem ett stycke på vägen - nu är det dags för de små i familjen att få sina första introduktioner.
Har insett att det knappas går med lämpor och tjat och tillsägelser och begäran om fokus - de måste få vara med om att upptäcka själva. Louisiana är en utmärkt spelplats för ett äventyr - speciellt med en av de tre utställningarna som visas just nu - "The world is Yours" 24 samtidskonstnärer med installationer, byggnationer, videokonst och rum. Konst som man inte bara betraktar från utsidan utan träder in i, blir ett med och där mitt eget agerande, min egen förflyttning i rummet blir en del av konstverket/uttrycket.
Jag har tidigare känt mig ganska så uttråkad inför den slags uppvisning - men förvånades över hur utstälningen bet sig fast i mig och hur den fick mig att fundera många timmar efteråt, grep tag.
Rodjana frågade - blir du inte sugen? (Jag har inte målat sedan början av 90 talet) och jag svarade "Nej, absolut inte", utom när jag tittar på Asger Jornsamlingen (han ligger begravd på Grötlingbo kyrkogård på Gotland om ingen visste det) eller framförallt på målningarna av Per Kirkeby förstås - men inte av det spännande nya - alltså jag är så fullt ut nöjd som betraktare.
(Vad är det jag säger nu - har alltid ansett mig kunna göra så mycket bättre än det jag ser av alla samtidsuttryck eller ansett det vara överflödigt och löjligt ytligt.)
Hursomhelst - när Alma och Lovisa (August blev mest skraj för ljudliga skulpturer och mörka rum) fick upptäcka själva utan mina berättelser, bakgrunder och tips för hur de ska se så fångades de upp och upptäckte själva - det var fint att se.

Danmark över några timmar

Den som inte tycker det är ganska fantastiskt att köra över bron är nog inte riktigt funtad - hos några har vanan kanske infunnit sig, men för oss stackars stockholmare som åker över bron till Europa bara lite då och då är det fortfarande nyhetens behag.

MEN, vad har hänt med Danmark? Eller snarare - vi åkte till Humlebæk och Louisiana och tänkte oss en smørrebrødslunch där som så många gånger förr. Shit! Tunga torra mackor med industripreparerad lax, torrkokt currykyckling och ett bröd som behövt hjur mycket remoulade som helst till det torrsalta köttet - deet här är s¨å djävla långt ifrån dansk gemyt man kan komma - men personalen var trevlig!...och utställningen återkommer jag till.

Smålandsraka utan händelser

Jag tror jag skrivit om det tidigare på bloggen - i alla fall har jag tänkt skriva det och tänker så varje gång vi åker ner till Skåne över Småländska höglandet - varför händer ingenting?
För en tid sedan var vi på jakt efter småländska isterband när vi ändå körde över Småland och vi tog Internet till hjälp och försökte nå kontakt med underleverenatörer - men det gick inte, ingen ville leverera till oss utan rekommenderade OBS i Växjö eller nåt sånt.
Vi har ju bilat en del i Thailand och vart än man åker så är vägarna kantade av lokala producenter och entreprenörer som bjuder ut lokala produkter. Över Småland är det mer öde än att ratta bilen i Norrland. Det är mil efter mil utan en enda levandes själ än mindre vettigt mat eller råvaruutbud undantaget två ställen som säljer lösgodis efter känt manér.
När jag åt middag en kväll med jordbruksminister Eskil Erlandsson vars Småland det handlar om tog jag upp frågan och han kontrade med att detta faktiskt är en trafiksäkerhetsfråga - ingenting händer - folk somnar. Men väck entreprenörerna då, alla de som inte serverar taskig motorvägsmat på importerade taskiga råvaror i taskig motorvägsdesignad miljö. Vakna smålänningar - gör nåt NU!

Paltbröd och fläsk blev skånskt lösen

Åkte på kombinerat höstlov och "besöka-föräldrar-resa" och jobbresa till Skåne idag.
Åtta timmar i bilen - sedan ett stort svenskt lösen - Paltbröd med fläsk och bechamelsås.
Ska tala på ett seminarium i veckan i Halmstad om äldremat - herrejösses, det är just sådan här mat som väcker minnen. Denna ton vi slagit an ska hållas veckan ut.