Neonskulpturer vid garderobstädning

Det är lite lustigt - jag tycker den här bilden funkar än. Det är polaroider tagna av skulpturer som jag gjorde till en utställning i Stavanger Konsthall alldeles i början av 80 talet.
Det är alltså fotograferade ljusbilder och därför biter de tag i varandras uttryck.
Skulpturerna är tre i ett triptyk och med olika slags bakgrund/podium. Vax, målat plexiglas och canvas. Neonerna i gult, rött och grönt,.
Jag är djäkligt glad över att ha det här collaget kvar.
Så hittar jag en annan bild av en mycket ung man med konstnärsskägg och en annan neonskulptur. Ett litet tabberasets eget privata dokument.

Plötsligt händer det! Åsens mjölk på Willys

Är det inte konstigt?
Här har jag jagat Sveriges just nu bästa kommersiella mjölk, den från Åsens Mejeri, ohomogeniserad, fet och med smakklass.
Första gången vi drack den var i Höganäs där vi fick tag i den på City Gross.
Jag ringde City Gross och frågade om den fanns i Stockholm - de visste inte vad jag pratade om.
Igår var vi på Willys i Häggvik och jag ville ha gammaldags mjölk att späda min råmjölk med (återkommer till den) som jag ska baka kalvdans av. Men där fanns inte Arlas gammaldags så långt ögat nådde, inte Arla över huvud, vilket kan vara befriande i och för sig.
Så var det förpackningen som lurade oss.
Där mitt framför ögonen stod deras platsdunk med den underbara mjölken. Vi såg den inte förrän vi tittat två gånger.
Det är fan ta mig ett under, plötsligt händer det!

Goda ostar, smör, kosafari och nybyggt gårdskafé

Vi "utflyktade" till Väddö idag.
Har inte sett Grisslehamn sedan jag var där någon gång på tidigt 70 tal och minns fortfarande hur jag köpte varmrökta torskromsäckar som vi skar i skivor fortfarande ljumma och åt vid havet samtidigt som vi fiskade.
Det fanns inga sådana idag.
Istället åt vi en alldeles utmärkt kardemummasmakande grovbakad ostkaka på Väddö Gårdsmejeris nya gårdskafé, trevligt hopbyggt med mejeriet.
Det finns ju lika många olika ostkakor som det finns ostkakemakare.
Jag tillåter mig att utala mig som lite av expert och räknade till 17 olika slags ostkakor i Astrid Lindgrens värld vilket jag utrönade när jag skrev boken "Järnspisar Hackekorv och tabberas för några år sedan. (Finns i nytryck)
Roslagsostkakan idag hör till de bättre, vilket jag också fick framföra till Yvonne Edlund på Karl Ivargården.
Så fick vi den där fantastiskt mjuksmakande nötiga Fogdöosten som är smaksatt med bockhornsklöver och som nu lagrats för leverans till Kungliga köket på Drottningholm. Vi har njutit av den hela kvällen, rumsvarm.

Tabberaset med August på kyrktrappen till Singö Kyrka någon mil norr om Grisslehamn. Träkyrkan är en liten vilopunkt i det stora sjölandskapet.

Varuhuset Vinn - Varuhus med problem?

Det här på bilden är mellersta entrén till ett köpcentrum norr om Stockholm, Häggvik, Sollentuna.
det är ett köpcentrum vi brukar åka till.
Här inne finns en butik som bröt sig ur Vi och blev Vinn och som sade sig vara "fri".
Idag är butiken lika städslad som alla andra vid leverantörer och den sedvanliga prisharmoniering det innebär.
Jag har försökt föra samtal med olika ansvariga för olika varurupper i varuhuset och för att öka mångfalden, bland annat vad gäller Arla.
Det där har inte kommit längre än till ett vänligt bemötande och ett "Visst det ska vi fixa" - sedan har inget hänt.
För en tid sedan började det halta rejält i butiken - tomma hyllor, varor som saknades länge, som om det inte fanns krediter?
Idag var måttet rågat för mig som kund.
Vi ville ha fläsk i bit, helst rimmat.
På den hyllan var det inte bara tomt utan också ostädat.
Vi frågade en tjej bakom manuella disken. Hon pekade mot fläskhyllan vi kom ifrån, som om vi vore idioter, och sa att "fläsket ligger där".
Nä!
Vi lämnade vagnen med dasspapper och åkte ner till vår lokala leverantör, vårt orientaliska "hål i väggen" på beryktade Malmvägen där vi för övrigt köpte högsta klassens entrecote häromdagen.
Det är klart att vi inte kunde köpa vare sig rimmat fläsk eller fläskfärs där, men hastigt omförhandlad middagslista så fanns i alla fall det vi ville ha av bra kvalitet och snart ska vi äta.
Nu återstår snart inga butiker i kommunen att handla i utan att bli illa berörd av krämarmentalitet mer än de små personliga och det är inte illa så.

Gripsholm och en historielektion

En underbar piontapet på Gripsholm

Makthavarnas Sverige - där är de bosatta än idag i borgen som porträtt.
Vi åkte dit - efterlängtat och till Grafikens Hus där jag själv är representerad och aktieägare.
Börjar man i tornets bottenplan och cirklar uppåt cirkulerar man också framåt i tiden. Med barnen i släptåg och i alla fall Lovisa som historienyfiken kunde porträtten berätta de besuttnas historia från Eriksson till idag.
Och några kände hon igen och vilade lite extra på.
Ovanför en dörr hittade jag ett porträtt jag tidigare aldrig sett. Ett självporträtt av Göran Brunius där han står med einsteinhåret flygande i vinden mellan två flygande yviga fåglar. Jag kom på att jag saknar honom och kan höra honom berätta bara jag sluter ögonen. Men han kunde ju inte bli hur gammal som helst - får vara glad över de år jag fick ha honom som en vän. Det slår mig att han nästan var dubbelt så gammal som jag själv.
Och Bullen Berglund kunde vi stå länge framför och berätta mathistorier, om Jussi Björling och Birgit Nilsson fanns en hel del att berätta som grädde på det historiska moset från Erikssonsönerna till idag.

Vi åt lunch på Grafikens Hus. Brockoli heter konstrestaurangen, men om lika låga krav sattes på konsten som på maten torde de inte finnas ett Grafikens hus. Oinspirerat helt enkelt - var har konstnärernas mat tagit vägen?

Småsniglar värre än mördarsniglar

Vi har fyra problem i trädgården - 1) ungdomsvandaler som välter vattentunnor, trampar ner planteringar och stjäl jordgubbar, 2) stora mördarsniglar, 3) rådjur som äter rosenknoppar, loiljeknoppar, kärleksört, rödbetsblast och sallad och 4) smö djävla sniglar i tusentals som renäter ärtskott, bönplantor och nu också stora dahlior.
Känner någon igen dessa små snigeldjävlar som slemmar sig fram i horder och äter rent in på varje bladnerv. Och vet någon vad i helvete man ska göra?

Vad är detta?

Det är klart att jag vet vad det är - jag odlar det av en alldeles speciell anledning och fram till så här långt har det tagit två säsonger.

Rensade två stora land igår kväll och lade ut rådjursodör som fortfarande "sitter i näsan" - luktar förfärligt, men när djuren plötsligt ger sig på rödbetsblastenoch tar alla rosenknoppar får det vara nog. Vad jag ska göra med småsniglarna vet jag inte än. Små djävla sniglar som äter ärtor och bönor innan de ens kommit upp.
Allt är sent, grönsakslandet ett moras...odlingströttnad.