Hemresan tog tid, fick ta tid.
Skåne Stockholm - världens tristaste bilväg.
Vi varierade och körde över skånska Perstorp, vidare upp till Älmhult och så till Stenbrohult, prästgården där Linné växte upp och där hans far var präst. Utanför fanns den makalösa trädgården där blomsterkunskapen började. Idag finns intet kvar, några grundstenar i kyrkan, en jordkällare, inget mer. Hela trädgården och hus och kyrka förstördes i en brand. Kyrkan är från Carl XIV Johan.
Vidare svängde av vid Råshult och det ska jag återkomma till. Vi hamnade mitt i lammningen där en tacka av de värmländska skogsfåren fick sin andra lammunge. Det är så mycket livskvalitet i detta Råshult och vi försågs med äppelmust från maglemer och urshults kungsäpple från de koympade äppelträden i beteshagarna, men som sagt mer om Råshult lite senare.
Idag var första arbetsdagen hemma igen efter påsk och efter lammstek, inkokt och gravad lax och äggluncher var det skönt att landa i Thailändska köket igen. Nyss en liten räksallad som förrätt, maxad med styrka, eller som Rodjana karaktäriserade thaiköket för många år sedan; "Man behöver då rakt inte bli mätt, men det ska kännas att man ätit"!
