Trött Bocuse håller ställningen

Ja, han orkar inte hela tiden. Lämnar över till sin son mer och mer - frågan är om sonen Raymonde kan hålla ställningen på samma sätt som sin store far. Fy fasiken vilken mantel att axla.
Första dagens juryarbete satt Paul Bocuse med i bara de första rätterna innan sonen tog över ordförandeskapet. Sedan, andra dagens prisutdelning, så monsieur Bocuse d.ä. där igen utvilad, stolt, rakryggad som vanligt med armarna i kors, myndigt, värdigt och synnerligen varmt deltagande.
-Det finns ingen som givit så mycket av sin värme och kunskap och hjälpt fram så många andra unga kockar som Paul Bocuse, sa Mathias Dahlgren till mig när vi var ute på L'Auberge du Pont de Collonges för att se silverplatsvinnaren Jonas Lundgren skruva fast sin bronsplatta i entrégången till restaurangen bland alla övriga historiska framgångsrika i Bocuse d'Or.

Ingo med hela världen

Jag låg mellan min faster och farbror i Västerås och lyssnade på en radio som lät som en målning av Jackson Pollock- Det var gruvligt spännande och jag var alls inte gammal.
Efter det stannade alla lekar vid att "en var Floyd och fick stryk och en var Ingo som vann". Ljuset på Ingo och Floyd spred en slags justhet, en slags fördjupad fairplay. Vi förstod att göra upp, plötsligt, utan sparkar som redan tidigare varit otänkbart och utan slag under bältet.

Utan den magiska gryningsnatten 1959 hade aldrig jag valt boxning som motion idag, aldrig boxats som yngre och min dotter skulle aldrig börjat träna. Fortfarande påverkar hans gigantiska stora framgång val människor gör, i sommar den 29 juni, 50 år senare.

Jag var sju år och nio dagar gammal och förstod vad boxning var, vilken enorm grej det var att bli världsmästare. Och vi gillade Floyd också, "Svenske Floyd" som senare ofta for till Sverige och blev hyllad som en hjälte trots att han tagit tillbaka titeln från Ingo och sådan var boxningen, stor, rättvis, fostrande.
I Sollentuna BK pratade jag så sent som i förra veckan med en ung kille om Ingo och Floyd, om deras slag, hur de boxades då. "Ingo, vem då", var det en som frågade - man blir lite paff.
Ingo har jag aldrig träffat annat än sett på håll, men Floyd har jag tagit i hand. "Hej do", sa han till mig, och log brett. Jag tror jag "var Floyd" efter det och alla andra "var Ingo."

Då var världsmästare, verkligen världsmästare. Det fanns en organisation och en världsmästare som bar världsmästarbältet. Idag finns det hur många småpåvar som helst som vill kalla sig världmästare.

Han visste inte vem Ingo var - är det inte bedrövligt? Och nu är Ingo borta. Förfärligt sorgligt. Världens genom tiderna störste svensk är död

Feta flingor för få förunnat

Just det!
Vad kan det här vara?
Vi snaskar och står i så nu är bara några smul kvar.
Sedan jag första gången var i Lyon som 17-åring har jag, vid alla återbesök, ätit dessa som tilltugg och starters.
Någon som vet vad det är?...

...jo det är klart att jag vet vad det är. Och det är inte bara i Lyon dessa gudabenådade (ingen ledtråd) smakbomber serveras. Till och med på hemmafronten har folk snaskat dessa i äldre tid och helst i kris.

Sellerisalt - en nödvändighet

Den här lilla påsen är den som gör mig glad ombord på Air France. Det behövs inte så mycket för att bjuda på omsorg och omtanke, smak och det där lilla extra. Påsen innehöll sellerisalt till tomatjuicen.
Jag pendlade nästan varje vecka under en längre tid med Malmö Aviation. Varje morgon bjöds jag på något att dricka. Varje morgon valde jag ett glas tomatjuice och varje morgon frågade jag om det möjligtvis fanns sellerisalt - varje morgon fick jag samma svar, naj tuvärrr, på skånska.
Ait France bjuder med automatik en liten påse sellerisalt till tomatjuicen och just i det ögonblicket blirm man väldigt glad.

Sverige SILVER i Bocuse d'Or

Stor framgång för Sverige i Bocuse d'Or. Svenske Jonas Lundgren tog silver Geir Skeien Guld och Frankrike på tredje plats.
I morgon sänder jag direkt från Lyon i Meny i P1 och bjuder på en intervju med Jonas.

En norsk brasserikväll hos Bocuse

Det här åt vi bland annat

Det blev en kväll som väntat, braserimiljö, mycket god och enkel mat, men framförallt trevligt folk. Där satt jag med räktrålaren Roger och hans kinesiska flickvän från Hunan. Christian som jag fiskat krabbor med i Vardsø, Lisbeth som jag ätit lutfisk med och Robert Hansen från Norges Råfisklag.
På tallrikarna framför oss fanns norsk sjømat komponerad och tillagad av köksmästaren på Paul Bocusebrasseriet Argenson. Genomtänkt enkelt med gröna bönor, lättstekta pilgrimsmusslor, räkor med dill och balsamico. En halstrad torsksida på en mandelpotatiskompott (pommes Amandine), en dessert med varvad millefeuille på päron, karamellsås och Crème Chiboust.
Middagen tog många timmar – det är så det ska ätas och i morgon avgörs Bocuse d’Or 2009. Hörde från flera håll att domarna håller Jonas Lundgren som favorit. bland annat var det en norrman som berättade det och då måste det vara sant.
Jonas är nu satt på maktlöshetens åskådarplats under morgondagens tävling då andra halvan av konkurrenterna ska laga sin mat och där både Norge och Danmark ingår. Jag är på plats efter att ha synat Lyons fiskmarknad tillsammans med Eywind Hellstrøm tidigt i morgon bitti.

Slö lina från Lyon, Jordbruksministern i pipeline

Tabberaset i lag med jordbruksminister Erlandsson som är odelat positiv till att vara med om att utveckla svensk mat och svenskt livsmedel

Han kommer med på radion, Eskil Erlandsson, jordbruksministern och tillsammans med Eva Björling, handelsminister om varför man satsar så stort här nere i Lyon på att visa upp svenskt matkunnande. -Sverige ska bli ett gastronomiskt toppland - det är min vision, sa jordbruksministern på dagens seminarium som arrangerades av franska ambassaden som också serverde fransmännen och oss andra närvarande, sill och gubbröra, gryta på renkött, löjrom och rökt kött.
Hur det gick för Jonas?
Jodå, allt har gått som planerat och det såg väldigt, väldigt snyggt ut. Det är svårt att bedöma framgången genom att titta på de uppradade domarnas miner, men frågan är om in de log lite extra n'är de fick den svenska maten på bordet.
I morgon är norrmännen på arénan tillsammans med danmark båda livsfarliga konkurrenter. Ikväll äter jag en norsk festmiddag på en av Paul Bocuse Bistroer och i morgon kväll en festsupé på hans stora treestjärniga restaurang.
(Få bilder för att det är en så djäkla dålig lina, tar evigheter att ladda upp dem och jag har inte tid att vänta, måste äta också!)