Döden - avrättning - släktforskning

Många släktforskare har stött på avrättade och bödlar bland de sina när de grävt djupt i historiska släktled. Det kan upplvas som chockerande, men mest nog överraskande för i svenska historieböcker står det knappast något alls om den mörka tid som var Sverige. Ingenstans står om 1734 års lag som var den svenska sharian - den mosaiska lagen som dömde efter öga för öga och tand för and.
Det står om att 300 häxor brändes till döds i häxprocessen. Nä, det är inte sant. Det finns bara två dokumenterade levandebränningar i Svensk historia. Kvinnorna halshäggs före bränningen. Visst är det i övrigt förfärligt att detta fick ske. Vad som inte står i historieböckerna var att under samma tid halshöggs och brändes 900 män dömda för tidelag!

Igår hade jag en stor grupp släktforskare från Sollentuna släktforskarförening ute vid Steks färjas afrättsplats, den om vilken Schiller skriver när han kliver av färjan och ser två män avrättade, styckade och uppsatta på sammantaget tio stegel: Et förskräckligt spektakel.

Där, från den stora domstenen, fick jag berätta en timme om vilka som mötte den förfärligaste av dödar i skogen, avrättningsdöden. Jag har namnen och jag har deras historier, jag har idens känsla och tanke och med oss i gruppen om 25 släktforskare fanns två slagrutemän som kunde bekräfta de gravar jag pekade ut, en Adolf Åberg, en Lindström som tog sitt 14 dagar gamla barn avdaga med yxa och rakkniv, mördaren Starck och många fler. De ligger där stympade och svävar i Limbo.

Flera av de samlade tyckte platsen var så otäck att obehaget gav dem lindrig andnöd. För så är det, platsens ande lever kvar.

Ikväll pratar jag mat för Östgötaflickorna och lanthushållslärare!
Kolla min nya bok här, längst ner där det också framgår att "Järnspisar, hackakorv och tabberas" och "Döden i skogen" kommer som pocket i höst!

Vanlig enkel thaimiddag

Striderna måste få ett slut - man orkar inte vara banérförare hela tiden, jag lutar mig tillbaka med sådant som krämarhandlare och den goda smakens fiender aldrig kommer ens i närheten av under hela deras livstid. Det är deras stigma - synd att de inte vet om det!
En enkel thaimiddag - en somtam på gurka och en kao pla kapong (en burk makrill på ris med prig nam pla ochkanske lite citrongräs) är en njutning man unnar vem som helst...så det så!

Fläskrulader och slarvsylta på Maxi

Jag skriver det här som ett "Öppet brev till ICA Maxi i Sollentuna".
Jag åkte dit för ovanlighetens skull och passerade den irriterande urplockade och slarvigt upplagda frukt och gröntdisken. Så sökte jag hyllan för fläsk och med tunnskivad färsk bog - jag brukar använda sådan till fläskrulader snarare än att laga dem av skinkan som jag tycker blir för magert.

Skivorna låg där ganska granna i sina uppblåsta gaspaket. Omvägen till köttbutiken "Percys" kändes för lång so, why not?

Sagt och gjort - jag körde palsternackor i bitar i saltat vatten för att sedan smörsteka fram sockret. Ett tiotal stora champinjonhattar lades med avigsidan upp och fylldes med lite tryffelolja, vitlök och svamphack 250 grader en kort stund i smörad form.

Bogskivorna lade jag mellan plastfilm och bankade ut, fyllde med hackade katrinplommon och svamphack. Salt och peppar - shit! inga tandpetare så jag fick steka ihop dem och det går ju också bra om man har den rätta knycken.

Den stora skivan närmast var dubbelt så tjock som de övriga och låg överst i förpackningen varvat med något så när lika stora skivor. "Inknökat" bland dessa, under till, plockade jag fram det slarviga skivspill de övriga skivorna bestod av.

MEN - när jag kom till tredje ruladen/fläskskivan blev jag så besviken.
"Krämarhandlaren" hade lagt in slarvskivor tunna som löv, misslyckade skivor in mellan de fina, skivspill!.
Har aldrig köpt så dyra bogskivor. Jag menar hade jag gått till den kunniga köttbutiken hade jag fått alla skivor perfekta, men till ett högre kilopris. På ICA Maxi blev priset skyhögt över då jag inte kunde använda allt kött jag handlat.

Där stod jag alltså med det jag uppskattade skulle kunna gå åt till fläskrulader åt familjemiddagen och bli över till lunch i morgon, men sex skivor, dvs nästan ett av två paket, 40% gick inte att använda och två skivor satt ihop och var nedknölade längst under och en skiva var dubbel i tjocklek.

Jag undrar över vad de tänker de där fordom så stolta charkuteristerna? Tänker de - nu ska vi ge de dumma djävla kunderna - eller tänker de - dom tror att dom ska komma billigt undan, men ha ha det är vi som drar längsta stråt.

Det är så fel, denna förbannade stordrift för det finns ingen som helst omsorg eller personlighet. Det är slarv och på gränsen till äckligt och inte alls långt undan ompackningen av köttfärs inom samma företag, låg moral och låg inställning och ingen stolthet alls.

Stekskyn fick gå med i ugnsformen och sedan 15 minuter i 200 g under ständigt ösande.
Skyn hällde jag av och reducerade, körde i vispgrädde, hettade upp, färgade med lite kinesisk mörk soja och så är jag en sådan gammeldags nörd att jag toppreder med en beurre manié.
Jo, det är det, alldeles sjuihelsikes gott.

Självklart har jag mailat en länk till det här blogginlägget till ledningen för ICA MAxibutiken jag handlade köttet i och för en möjlighet att kommentera.

Vallmoballar

Sprängfyllda väntar de på att skicka ut sina knallröda kronblad som näsdukar i försommaren - men just nu våta av dagsregnet och kalla av majvintern håller de igen.
Trotsade allt och gick åstad att så gulbetor och cirkelbetor. Lade rädisfrö i såfåran för att snabbt kunna se var rödbetsraden är sådd och på så sätt göra det lättare för mig att rensa ogräs mens betfröna gror.

Jag vet hur alla i hela trädgårdsområdet på Fyndet ligger på knä och handrensar kvickrötter och envis kirskål och hur krökta ryggarna blir vid utsådd och rensning, av skötsel och vattning, grävning och hackning.
Nu ligger de flesta odlingsbäddar vackert nysådda.
Då plötsligt kommer en familj med två barn och en hund gående efter trädgårdsstigen på motsatta sidan av min lott.
Hunden är inte kopplad och den springer naturligtvis över alla lotter som inte har staket, rätt över alla odlingsbäddar och sätter sig att göra sina behov hos grannen varefter han på hundars vis krafsar sönder en hel köksträdgård med bakbenen.
Jag ryter naturligtvis i åt den hänsynslöse hundägaren som råkar vara en matte.
-Koppla hunden.
-Utöver att det är kopplingstvång generellt så är det ouppfostrat och kränkande mot människor som har sin verksamhet här när hunden springer och förstör det folk försöker åstadkomma.
Men hundägarfruentimret rycker bara på axlarna, har inte ens ett koppel med sig, och går vidare.
Tyvärr börjar jag sälla mig till dem som tycker att det borde vara förbud att ha hund i stadsplanerade områden.
Hund hör nämligen inte till staden - den hör till landet, hundgården, jakten och nyttan.

Potatis i fåran

I helgen var det aktivitetsdag i kolonilottsföreningen Fyndet vi har våra två trädgårdar, en formad efter Linnés Adonis Stenbrohultensis och en lite mer modern med bland annat Rodjanas påhittiga asiatiska grödor (satte precis bittergurka att förgro i balkongrummets inglasade fuktiga vårvärme.)

Traditionsenligt firades arbetet på föreningen med ärtsoppelunch till musik av "Komp i slaget", tyvärr denna gång i iskallt duggregn.
Nu ska jag inte skryta med att jag är aktiv så det förslår i arbetet som föregår matpausen (i år var jag faktiskt det!) men har ni märkt det hur många det är som gärna deltar i matens gemenskap, och som flyr ansvarsarbetet.
När jag kom som första bil på parkeringen och började rota var det bara ett litet idogt arbetslag av de "gamla vanliga" kolonisterna som var på plats. Och vi kärrade skräp och skit ett par timmar.
Lagom till artsoppan så kom det glada gratisätare som en hord, leende och pratsamma.
Å andra sidan är även den gemenskapen viktig, matens gemenskap och sällskapets gemenskap.

Så var det det gamla bvanliga snacket bland alla samlade. Vem som hade sått ut vad och vem som varit först med potatisen och jag som ännu inte ens sått rödbetor och som satte potatisen i ögonblicket.

-Du ska vara glad Du som inte har så bråttom. Senaste nätternas frost har bitit sönder det mesta av det som kommit upp hos dem som sådde för några veckor sedan och deras potatisar får börja om.

Potatisen förra året sattes att grodda i växthus redan den sjätte april

Jag hade allmoge kvar sedan i fjor och så fick jag Anja av Dan Berntsson via Jan Dahlqvist fotoraf i tidigare nämnde Berntssons utmärkta potatisbok (som går att få tag i genom bådas hemsidor)
Nu är Anja så ny att den egentligen inte finns förrän efter den här odlingssäsongen. Men jag har provat den och det är en fantastisk potatis för råstekning och för rostning. Påminner lite om allmoge i smak, men har en ännu mer krämig sötma och liknar sparrispotatisen i konsistens dock med mer spjärn i texturen.
Jag har satt fem kilo utsäde som fick gå lite för mörkt hemma hos Janne i väntan på att jag masade mig dit och därför fick löjligt taniga och långa groddar. Vanligtvis brukar groddarna på de potatisar jag själv sätter vara kåttjocka som rosenkransen på en rådjursbock.
Nu tror jag att jag slipper frostbitna potatisbladrosetter för det kommer att ta ett tag innan de sätter fart i den fortfarande ganska kalla jorden.

Majsen i drivhuset är nu lite under 20 cm och något tjockare än en blyertspenna. De senaste dagarnas kyla har gjort gott åt utsättningsgrödan. Melonen har tjocknat och blivit knubbig liksom de pumpor jag satt. Pak Choien gillar det här lite kalla klimatet och kommet att bli jättebra att sätta ut första veckan i juni och då under skyddstäcke mot sniglar och ohyra. Samtidigt ska bönorna sättas ut, störvaxbönor och sojabönor.

Nu ska jag faktiskt ut i duggregnskylan och så cirkelbeta (som var en av de första betorna som odlades i Sverige) vitbeta och gulbeta. Har också en del morötter, vita, orange, gula och blå som ska sås ut, men det hade jag tänkt ungarna skulle få göra någon varm eftermiddag i veckan efter skolan. Det är ett djävla pillerilljobb.
Onsdag och torsdag är dock upptagna. Då ska jag föst ut till en avrättningsplats och berätta om mördare och pederaster som halshöggs och steglades närmare folk än man tror både geografiskt och i tid och så ska jag berätta om nässelsoppa, vårmat och ostkaka för lanthushållskvinnor och östgötaflickor.
Det blir händelserikt hos tabberaset nu i maj.

Korsord på svenska i Thailand

När jag var nere i Thailand i februari för att skriva färdigt en bok - ligger på bokdiskarna i slutet av juni - passade jag på att göra några olika jobb för Meny i Sveriges Radio och åt Allas veckotidning.
Länge hade jag umgåtts med tanken att skriva om Britt-Marie Bergman och hennes man trumslagaren och thailändaren Ging.
Britt-Maries kryss hade jag av och till slagits med i olika magasin och tidningar och man undrar ju över underfundigheterna när inte allt blir "Ane" eller "Po".
Hon sitter alltså i ett litet underbart hus med skönt kallt golv på Phuket och levererar sina kryss.
Den här veckan publiceras reportaget i Allas och det är klart att hon har ett korsord med i samma tidning.
För den som inte vet så bloggar hon också.
Här skriver hon om mig, Kolla det!

Leverhatare: Se hit!

När jag släppte en kokbok för några år sedan hade jag inbjudna matskribenter i Konstnärsklubbens lokaler i Stockholm att ta del av boken och smaka på maten.
Rätterna som lagats upp formgavs som små läckra munsbitar, eller snarare bakelser. En av dessa var korvkaka med skirt smör och rårörda lingon.
Det har skett ett generationsskifte bland matreportrar och matjournalister.
Där träffade jag en ung tjej - jag var väl dubbelt så gammal kan jag tänka.
Hon stod och mumsade på sin andra laddning korvkaka. Så sa hon riktat till mig:
"Guuud va gott. Vaad är det här?"
Vispad lever med korngryn och kött från grishuvud, russin, ingefära, mjölk, grädde, lök och sirap, svarade jag.
"Lever?", sa hon med en bister tugga i munnen.
Ja, man vispar levern tills den blir helt flytande, eller river, eller mal eller kör i mixern till soppkonsistens, sedan blandar man i allt det andra och så bakas den i ugn.
Flickan hade ju redan sagt att det var Gudagott. Nu tvivlade hon på sig själv, plötsligt, och tuggan växte i munnen. "Leeever" var det sista jag hörde innan hon försvann ut i köket.
Gamla spöken tas upp till ytan igen, men gott var det.



Det ovanstående var bara en reflexion för att komm in på en av rätterna, en av middagarna, i veckan som gick.
Rodjana hade köpt 250 g kycklinglever. Vi brukar hårdsteka den med vitlök och äta med kladdris. Nu stuvades istället levern med örter och kryddor.
Gör så här för att åpstadkomma detsamma och en unikt god smak.
Ta 20 små tahichilli, låt skaften sitta kvar. Hacka grovt en och en halv kapsel vitlök och skala en 2.5 cm bit färsk gurkmeja. Riv ner en smal näve thaibailika (queen). Mortla det hela tills det blir finfördelat.
Skär levern i mindre bitar (tärning). Ta fram ostronsås, lite strösocker och fisksås. Hetta upp en halv dl olja i en panna med höga kanter. Vält i det mortlade och rör runt. När hettan omedelbart är tillbaka ska levern vältas i och fördelas i pannan. Rör sedan inte för mycket utan späd med lite vatten om det blir torrt. Skeda över några matskedar ostronsås och smaka av med fisksås och lite socker. Severa denna Pad Tab Gai med nykokt ris och lite nam prig bun.