Miljonprojektens hus

Fasaderna omsluter

Jag är är så fascinerad av miljonprojektens hus.
Idag var jag av en märklig anledning i Fittja hos Hussein, en knickedick som igår försökte sälja på mig en gammal Kadett och lovade med fingrarna på koranen att bilen var heljust. Och den var prisvärd opch OK ända tills jag tankade fullt vid första bästa bensinmack. Och då stod det som strålar ur den genomrostade tanken under bilen.
Jag ringde upp Hussein i Fittja och sa som det var och han svarade suckande, "nej, nej, var det likadant för Dig".
Det är som servitrisen på gamla Hemse hotell hos Nisse Sundberg på Gotland. Jag hade fått in hans goda saffranspannkaka med salmbärssylt och vispgrädde och fick anledning att pocka på servitrisens uppmärksamhet då en stor grönblänkande fluga kravlade sig upp ur grädden.
"Hallå, kolla det här - lite äckligt va?"
Det var en eländig kamp mot grädden som var som kvicksand för flugan.
Servitrisen stirrade som förhäxad. Hon stod som gjuten i betong ett tag. Blicken började fladdra och jag började tycka synd om henne - det var ju inte hennes fel.
"Jao, men" började hon n'ästan stammande.
Och så kom det mest oväntade jag någonsin upplevt:
"Jao men va ska man vel gære nar de ar så mycket laggårdar härikring"!
Sen vände hon på klacken satte näsan i vädret och gick in genom snabbdörren till köket.


Till och med färgerna finns om man tittar medvetet och kisar med ögonen.

-Nej nej, var det likadant för Dig -
Vicken knäppskalle. Men han gick med på att betala tillbaka pengarna och ta tillbaka bilen. Så därför var jag tillbaka i Fittja idag och på vägen hem gick jag till tunnelbanan och det var massor med människor och ingen talade svenska. Jag förstod det när jag frågade mig fram efter vägen - det var som i mellanöstern..."sorry, no swedish..." med en gest mot läpparna, Sorry. och jag försökte på alla språk jag kan ytliogt till och med Thai "Ah Metro", var det en som sa och pekade.
Och jag jag höjde blicken och var helt omsluten av betongvirrvarr, gångbroar, pelare, loftgångar, arkitektoniska block i cement som färgats rött och grönt och blått och gult.

Ett blågult folkhem

Nu kan folk säga att jag varit "ute i verkligheten", men den lever jag i redan, har bott av och till i ett miljonprojekt. Jo jag är fascinerad av betongen och rymen och färgen. Jag känner ett släktskap till det som var tidigare, tankarna som sedan gick så fel. Funkisen. Skillnaden är att ute i Södra Ängby kan man andas när man tittar på rytmen, linjen, kurvan som omsluter rummet, materialet, fönstren - det kan man inte liksom när allt ramlar över en i Fittja. Där blev jag alienerad snarare än kände gemenskap. Och det kanske är själva klon. Miljonprojekten alienerar med sin väldighet, sin galna upprepening - husen står som i en mardröm.

Mat ska aldrig vara ensamhet!

Igår bloggade jag om mötet mellan människor som lämnar barn på dagis, föräldrafika varje morgon. Jag har redan idag på morgonen fått höra jättemycket om vilket bra initiativ dagiset tagit.
Ett annat bra initiativ har föreningen Låt Måltiden Blomma tagit med "Sambord". Det är också ett sätt att få människor att mötas och framförallt att höja statusen på "pinnen" - ensam man eller kvinna som sitter vi ensamt bord och äter på restaurang. Ditills har pinnar betraktats som kufiska typer utan eget hem. Det ska bli ändring på det.
Matjournalisten och tidigare chefredaktören för tidningen Gourmet Inger Grimlund har en egen blogg där hon berättar närmare om Sambord. Klicka på rubriken "Sambord" till höger på hennes sida för att läsa.

Så här skriver föreningen Låt Måltiden Blomma i ett brev till utvalda krogar:

Hallå i mediabruset!

"Här är det föreningen Låt Måltiden Blomma som vill påkalla din uppmärksamhet!
Vi har en bra idé till Dig och några av Dina seriösa kollegor.
SAMBORD har vi kallat den.
Bakgrunden är att många av oss i dag gärna vill gå på lokal men drar sig för att gå ut ensam.
Världen är full av hungriga singlar och ensamma vandrare som längtar efter sällskap vid matbordet.
Alltså; vi har tänkt samla ett tjugotal restauranger i projektet. Bara de bästa – inte de dyraste, inte de snobbigaste utan just det som är allra bäst på att ge gästen det den vill ha.
Trevlig miljö, service, bra mat och en vardagsupplevelse som värmer.
Vi tänker oss en samlad marknadsföring med hjälp av radio och TV. Press och mun-mot-mun-metoden.
Redan har vi fått stort intresse från våra goda mediakontakter.
På dörren ska sitta en logga som berättar – här har vi Sambord – Välkomna!
Och i lokalen finns sedan en bordspratare som visar ”var bordet ska stå”."

Gå gärna in och titta på styrelsen i LMB", idel ädel bekanta?

Fika på dagis

Föräldrafika på dagis varje morgon - för oss är det numer en självklarhet

En morgon för ett halvår sedan stod det där bara på dagis. En termos med hett vatten, en skål med tepåsar, mjölk, socker och en termos med nybryggt kaffe. Allt i ett hörn i korridoren.
Föräldrafika fick plötsligt en ny betydelse.

Det inte bara smakar fantastiskt och får föräldrar att stressa ner i dagislämningen, välkommendoften med kaffe om morgonen är obetalbar!


En lapp på väggen förenar i kaffestunden på dagiset.

Meningen är att föräldrar ska lockas att stanna några minuter extra vid lämningen av sina ungar, slå av en prat med personalen och helst av allt möta varandra. Vårt dagis är multikulturellt. Några av föräldrarna möter aldrig människor utanför sin egen grupp - vågar inte själva och svenskar vågar inte möta dem. Integreringen går långsamt i denna köckenmödding av nationaliteter i det gigantiska miljonprojekthuset som dagiset ligger. Här är det korridorer, nio våningar och betong som gäller. För att konkurrera med villadagisets vackra gräsmatteträdgård måste betongdagiset presentera livskvalitet på annat sätt, utflykter, promenader, skogen, mystiken, pedagogiken och ha en personal utöver det vanliga...och så föräldrafika varje morgon förstås!


"Fröken Erik" har själv nära till kaffet och sätter sig ner med föräldrarna, sedan är samtalen i full gång.

unga fröken Erik var den som lockades av förslagen och som dukade upp.
"Det är Du och en till som fikar varje dag och en dricker te, en annan tar med sig koppen på promenaden till pendeltågsstationen".
Det tar tid att införa nya kommunikationsvägar.
Vi läser samtidigt i lärartidningen om ett dagis i Gävle där man inrättat ett speciellt föräldrarum för samtal och för umgänge.
Själv vaknar jag varje morgon och dukar upp grötfrukost till barnen och de vuxna, havre, råg, korn, linfrö och rårörda surlingon. Kaffet? Ja det tar vi på dagis!

Jam nua - thaisallad på restkött

Den känns så blodigt hetsig, Jam Nua, thailändsk köttsallad med chilli.

Det här är en snabb thairätt som vi drar i oss när kylen svämmar över av helgkött, överbliven stekt entrecôte, en rostbiffslatt eller en bit fransyska.
Köttet skivas tunnt och skärs till "munsbitar". Skär citrongräs mycket tunnt tillsammans med skuren röd och gullök, hackad mynta. Varva med köttet och dressa med limejuice och nam prig pau. Smaka av med fisksås och lite socker.

Hemma gör vi en stor tallrik och lägger upp vår Jam med vitkål i klyftor eller sallad och sedan tar man munsbitarna efter vart med den egna skeden, sedan blir andhämtningen kraftigare vill vi lova.

Nam prig paun är ju vansinnigt stark, vi använder matskedar av den och äter mat med styrka som ingen vettig svensk brukar klara av utöver våra vänner som vant sig vid thaioriginal (Janne och Gittan). Var försiktig med kryddningen. Så småningom blir behovet så starkt att man måste ha jam av ett eller annat slag minst fem dagar i veckan som lunch eller som "hetsare" om kvällskvisten.
Vi ska servera lite annan slags jam (sallad) lite senare (bläckfisk, skaldjur, grönt, fisk).
Ät med ris, men det är inte nödvändigt.

En delikatess är sardeller krossade och blandade i ett gott jasminris. I thailand används en annan saltinlagd fisk, men Rodjana tycker att sardell är ett alternativ bättre än originalet. Och ikväll åkte sardellburken fram jämte fisksåsen...

...som i och för sig alltid och tvunget står på bordet antingen hela flaskan eller som en liten skål nam prig pla, dvs fisksås, skivad chilli och limnejuice.

Jag frågade Rodjana om det finns några regler för serveringen och hon svarade "Ingen alls". Man äter det när man är sugen på det där starka och då gärna med en kall Singha eller en Singha nam soda. "Det är ju inte middagsmat men kan inleda en middag där allt bullas upp samtidigt, fisk, köttm, fågel, soppa, sallad och ris eller den kan serveras som en liten tallrik till dem som bara är sugna närsom på dygnet".

Astrid Lindgren i Lund

Ville bara visa affischen till studentaftonen som jag deltog i härom dagen. Det är kul när arrangören inte låter sig lockas av det flashiga utan presenterar aftonen i en allt traditionell och snygg form. Här med alla medverkandes autografer.

Döden, döden - halshuggning till skogs!

En sida från Kultur: Väst

Upptäckte att Kultur:Väst uppmärksammat min bok "Döden i skogen".
Det är Falks grav i Hökensås som lockat till läsning av boken. En grav som betraktades enbart som en gammal grav ända tills att jag i boken kunde avslöja att Falk också avrättats på platsen.
Det är Peter Klingsell, medarbetare som research i boken, hittade sidan och mailade över den.
Peter kunde bidra med en historia om graven, en historia som han i hittat i ett arkiv som anteckning och så kunde vår samtid berikas genom att vi berättat om det som verkligen hänt.


Just den här graven och avrättningsplatsen i Hökensås är extra spännande då det under tidsperioder lagts blommor på platsen för stupstocken. Ingen vet vem som lägger blommorna där. För så har det varit sedan den fruktansvärda avrättningen.
En dag stannade en långtradare vid sidan om dödsplatsen. Det var nysnö. Chauffören gick ut för att uträtta sina behov, det var alldeles stilla och tyst. Mitt i skogen, ovanpå snön ligger blommorna, röda - en bukett, bunden. På snön och inga steg leder dit, inga steg därifrån.

Lotusblomman tillskrivs också den magiska egenskaper, dessutom är dess frön goda att äta och rötterna saftiga med härlig smak, jag ska laga till dem här fortsättningsvis för att bryta dödenförtrollningen från boken.

Paltkoma - vardagsvana!

Efter finliret och den helsköna gårdagen på Edsbackas Bistro blev det vardag på en lördag och en köksbordsmiddag.


Nu har vi bestämt oss för att just sådana middagar ska präglas av dubbelt så mycket grönt som annat på tallriken och till och med jag börjar vänja mig, mycket tack vare den fantastiska olivolja vi köpte i höstas och som kommer från en toscansk liten familjeolivlund. Plockad sallad av olika sorter, lite avokado med algsalt från Bjäre och turkisk yogurt och ripplad olivolja - det duger.


Vi var på Martin Olsson förra veckan och fick med oss godsaker hem, eller "latsaker" som vi också kan kalla dem. Bortgjorda kroppkaker av finpotatis och med rivet rimmat läggkött som är mättat av kryddpeppar. De bästa köpepaltarna man kan få. Alldeles lätta, förvisso vita och precis lagom stora och bara något kladdiga. Annars har jag tidigare alltid föredragit typen knytnävsstora så som de serverades på Reidners under Hemse Torgdag om hösten på Gotland, råpotatis, grå, fransiga och med vitsås, skirt smör och lingon. Så kan man visst fortfarande få dem fast uppstekta på konditoriet i Burgsvik.


Paltar har ett alldeles speciellt spatsiöst utrymme hos mig i både mage, själ och hjärta. Tänk också vad det smittat av sig både till Rodjana och småbarnen som kastar sig över bunken och liksom jag själv gärna vill ha extra rimmat långsamtstekt eller rostat rimmat sidfläsk till vid sidan av.


Okey att man sedan drabbas av paltkoma och en gnutta matångest lägger sig över pannan men det går över med pladdret på TVn i soffan med ungarna i en hög på ett täcke på golvet och ett kuddhav. När fåntrattarna utan sångröst åkte ut ur melodifestivalen var både själ och mage, tålamod och mättnad lättad. En ytterligare härlig matdag som inleddes vid lunch med klar buljong, mörkokta broskben och kokgurka var så till ända. för morgondagen har vi andra planer och nu ska jag ta hand om köksstöket, mitt i natten!