Vistelsestipendium i Grez sur Loing med lägenhet och ateljé i en månad

Den under decennier avbildade bron över Loing

Det blev en hel del kilo material som Kicki fick släpa till flyget, till

tågen nedför och uppför trappor. Min ischias håller i sig nämligen. 

Stark och beundransvärd partner!

Vi drog iväg igår med flyg till Paris och sedan med tåg och buss till Grez. 

Självfallet oerhört nyfikna på

vad det gamla konstnärshotellet hade att erbjuda.

Första kaffet i Frankrike, Melun mellan tåg och buss

Planläggaren som håller koll på allt, att allt är med, att rätt tåg väljs, 

att rätta väskorna plockas av bandet och att vi kommer fram dit vi ska...råkoll!

Lägenheten rymlig och ateljén en dröm. Bagaren tvärs över gatan med fantastiskt bröd. Vad säger man - kan det bli bättre?

Fick mitt vistelsestipendium till Grez sut Loing via konstnärsklubben och Grezstiftelsen efter ansökan som jag skickade in före jul 2022. Har alltså vetat om det här ett tag, men ville inte säga något andra än våra närmaste innan vi landat här som igår. Idag 29 grader varmt och strålande sol.

Trots min ischias promenerade vi idag, första riktiga dagen här, vid lunch två kilometer till en angränsande by för krogbesök. En  alldeles utmärkt flankstek på Angus och Kicki en minst lika utmärkta Ravioli, självfallet båda med tryffel. Har glömt den höga nivå enkla familjeställen håller och att man nästan alltid blir så väl bemött. Det här blir förmodligen vårt stamlokus en månad framöver, Le Chabada i Montcourt Fromonville. Jag åt enoch 

Idag har det fått vara en återhämtningsdag efter resan igår. Etablerat mig i ateljén och plockat upp den nästan 20 kilo tunga materialväskan Kicki släpat med åt mig - min våldsamma ischias påminner mig om att jag har en kropp. 

I morgon ska jag jobba med något som är grönt, hade jag tänkt mig. Ni som följer mig på instagram under goranlagerart vet vad jag pratar om och att det blivit en rad mörka bilder i sommar. 

Snart promenad ut för att köpa lite bröd och ost till kvällen. Jag och Kicki tänder ett ljus mumsar små getostar och brie. Hon med ett glas vin och jag med ett glas av mitt favoritvatten Badoit. Sedan låter vi den franska natten göra vad den vill med oss. I morgon blir det ateljéverksamhet om inte solen och värmen lockar ut oss på andra kulturella äventyr i den lilla medeltidsbyn.

Min ateljé här är väl den bästa man kan tänka sig...

...precis så utrustad som jag önskar och med ett flödande ljus.