烏冬麵 vår stora fäbless just nu - Udonnudlar

Ungefär samtidigt som vi här hemma i det som skulle bli Sverige långt senare pysslade med att rista de första runorna i sten lagades mjuka härliga nudlar i både Kina och Korea. Inte långt därefter togs en specifik sorts vetenudlar "うどん Udon" till Japan och har sedan dess varit ett slags japanskt signum bland mycket annat.

För flera år sedan var det någon matbloggare som jag läste och som lagade Udon-nudlar i dashibuljong. Raskt såg jag till att göra detsamma och det minns jag som en ganska kladdig början - lät dem koka för länge och lade därför hela idén åt sidan.

Plötsligt stod jag där i min närmaste asiatiska butik framför hylla med nudlar och ögonen föll på färska vackade udon-nudlar. Ganska dyra, men dryga. Två minuter exakt i kokvatten.

I veckan hittade jag karré för en spottstyver, skar i bitar, lär bryna och sedan ner i trycket tillsammans med torkad chili, kycklingbuljong, gul lök, en morot, en halv lime, grönt från purjon och några hemodlade vitlöksklyftor med skal. En timme i tryckkokaren på medelpys om något.

Tog upp köttet försiktigt med hålslev och reducerade buljong till hälften, silade från i en chinois. Salladskål och svartkål hastigt uppstekt med massor av vitlök, ostronsås och några matskedar salta fermenterade sojabönor. Sådär ja. Buljongen över, mustigt med fläsk, mättande vetenudlar och kombon salt, syrligt, krispigt, mjukt. Inte illa!

En bild som låg och skräpade på mitt skrivbord, får hänga 

på här. Kristinas juliga sallad från julbordet förra året.

 Grönkål, granat, apelsin, valnötter