Jomen, nyårsafton som sig bör med allt det goda - bättre än julbord om man frågar mig

Egentligen är jag trött på det här ständigt återkommande. Med åldern går ju åren så jävla fort att man tycker det är jul alldeles för ofta och nyåret kommer ju nästan jämt. Förr var julborden en sensation, men nu är det samma traditionella ältande i matväg som börjar kännas trist. 

I år gjorde vi dock en uppfriskande förändring. Vi åt julbordet ute i snön i minusgrader med den stora eldkorgen som lite värme. Mysigt och lite spännande - för det vet väl varje människa att mat man äter utomhus smakar bra mycket bättre...eller?

I alla fall, hummer och ostron är väl inte specifik nyårsmat utan kan njutas av under hela dess säsong. Nu blev det i alla fall så att ett gäng ostron öppnades och humrar tillreddes så att vi kunde samlas kring nyårsbordet och njuta fullt ut. Meeen, man blir inte mätt på lite ostron och hummer, inte sant? Så K lagade en ostpaj av bästa märke till middagen.

Innan desserten, rostade frön och nötter med sockerkokta svenska äpplen lagt mellan vaniljglass och vispgrädde, åt vi ostarna från Martins getfarm i Tallåsen. Vi sökte upp hans lilla "ostkiosk"när vi ändå gjorde en utflykt till Tallåsen under julveckan och vi ångrar oss inte. Hans fantastiska ostar kompletterades med några från Hötorgshallen som hade en "truck" utanför Coop i Häggvik. Bland dessa som kom med hem var några Saint- Marcellin. En ost som jag presenterades för första gången för en herrans massa år sedan av Paul Bocuse när jag gick omkring med honom i Les Halles i Lyon.