Men det blir i alla fall vår.

Det är ju nästan så att våren springer förbi utan att bli noterad...vilket är ju förfärligt egentligen. Borde åka ut till "våra gamla jaktmarker" på Antuna och titta om tofsvipan kommit jämte sånglärkor, eller åka dit i natten och lyssna på ugglorna som brukade hoa där under tiden vi bodde i huset bortanför 52 hektar åker.

Igår när jag gick med Assar stack de upp under en villahäck vid Pingstkyrkan, årets första nässlor.
Allt snack om Covid-19 har gjort att mina vanliga vårar dväljs - de som jag brukar vara så glad åt, befriad. Nu tar hypokondrin över och jag dras med i sverigefallet där allt brakar och sätter mig i självvald karantän - men inget händer, inte ett uns feber..nävisst nä, senaste rönen är att man kan ha Corona även utan feber och utan några tillnärmelsevisa symptom alls.

Kom på att jag skulle glädja mig åt att vädret i alla fall känns gott, de där soliga dagarna och fantastiska nätterna, varmt och kallt, iskallt i mörkret.

Skönt med alla genvägar också man kan ta för att livet ska vara uthärdligt. Väntar på hemkörd pizza i ögonblicket och det är ju inte fel!