Grattis älskade Lovisa 💟💟💟

Hon sover fortfarande, det är bara tidig morgon i NY.

Åkte igår morse, jobbar några dagar och sedan vidare till LA sedan hem om tio dagar. Kanske en sväng till London innan jul.

Idag är det den 3 december.

För exakt 20 år sedan kom hon ur moderlivet den här älskliga lilla varelsen som redan från start gick sin egen väg. Trösklarna har varit höga, ibland så höga att hon varit på väg att ge upp. Nyfikenheten, tror jag det är, har varit så stark att hon gått vidare ändå, genom det svartaste och mörkaste, bort från omgivningens fördomsfulla viskningar, bort från föreställningar om att inte duga. Bort från panik och stark ångest. Jag kan skriva om det här då hon själv upprepande berättat om det i modevärldens olika tidningsreportage. Hennes öppenhet är både läkande och stark.

Tror aldrig min väg korsats av en sådan styrka som i hennes inneboende, samtidigt som hon är skör, integritet samtidigt som skyddslös. Min roll har bara varit att stå där, att vara, att finnas. Inte så lätt roll det heller, men nödvändig.

Bild från Lovisas tidigare Instagram

Så tar hon sig fram. Jag läser om henne i världens stora modemagasin, ser henne växa, bli vuxen och göra en stormande karriär. Reser ständigt mellan modemetropolerna i Paris, London, New York, Los Angeles (ska var i Palm Springs i veckan för plåtning), Tokyo.

Landar i sängen hemma och igår sa hon innan jag lämnade henne på Arlanda: ”Oj, skulle hellre stanna hemma i min säng – jag är så trött”.

Jag är så lycklig för hennes skull, hon är värd vartenda uns av de här stora framgångarna och hoppas hon får en fantastisk 20-årsdag i USA och att hon vet att vi här hemma i grådasket tänker på henne.

Grattis min älskade unge.💟💟💟

(Så undrar man, var syns hon. Jag har ju förmånen att få bläddra i alla magasin hon tar hem, andra kan ju titta på henne i en av de stora alternativa kroppsshopperna där hon dyker upp till sommaren efter att ha plåtat förra veckan på Kanarieöarna)