En rent strålande musical med hejdundrande ös och många, många skratt

Efter igår kväll och premiären på ”En värsting till syster” är jag ännu mer stolt över att få ha skrivit boken om huvudrollsinnehavaren Gladys del Pilar. Det är en rakt igenom helt fantastisk föreställning med fullt ös från första till sista rutan.

Gladys är på scenen i stort sett hela tiden och det är massor av sång i lika många olika tonlägen som låtar. Ibland som rena ballader, ofta som soul och gospel.

Jag tror att det här är hennes stora genombrott.

Har aldrig förr varit så road av ett musikalstycke, vi skrattade så vi grät och vi blev oerhört berörda av sångprestationerna både av enskilda och av kören, men främst av Gladys som visar hela sitt register. Jag minns hon sa sist vi pratades vid att en värsting är en föreställning där hon får ge allt – och det gör hon och jag blir förvånad över att rösten håller, att hon orkar, att texterna sitter som gjutna inklusive hennes många talade repliker. Det är tajming, det är ren door slam, det är magnifik körsång, makalösa solosång, en helgjuten orkester och en armbåge i midjan mot katolicismen ”Är det så här roligt protestanterna har det” (en nunna bara som ett konstaterande). Men det är framförallt Gladys och otroliga Suzanne Reuter, inga ytterligare artister nämnda därför heller ingen glömd.

Satt och tänkte att den där människan på scenen som står och levererar så makalöst bra har suttit hemma i vår soffa i vardagsrummet måndagar i ett år och lagt sitt liv för mina fötter. Det blev boken ”Gladys del Pilar; Tro Hopp och Kärlek” (Bokförlaget Mormor 2019).

Gå och se föreställningen, men läs boken om henne innan. Och tack Gladys för igår kväll, vilken höjdare!