-->
Häromdagen fick jag uppleva dansbanan i Hovra på riktigt. Träskapelsen av Lars Gauffin som alla är så stolta över här uppe och med all rätt.
År av spelstämmor har satt sin prägel på Hovra. Nu efter att stämmorna gjort sitt i historien lever ändå dansen och musiken vidare om inte med sådant buller och bång som en stämma utgör så i alla fall med enskilda händelser.
En sådan var det häromdagen med gäster från andra sidan Atlanten. Svenskamerikanare som håller polska och alla andra danser mer levande ”over there” än vad vi gör generellt.
Hela kvällen till långt in på natten spelades det och dansades i denna fantastiska byggnad från 1995. (genom sängkammarfönstret hördes musiken över täkten, inte illa dessa varma nättermer rullande toner och virvlande musik)
Jag dansar inte själv…än…men tittar storögt på och lyssnar till musiken med stort intresse och försöker känna in vad som är typiska gångar för orten. Lär mig väl så småningom, har bara varit i Hälsingland på allvar sedan midsommar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar