”Såpa, denna gudomliga
produkt med doft av rent.”
Ja vi tillhör kretsen som
hyllat grönsåpa både för dess rengörande och dess doft. I alla fall intill dess
vi förstått att grönsåpa är en biprodukt från pappersmasseindustrin och att
doften är tillsatta aromämnen.
När vi nu lyfte den gamla
korkmattan ditlagd 1948 blottades ett trägolv med 40 centimeters bräder. Dags
för såpskurning och då var det självklart linoljesåpa som användes. En såpa som
inte bara lösgör smuts utan också bleker och impregnerar och skyddar golvet och
blir bara bättre av upprepade våttorkningar.
 |
| K i köksfönstret i en paus med såpskurningen |
K är dirigenten vid denna
kulturhandling och det blev så snyggt golv.
Det är i torpets minsta rum
som förmodligen varit det forna enplanstorpets skafferi/slaktbod, när det
byggdes någon gång vid mitten av 1800-talet. Nu blir det så småningom vårt bibliotek.
Så undrar man hur vi får tag
på linoljesåpa mitt i stilla veckan. Det är ju inte en såpa som står i
ICA-hyllorna precis.
Nördar söker nördar, sägs
det. Och det behövdes inte alls mycket Googlande innan vi fann ett företag
nästgårds med specialkunskap om gamla trähus nämligen Martin på Gamla Trähus i
Färila. Visst hade han några liter linoljesåpa mitt i påskveckan så efter en
halvtimmes prat om gamla trähus i allmänhet och Hovratorpet i synnerhet svängde
vi förbi.
Och, hmm, funderar vi – hur kunde
vi veta att golvet inte var skurat sedan 1948? Jo av den enkla anledningen att
under mattan vi tog bort låg det tidningar daterade 1948 med annonser om
björksavspomada och annat intressant. Att vi också upptäckt att innertaket
under pappspänningen är smal grågrönmålad pärlspont är en annan och ny
historia.
 |
| ...och så här blev det. Nu ska bara väggarna fixas eller täckas av hängande bokhyllor med böckerna vi baxad 33 mil hemifrån och för sköna lässtunder under ledig tid. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar