Nattvandring XXVIII

Det är lugnt nu, inget som stör, inga bilar, inga signaler, snålt duggregn 3.3 grader. Assar loj.

Har strukit färdigt. Den stora duken, örngotten, handdukarna vi köpte på loppisen för en dryg vecka sedan, vittvättade, doftande, nystrukna, ändå fortfarande lite fuktiga.

Man får bra tankar av att stryka. Eftertänkstankar.

Han blev en nära vän, den där bartendern, inte bara för att han fyllde mig för snart 40 år sedan utan för vi delade jämbördigt, var allvarliga ihop, tänkte ihop och skrattade.

Kommer ihåg då för 30-35 år sedan när jag kom in i baren och sa att jag ville ha en sodavatten med lime och stekt anka med gelé på pumpernickel. Han höll på att lägga sig baklänges. Det var en av de där få kvällarna under det decenniet som jag verkligen försökte att inte dricka alkohol. Det där gick som en skröna senare fick jag höra, men då hade historien förvandlats till en kopp örtte med honung och en limpsmörgås med ost och paprika. Kanske för att göra eländet värre. Minns att den elaka nyktra kvällen blev den enda det decenniet.

Så stod han där och vi pratade strykning. Hur man blandade stärkelse själv med potatismjöl för att få ett juste stuk på kragen och hur man kunde köpa strykspray på ICA som fick allt att bli slätt och järnet löpa lätt.

Efter en lång stund sa han ”va fan står vi och pratar om egentligen”. Men vi fortsatte, vi hade funnit att vi hade det meditativa i strykningen gemensamt och att vi slutat lämna in skjortorna på kemtvätt just för den få ha den där stunden vid strykbrädan i doften, i värmen och i tankarna.

T

ycker vi kom ganska nära varandra. Var hemma hos varandra några gånger. Var en gnutta avundsjuk på honom för att han kunde säga nej, kunde dricka ett glas eller knappt det och sedan inte mer. Var nog avundsjuk på hans ordnade liv och kände att så perfekt ville jag ha det också. (avund mitt tidigare curare)

Utåtriktad, social och med ett bra djup utan att intellektualisera.

När vi inte hade något direkt att prata om pratade vi boxning. Han var en hårdslående och jävligt orädd welterviktare, men slutat när han fick barn. Vi diskuterade alla nya matcher vi sett och gamla klassiska. Jag kan väl säga att jag stod honom ganska nära personligt och visste sanningar om honom som han inte yppade ens för familjen. Men jag visste inte att han drogs med den starka ångesten, den som tärde inifrån och kom ut som ett glittrande leende så att ingen skulle veta. Vi hade ångesten gemensam, men vi pratade inte om den, visste inte om varandras lidande, dolde det. Misstänkte inte ens något, man blir bra på teater, livsteater.

Jag förändrade mitt liv, slutade gå på barer, slutade med alkohol, vi gled bort från varandra.

Han hängde sig några år senare.