Falnande sommaren, när allt blev klarare och stjärnorna
tydligare, när natten inte längre var sammet och ljusnande utan en aning
hårdare och kallare, skarpare.
Skuggorna blev andra, som spöklika, som att dra sig undan.
Där rörde sig människor i sina bostadshålor, trivselljus vid midnatt, göra sig
i ordning för natten. Ingen annan rör sig ute i skugglandet vid midnatt, det
rasslar i löven som torkat sönder i värmen som var och närvaron blir skarpare,
mer vaksamt, beredd på allt.
I soprummet är det Oår med knäppande ljud och
matåtervinningskärlet rör sig full av likmaskar som gör allt för att komma ut under
locket. Trodde först att någon hällt över ris, men det var dödens maskar i
gammal mat. Stängde dörren fort och blåsten mildrade. Fick skuggor bak träden att
likna människor. Inte riktig höst, inte riktigt slut. Nattångest.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar