Vingligt på lotten, men det tar sig i värmen

Trädgården idag

Som sagt var. Förvisso har jag trädgårdsmästarblod, men efter djupdykning i rabatter i snart tio år så kändes det skönt med en förändring. Den bestod i att jag gav bort eller sålde av alla trädgårdsredskap under mottot att "Nu får det vara nog".

Så efter en odlingstom sommar ringde min vän sedan 25 år PG och sa att han gärna delade sin kolonilott med mig. Det var över telefonen. Jag sa ja tack överväldigad, bara för att när jag lagt på konstatera "Vad faen sa jag nu?"

Grävningen tog någon eller ett par timmar på senhösten. Att rita in hur jag skulle så på den begränsade ytan upptog också någon eller några timmar. Att vårbruka och så tog också det några timmar.

Nu skördar vi redan, blad för blad, grönkål, svartkål, Pak choi, mangold och gurka.
Ångrar inte det bittersta.
Snart morötter och bönor av olika slag.
Låg på alla fyra idag och rensade. Metodiskt och angeläget, meditativt och idérikt. Alltså idéer som flyger in i skallen, förvaltas och sedan får fara ut igen. Kanske kommer de tillbaka om de var värdefulla.

Så som trädgårdstäppan var i maj

Tänkte att ligger jag redan på alla fyra kommer min vestibularisneurit inte att besvära mig, men det gjorde den. Bara att ändra blicken gör att det snurrar till en smula och att sedan resa sig för att göra annat är rena cirkusen. Börjar vänja mig, börjar gå bra, men är ansträngande för alla muskler i kroppen blir liksom på helspänn för att kompensera. Kortisonet trappas ner, sockernivåerna stabiliseras, första dagen idag utan att behöva spruta insulin. Känns bra, men funtad så att jag helst ville vara friskt sedan igår. Jag gör ju grejer i alla fall, men blir fruktansvärt trött.

Gryta på pak choi, mangold, vitlök och soja. Köpta skockor. Egen krispig gurka, färsk potatis (min mandel kom i jorden sent och blir nog inte klar förrän om några veckor). Rostad svart och grönkål med olivolja från Kreta och citron. Svenskt rimmat fläsk som stöd.