Som en Herr K mot brevbäraren och Postnord

Helvete också

Vår Lovisa fick ett stort brev, men inte i vår brevlåda utan i grannens. Igår for hon till London för att jobba. Brevet trycktes in i grannens postfack redan i onsdags förra veckan.

Tänkte väl att grannen kommer hem snart och "sorterar om" de felaktiga breven, men det gjorde han inte. Onsdag, torsdag, fredag låg brevet där retfullt inlåst, ett brev som hon behövde för jobbet i London.

Tänkte, ringer jag till brevbärarexpeditionen så löser det sig.
Letade på nätet efter telefonnummer att ringa. Fanns inte, inget direktnummer till brevbäraren, väl dock till Postnord. Ringde dit och fick prata med Victor Johansson. Innan dess fick jag vänta 18 minuter innan han svarade. Framförde mitt ärende om det felsorterade brevet och att det var ytterst viktigt att Lovisa fick det innan hon skulle åka. Men Victor Johansson hade svårt att förstå. När jag förklarat allt frågade han om vilket postnummer jag har. "Så ni har alltså sådana där postfack i trapphuset". Äntligen lite "fatta där".
Så fick jag vänta till konstig musik i telefonen.
Victor kom tillbaka och ursäktade sig för ytterligare åtta minuters väntan. Nu skulle det lösa sig!
Bra tänkte jag, snart får Lovisa sitt brev.

Men vet ni?
Igår körde jag henne till Arlanda. Grannen fortfarande på semester. Brevbäraren har inte varit här annat än i fredags och då lämnat en hög med post på golvet bredvid sorteringsfacken och dessutom lagt ett av grannens brev i vår låda. Kanske dyslektiker, vad vet jag, ska jag ha förståelse för det?
I morgon är det en vecka sedan brevet lades i fel låda, vi ser det, vi ser att det är adresserat till Lovisa, Omöjligt att pilla ut...
Helvete, det var faktiskt bättre förr.