Så här är det att vi har en
liten egenhet i vår familj. Vi gömmer grejer för varandra. En annan egenhet är
att när det gäller kylskåp och skafferi så är allt däri allas egendom. Det är
därför inte sällan godsaker bara försvinner, går upp i rök, is no more.
Någon har tagit tabberas på assietterna med sylta, saint-marcellinost, kaviar,
pistageglass, hjortronsirap…you name it!
När egenhet två är ett faktum
sätter den första egenheten in stenhårt. Därför hittar man olika gömmor här och
var, gömda seltiner, tomma glassburkar (någon har glömt sopa undan spåren efter
sig) etcetera.
Senast var här om dagen då jag
skulle använda mig av den lilla, lilla stekgrytan.
Ut, nästan, hoppade två
avokadosar. Kristina hade hittat några som var perfekta vilket aldrig är en
självklarhet och eftersom vi har flera avokadoälskare i familjen och hon
verkligen ville ha de här två till sig själv så slant de ner i grytan och
locket på för att gömmas för andra och sedan för att…ja just det, glömmas bort.
Ett slags ekorrbeteende, gömma och glömma.
Hur länge de legat där, ja
många veckor sannolikt och om man ser till anfäktelsen. De hade också passerat
stadiet av blöta, mögliga, levande odling till sargade torra med möglet inetsat
i varje gjutjärnspor.
Det blev sanering och ny
instekning av grytan innan den kunde användas igen. Men så är det i vår familj
och så får det väl vara, ekorrfamiljen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar