Norrland - det räcker

För en vecka sedan gav vi oss iväg i sakta mak uppåt, förvisso inte utan ett mål, men med största inspiration och tålamod.
Vi sa att vi skulle ge oss tid att stanna till där vi önskade bara för att annars skulle vi aldrig få se det vi passerade om vi körde förbi.
Det blev en vecka med massor av stopp och massor av input och nya ögon.

Bland alla norrlands specialiteter blev det mer andefattigt, ett fabriksbesök på Mjälloms som inte ligger i Mjällom utan i Ullånger. Slog till samtidigt som Nordingrå och Mannaminne som mest var ett skräpmuseum.

Största behållningen?
Först och främst målet även om resan dit också var ett mål, Lisa Östlings magnifika gästfrihet och udde med sovhus på Guldsjönäset.
så en olycka. Kristinas faster som i ögonblicket vi skulle åka till Skatan och äta strömming  föll så illa att hpn bröt lårbenshalsen. Gott gry i 88-åringen som repat sig raskt och redan är på benen. Så insisterade hon på att vi minsann skulle ut till Skatan utan henne för den bästa stekta strömmingen i hela världen och så fick det bli.

Håller också på att skriva en ungdomsroman (äventyr) som till stora delar utspelar sig i Galtström så det fick bli en tur dit också för att uppdatera mig på synintryck.

 

För August var nog fisket största upplevelsen (fick en liten abborre så liten att den inte ens syntes på bild) och järnvägsmuseet i Gävle med det jättelika renoverade Getåloket och alla små modeller.
Bäst för Kristina var sjön och bastun med ett stilla blankvatten hon och lommen var ensam om att klyva.

Hejdå Norrland!

 Se där en händelserik vecka. Nu lite tid för att flytta in på riktigt i lägenheten. Några månaders boande har gjort att det är hög tid för att få saker och ting på rätt plats.

Assar gladast att koma hem igen till husse och matte efter en vecka hos fina Lena Allansdotter