Vid pass lunch gick jag hemifrån för att handla. Sollentunavägen söderut.
På långt håll såg jag den. Lyste Bugattiblått i solen.
Det finns två blå färger, Yves Kleinblått och Bugattiblått i någons värld. Frågan är om den världen inte är gränsande till min.
Fångade upp Bugattin med ögonen, gick fram till den, tog på den. Frågade dess husse och matte om det gick bra, det gick det.
Känslan var och är densamma som att möta en Moltenispis. Bugatti och Molteni är från samma italienska lilla by, den som fostrade två teknikgenier, den ene på bilar, den andra på spisar.
Jag har skrivit om det här mötet tidigare, alltså mötet mellan Molteni och Bugatti. Den förstnämndes fabrik var jag och gjorde ett spisreportage vid och som publicerades i flera olika tidningar. Den andres utställning på Royal College of Art när jag gick där i slutet av 70-talet glömmer jag aldrig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar