 |
| Där åker allt vårt onödiga iväg, by,by! |
Så här är det nu mina
vänner, att jag och Kristina och barnen lämnar landsbygden, lämnar Antuna
Lugnet och flyttar tillbaka till Sollentuna.
Vän av ordning frågar
sig naturligtvis varför, allrahelst om vederbörande besökt oss eller förstått
vår stora kärlek till huset, tomten, trädgården, ateljén och omgivningarna.
Jag ska förklara.
Jag och barnen har bott
i den gamla statarlängan i drygt fyra år. Kristina tillsammans med oss i drygt
två år. Enskilt och tillsammans har vi nog aldrig haft ett bättre och mer romantiskt,
vackrare, boende. Det är nära till den natur vi älskar, till dimmorna över 52
hektar åker utanför dörren där lärkor och tofsvipor spelar just nu. Skogen som är alldeles mossbelupen ner mot Edssjön.
De vackra fornlämningsskogarna på udden. Promenadstråken till stenravinerna
bakom Älvsunda. Edsåns bäverdammar och strömstarens revir efter Väsbyån. Och
det är klart vi kommer att sakna inte bara dessa omgivningar och trampa mjukt
efter lärkträdsstigarna i sällskap av Assar utan också den stora slösande
trädgården, uthusen med den tjärdoftande vedbon och den kalla jordkällaren.
Mest kommer vi (eller snarare jag) sakna köksträdgården som efter fyra års
grundarbete äntligen ligger färdiggödslad och täckt redo att ge en slösande
skörd till hösten. Redan i solen igår såg jag hur mina fyra hundra påsklilje
och pingsliljelökar börjar sticka upp sina gröna spjut och hur humlens skott
börjar ta fart, persiska parfymrosen, införd under sena 1600-talet, äntligen
börjar ta sig och Kristinas ryska päronträd hon fick sist hon fyllde jämt
börjar knoppas.
Med allt detta verkar
det fullkomligt dåraktigt att lämna Lugnet och det kanske är så, men ibland kan
man faktiskt, trots allt, känna att man är färdig, att det räcker, att vi gjort
precis det vi önskat.
Man brukar säga att den
första tanken ska följas, att det är den som räknas. Och nu när vi beslutat att
lämna vårt hus har vi förstått att detta är rätt.
 |
| Sådär ja, loppisen uppstädad och snart kommer Skopan och hämtar. |
Igår hade vi loppis
hemma i trädgården i slösande solsken. Idag gick resterna iväg till Skopan för
att säljas på lördag till välgörande ändamål. Vi har rensat ut allt som vi inte
behöver, gått från skrymsle till skrymsle och vänt och vridit på föremål och
bläddrat i böcker och frågat oss ”behöver vi verkligen det här”. Sällan blev
svaret ”absolut”.
Trots loppis fyllde vi
två B körkortslastbilar idag som rullade bort till Skopan.
 |
| Det tar tid att bo på landet, nu får vi ännu mer tid för varandra ♡ |
Nu hamnar vi mitt i
Sollentuna Centrum, två minuter från pendeltåget, två minuter från norra entrén,
en minut från Turebergshuset. Vi hamnar i en generös modern lägenhet och vi var
där idag och mätte in soffor, piano och balkongattiraljer. I slutet av den här
månaden blir vi Sollentunabor igen.
Gratta oss gärna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar