Motad vid altaret, nattvarden var inte för mig

Skulle ta nattvard på en mässa i helgen som var.

Det blev inte så. Framme vid delandet stank det kraftigt av alkohol från kalken. Det var en sådan där vämjelig fylledoft och tankarna for iväg åt ett diametralt annat håll än till nattvarden som sakrament. Jag avbröt min nattvard efter att ha mottagit brödet.

Läser att i Nya testamentet står det inte alls definierad om bröd och vin. Man vet inte vilket slags bröd och man vet inte vilken slags dryck.

Redan i början av 2000-talet initierade några få kyrkor, inte utan uppseende, alkoholfritt vin på nattvardsbordet. De som inte kunde acceptera nyordningen hävdade att Jesus absolut inte serverade alkoholfritt vin och att frångå alkoholen skulle vara att frångå Jesu ord och handling. 

År 2004 infördes alkoholfritt på mässorna i Oscars församlings Olaus Petri bland annat med argumentet att det inte heller längre var bröd i egentlig mening som delades utan en glutenfri (smaklös) oblat. Tankarna då var att en mässa med nattvard inte skulle vara exkluderande utan inkluderande och nyordningen genomfördes i samarbete med människor som gick på Anonyma Alkholisters möten.

Genast började en del präster yra om bevarandet av ett rent apostoliskt ämbete och pratade om sakramental visshet och drog jämförelser med kvinnoprästmotståndet. De till och med ropade att de var exkluderade från nattvarden sedan alkoholfritt (druvjuice) och glutenfritt (oblat) började införas.

Efteråt försökte jag prata med prästen om nattvarden och mig som exkluderad. Självfallet höll han med mig och sa att detta varit en ständig fråga i kyrkorådet.

Nu slumpar det sig inte bättre än att granne med kyrkan ligger en klassisk gammal tork med människor som ibland söker ”en kraft starkare än sig själva” för att komma ifrån sitt beroende och nå nykterhet. En sådan kraft kan vara Gud så som Han uppfattas av dem som söker Honom.

Det är inte många som går i mässan i den här kyrkan. Har noterat att medelåldern torde ligga på några och 70.

Alla de här gamla i kyrkan, sa prästen, det har med smaken och upplevelsen att göra, de vill ha alkoholen i vinet annars tror de att det inte är på riktigt.

Jag svarade att det är svårt att bli modern och utan att snärja in mig i förklaringar om vad GT syftar på med ”vinträdet”. Närmare analys och bevisföring står Mikael Bedrup för på sin blogg.

För min del förvånas jag över att en kyrka som Eds över huvud räds förändring, förnyelse och nytolkning. Ett modernare förhållningssätt, utan att göra avkall på det i övrigt ceremoniella, i allt skulle kanske locka fler till kyrkbänkarna och fler konfirmander (inkörsporten för många unga) till församlingen.

En tid sedan var jag i församlingshemmet och lyssnade påOlle Carlsson. Han var inbjuden av Eds präster, förmodligen som inspiratör. Var det ingen som lyssnade?

Tyvärr är det så att jag inte längre kan vara med i gemenskapen i den här församlingen, jag är exkluderad, utesluten och förhindrad att motta nattvarden.

PS, finns det inte någon i den inbilska församlingsledningen som kunde tänka till och ge båda alternativen. Alkohol till höger och druvjuice till vänster. DS