Bland kroppkakor och pioner hemma på Lugnet

Det sägs att kroppkakor är utpräglad vintermat, ungefär i nivå med stekt salt sill, bruna bönor med fläsk, paltbröd, kallops och falukorv med stuvad vitkål.

Jag har nog inte riktigt förstått, för jag äter gärna det här året om. Det är ju mat som inte alls är årstidsbaserad när det kommer till råvaror. Salt sill finns jämt, bruna bönor likaså, ska man vara petig så kan man ju säga att paltbröd bara skulle finnas efter slakt, men finessen med det brödet är ju att det ska hängas torrt hur länge som helst och sedan blötas och kokas för att bli ätbart. Kroppisarna då, kanske ett undantag i färskpotatistid.

Det händer att jag och August är ensamma på Lugnet över  middagar. Självfallet frågar jag då ynglingen som är nio vad han önskar att äta. Jag brukar få svaret blodpudding, eller ugnspannkaka, eller falukorv med stuvade makaroner eller allrahelst som häromdagen: Kroppkakor från Percy's. Så var dt och så fick det bli med rört smör och rårörda lingon.

Lugnets pioner togs in och fick ackompanjera husmanskosten

Det här är ju en rätt som inte har alltför många år på nacken. 1830-talet räknas som det decennium som potatisen fick ett genombrott i landet, tidigare, visst, men inte alls i samma omfattning och aldrig som livrätt undantaget barkbrödsbältet under första hälften av 1700-talet så man enligt Linné odlade potatis i Dalarna i sådan mängd att det till och med räckte till tiondet åt prästen.

Kroppkakan är egentligen en pirog, liksom palten (både blod och pite). På Gotland finns ugnstrull som också är en pirog, men mycket äldre än kroppkakan. Härlig uppfinningsrikedom i de tidiga fattigköken!