Alltså, Assar. Har aldrig haft hund! Har aldrig längtat efter hund. Har till och med sagt att "Hund - nej aldrig i helvete"!
Jag vet varför!
Med mina stora projekt, mina infall, mina långdragna grejer, mina bollar som flyger hipp som happ, med allt detta skulle det inte gå.
Nu hamnade jag i "limbo" i somras.
Nattsvart!
Men hörrni, det finns ju ett ljus i alla fall, sakta, sakta får det gå. Reparerar mig. Stilla och lugnt. Och det är en fenomenal resa både inåt och utåt. Har gjort några sådana. Vet att de är nyttiga. Läser, laddar, skriver en del anteckningar för mig själv och så går jag i snön, idag dubbelvikt mot vinden från åkermarken, 50 ha utanför dörren, med Assar i koppelträning. Hade inte den väldiga oxelhäcken och de stora slånbärssnåren stoppat delar av vinden skulle vårt hus blåst kallt på ett ögonblick. Från andra sidan är det ingen fara, där gör berget och skogen att stormar blåser över.
Han älskar vädret och rådjursspåren från fjorårskiden som söker lä bakom huset och har sticker nosen i snön och spårar så det ryker. Inget väckningsskall än, har är ju bara 14 veckor, med det bådar lite gott.
Nu är han ju inte någon jakthund som sådan, inte alls egentligen, bara 50 procent cocker, men det kan ju räcka. Alla hundar kan jaga och med lite fantasi så känns Assar som att han är på. Namnet cocker kommer ju av att rasen användes som stötande i England efter woodcock, som inte är hackspett utan Scolopax, en gynnare i köket som går under det svenska namnet morkulla.
Påminner mig om ett inslag om morkullejakt jag gjorde för Meny före EU då vi kunde jaga morkulla i Sverige första söndagen efter midsommar, bara tuppar för det är bara de som flyger så års. EU-inträdet förstörde mycket i allmänhet och Morkullejakten i synnerhet.
Vi satt i bilen några stycken för det regnade spik. Satte på bandaren och vi pratade löst om jakten som sådan. Frågade på skoj "hörrni grabbar, nu ska vi ut och jaga morkulla så snart det slutar regna, men alltså, vet ni hur dom ser ut?" På lika mycket skoj och på överdriven västgötska svarade Bengt Valentinsson, kulturchef på Gotlands Tidningar: "Ja kul att du frågar för jag var lita osäker så ja schlo upphan i ena kokbok å där var han fotograferad liksom med näbben instucken i låret å nu undrar jag...flyger han så eller...?"
Djävlar i min låda vilket liv det blev efter jag klippt in det hela som en kul grej i reportaget.
Just inkommen från åkermarkens illande snö och det känns helt härligt.
Assar tinar i en gammal yllefilt i soffan. Brasan brinner i kakelugnen. Känns hyggligt bra nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar