Plötsligt har jag blivit en människa gjord för frukostering, aldrig förr.

Hemma, när jag var barn stod alltid kaffet på till frukost. Från tidiga skolåldern blev det en kopp kaffe, svart, i hastigheten med kanske en brödbit med ostpålägg.

Ja, ja, ja, frukost med den, en kopp kaffe, på sängkanten är ju bra att ta till denna
sommars regniga oträdgårdsdagar!

Jag fick aldrig för mig att frukost var så viktigt, att det kunde vara samlande socialt före början på dagen, att mättnadskänslan skulle hålla i sig och hjälpa en att ha bibehållen koncentration fram till lunch. Min konstruktion gör ju att jag behöver allt jag kan få för att bibehålla en koncentration. Min vetgirighet och lust för mig alltid bort från saker som egentligen! Nu kan ju det vara en stor fördel och har till stora delar varit det för mig, men man vet ju inte, kanske med mer frukostering skulle jag kunnat kringgå vissa minor om inte annat omgivningens förvirring, irritation och ilska.

Vidare i livet blev det på sin höjd en kaffe och det så tidigt som möjligt, ibland kanske parisienne, en café au lait, en bit bröd med en klick söt jordgubbsmarmelad.

Träffade aldrig heller en partner som tajmade mina morgontider och att frukostera med. Hade förmodligen ingen lust heller.
När så barnen kom ville jag nog att de skulle få en annan frukostfostran än jag själv så vi har alltid samlats kring frukostbordet, inte sällan, på senare år, med resultat att vi missat första tio minutrarna av skolan. Frukosten är ett dåligt försenankomstargument.

Blev sambo i våras, vilket kanske är allom känt. Frukostarna har blivit njutning, med hemrostad müssli, pressade juicer, smothisar, hembakat bröd, hemlagade marmelader, hemgjord lemon curd och så svart presskaffe eller te bryggt efter alla konstens regler.

Serverad och äten i sängen eller i trädgården har frukostering plötsligt blivit en stor passion.

Kristina, min vackra sambo, frukost och livspartner

Vår paviljong på andra sidan huset är också den en fantastiskt frukostplats

Morgonen i morse var inget undantag, frukost under parasollen på baksidan av vårt vackra boställe, den gamla statarlänga från förra sekelskiftet.

Det gamla vackra lugnet om kvällen i väntan på morgonens frukostering