Den har en sådan påtaglig, rund och djup blomstersmak att man blir antingen kvalm när man dricker för mycket eller vimmelkantig av våren som trycker sig in i alla sinnen sådär vansinnigt parfymerat. Alltså, man gör inte för många litrar utan bara tillräckligt för att påminna sig när vintern trycker sig in kring husknuten och kakelugnarna dånar.
Någon sa att den passar med gin. Kan så vara kanske så som jag minns det, men just det minnen har bleknat och efter 23 år har jag inte någon önskan att framkalla den kunskapen igen. Andra kanske får åtnjuta parallellen i smaker då nu både det ena och andra finns på hemmafronten.
En redig pava syrensaft står i kylen och resterande i plastaskar nedfrysta. Funderar på att använda en del i glass så småningom, tror gräddigheten passar, att det feta både kan lyfta det tunga, dova, parfymiga.
Samtidigt är det här med att göra syrenblomsaft en studie i tålamod.
Gör så här:
Plocka 60 fullblommiga klasar bonnsyrener. Låt ligga ett tag i rumsvärme så att spindlar, maskar och annat kryp lämnar sina gömslen. Det tycks finnas fler kryp i en samling syrenklasar än sovandes i julgranar för vardagsrummet.
Skölj sedan noga i kallt vatten och skaka av noga, lägg på handduk att torka något. Plocka sidan blomma för blomma så att det tillhopa blir 200 gram. Lägg i stenkruka.
Lös 1350 gram socker i två liter kokande vatten. Mens detta, riv skalet av en citron och pressa saften ur densamma allt ner i sockerlagen som när den klarnat hälls het över blomstren. Täck med plast och låt stå svalt i tre dygn. Rör om med en ren spatel då och då. Sila i silduk och fyll på rengjord flaska eller frys så fort som det svalnat. Eftersom det är lite socker så håller den inte så länge i kylen.
Sådär ja, nu är odlings och skördesommaren igång. Dags att städa och vädra ur jordkällaren.
Står inför gigantiskt uppdrag att anlägga nya köksträdgården. Mer om detta följer inom kort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar