Första gången jag åt osten var hemma hos Siv & Key L Nilsson i Visby under en "vernissagelunch" (jag ställde ut separat på gamla Galleri Kaplanen) med gäddfärs på ett kilo sicklat gäddkött, en liter vispgrädde, ett kilo smör och 10 ägg (gör om det konststycket utan att smeten spricker)
Ständigt på jakt efter olika goda getosttyper kom jag här om dagen över en mild Manouri av "Jet".
Åt en Manouri för många år sedan nyystad i Thessaloniki, osten är en specialare från just Thessalia och Macedonien. Såvitt jag har förstått det är den en slags restprodukt från fetaosttillverkningen, en vassleost (men här kan jag ta grovt fel - jag går bara efter smaken).
Visst, möjligen lite för utslätad mjölkig i smak, men med hög syra och väldigt härligt fettma på 36 procent varför den lyfter blomstersmaken i honungen som vispas på extremt svag värme med lite halloncidervinäger (en tsk) och skuren rosmarin. Alla fina smaker i honungen försvinner i temp över fingervarmt och kvar finns bara sött som sirap varför man inte ska tro på folk som honungspenslar kött i ugnen. De skulle med andra ord lika gärna kunna pensla med sirap. (Däremot är det laddat att pensla med honung över det varma köttstycket något före servering för att få smak)
Vad jag vill säga är att jag blev lite full i skratt när jag såg rubriceringen på "min" Manouri. Det råder inget tvivel över att det är en ost med fart, en modern form av raketost. En jetost!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar