Den suraste av helger

Alltså, denna orala njutning när munhålan får fyllas av det salta, lite hala, samtidigt sträva och köttigt våta. Surströmming är det närmaste erotiken efter äggula och ostron man kan komma inom gastronomin och vid sidan om det Linné enträget förfäktade att sparrisen i Skåne blev styv och ståndaktig tack vara gödning med musslor!

Skit i konvenansen. En surströmming är en surströmming är en surströmming. Följdaktligen finns det inget som säger hur den ska ätas. Det där med tunnbröd till och lök, är bara mer sentida påfund likt västerbottenpaj till kräftor. Att hälla i sig mjölk därtill är för sillmjölkar som inte står ut med den veritabla chock det olfaktoriska centret drabbas av redan vid öppnandet av burken. Mjölk ska enligt många gastronomiska veklinga avnädas för att suga ut de reella smakerna tills dess intet återstår. Så med tranet ur fiskätande simfåglar, så med lever och så med vilt. Mjölken ska mildra och då undrar man varför då? Kombon mjölk och natursyrning skär sig obarmhärtigt.

Lök till? Jodå, det kan väl vara gott men tar med sin egenart bort väldigt mycket av de finstämda aromerna ur fisken som bjuder på en hel palett av smaker annars omöjliga att ta till sig.

Vi testade tre olika slag på ett härligt kalas hemma hos Norlings i lördags.

Mannerheim...fl'åt...ska vara Mannerströms med tillnamnet "bara honor med rom" står i en särklass, främst för den goda rommen som knastrar så skönt och ger en poppande känsla jämte den syrligt nästan sodavattenupplevelsen i köttet. Lite svårrensade då fastheten är på bekostnad.

En trevlig lättrensad bekantskap var Bocköns surströmming, där som köttet nästan ramlade av fisken och lämnade kvar på tallriken en ullhög av strömmingsben. Tyvärr var den alldeles för salt, nästan så att den sved på tungan.

En lösare fisk hittade vi i Ulvöns surströmming. Ett skickligt hantverk med väl balans mellan fisk, syrning och sälta. Här var det Mannerströms  tvära motsats, alldeles för lösa. kanske för de båda sistnämnda att strömmingen blivit bättre om burkarna får stå ett år eller två.

Så skönt att ä'tta sig vid dukat surströmmingsbord!

Fick en Mannerströms med mig hem, en lite öfverbliva, att servera barnen på måndag kväll som en förrätt till en nyss hopkokt chilli på högrev.

Här är allt jag skrivit om surströmmingen genom åren

Janne, Gittan, Sara, Maria, Cilla, Stefan och alla småbarnen, Tack för kalaset!

Sara Norlings och min blomstersallad att gå till surströmmingen.
Hemodlad hastigt stekt pakchoi, nyupptagen cheri, vaxstörbönor
som var genomkokta, råstekta morötter, rosenblad, krasse, gurkört
och något rå rödlök i strimlor